Kalanderlärka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kalanderlärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Melanocorypha calandra.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteMelanocorypha
ArtKalanderlärka
M. bimaculata
Vetenskapligt namn
§ Melanocorypha bimaculata
AuktorLinné, 1766
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kalanderlärka[2] (Melanocorypha calandra) är en fågel i tättingfamiljen lärkor.[3] Den förekommer på stäpp och i jordbruksområden i Medelhavsområdet och västra Asien. Arten är talrik men minskar något i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kalanderlärkan är en stor lärka som blir 17,5–20 cm lång. Den har ungefär samma färg som den mark den håller till på, huvudsakligen strimmigt gråbrun på ovansidan och vit på undersidan med stora svarta fläckar på bröstets sidor. När den flyger uppvisar den korta, breda vingar som är mörka under och en kort vit topp på stjärten. Vingarna och stjärten skiljer sig från dess östligare motsvarighet, asiatisk kalanderlärka (Melanocorypha bimaculata).

Läten[redigera | redigera wikitext]

Locklätet är ett mycket karakteristiskt nästan fräsande "tschrrryp". Även sånglärkelika "triih" och "tripp-tripp" kan höras. Kalanderlärkans sång liknar sånglärkans, men är något långsammare, mer passerad och med invävda locklätesliknande ljud.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Året runt i grönt, vintertid i blått.

Fågeln häckar i varmt tempererade länder runt Medelhavet och öster om Turkiet in i norra Iran och södra Ryssland. Längre österut finner man släktingen asiatiska kalanderlärkan (Melanocorypha bimaculata).

Den håller oftast till i den västra delen av sitt utbredningsområde, men den ryska populationen av denna tätting är mer av en flyttfågel som flyttar längre söderut på vintern, ibland så långt som Arabiska halvön och Egypten.

I Sverige är kalanderlärkan en mycket sällsynt gäst och har påträffats tolv gånger fram till och med 2019, med första fyndet 1972 i Vetlanda, Småland.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Kalanderlärka delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Biotop, häckning och föda[redigera | redigera wikitext]

Kalanderlärkor vintertid i Medina del Campo (Valladolid, Spanien).
Kalanderlärkans ägg.

Kalanderlärkan är en fågel som främst håller till på odlingsmark och stäpp. Den har sina bon på barken och lägger mellan fyra och fem ägg. Födan består till största del av frön, med insekter som tillskott under häckningssäsongen. Kalanderlärkan är en flockfågel då det inte är häckningsperiod.

Status[redigera | redigera wikitext]

I Europa beräknas det häckande beståndet till mellan 10,3 och 21,9 miljoner par.[5] Europa står för 45 % av världsutbredningen, vilket extrapolerat ger preliminärt uppskattat en världspopulation på hela 45–100 miljoner häckande individer. Arten minskar i antal,[6][7], dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar kalanderlärkan som livskraftig.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det svenska trivialnamnet kalanderlärka användes för första gången i Per Olof Gravanders översättning av Buffons Histoire Naturelle och torde därför vara en direktöversättning från franskans alouette calandre. "Kalander-" kommer i sin tur från kalandros, det grekiska namnet på arten.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 254. ISBN 978-91-7424-039-9 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2016 Melanocorypha bimaculata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Kalanderlärka, BirdLife Sverige raritetskatalog.
  5. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
  6. ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Hämtas från http://www.ebcc.info/index.php?ID=587.
  8. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]