Kalksten
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kalksten är en bergart som i huvudsak består av mineralet kalkspat. Kalksten är vanligen en sedimentär bergart, men kan också ha bildats genom kemisk utfällning av kalcit och är då en sedentär bergart. De kalkstenar i Sverige som bildats under proterozoikum har oftast bildats på detta sätt.
Sedimentär kalksten, som är den vanligaste, bildas genom avsättning av kalkslam och skalrester från olika fossil med skal, till exempel koraller och snäckor. Det innebär att kalkstenens innehåll speglar den miljö som fanns när den avsattes.
När en kalksten utsätts för höga tryck och temperaturer i jordskorpan omvandlas den till marmor.
Vittring och erosion
Karstbildningar är vanliga i berggrund som domineras av kalksten. Dessa bildas då nederbörd med lågt pH löser upp kalkstenen och bildar håligheter i berggrunden, som till slut kan bilda stora grottor. Många av världens längsta grottor hittar man i berggrund som utgörs av kalksten. Sveriges längsta grotta, Korallgrottan i Jämtland (Frostviken) som är 6 km lång är en kalkstensgrotta som är belägen i fjällregionen.
Kalksten i Sverige
Den största delen av kalkstenen i Sverige är yngre än 543 miljoner år, och bildades under tidig paleozoikum och mesozoikum. Kalksten hittar man till exempel på Öland, Gotland, i Skåne, Västergötland, Östergötland, Dalarna och i fjällkedjan. Den ordoviciska lagrade kalkstenen är mer känd som ortocerkalksten. Den har fått sitt namn från de fossila bläckfiskar, ortoceratiterna, som är vanliga i den.
I Bergslagen, utanför Sala, finns det kalksten som är 1,8 miljarder år. Den bildades i en vulkanisk miljö där det också fanns stromatoliter.
Användningsområden
Ett av Sveriges största kalkstensbrott ligger i Slite på Gotland. I Borghamn i Östergötland har man brutit kalksten i över 1000 år. Andra, numera nedlagda, kalkbrott fanns i Limhamn i Malmö, Oaxen i Stockholms södra skärgård och på Billingen. Brytning och bearbetning av kalksten har varit, och är i viss mån[förtydliga] fortfarande, en viktig näring på Öland.
Kalksten har och har haft många användningsområden.
- Ornament- och byggnadssten. Många golv i offentliga miljöer består helt eller delvis av kalksten, till exempel på Arlanda och Östersunds flygplatser och Stockholms central
- Tillverkning av murkalk och cement
- Konstgödsel inom jordbruket
- Neutralisering av sura sjöar
- Vid tackjärnframställning. Kalken binder slaggämnen i järnmalmen och kan ledas av vid tappning av masugnen.
- Inom cellulosaindustrin
- Rökgasrening av svavelföreningar och andra sura ämnen
- Råvara till kemisk industri
Se även
Källor
Noter
- Wikimedia Commons har media som rör Kalksten.