Kallsö, Föglö
Kallsö | |
By | |
Båthusviken i Kallsö. 15 mars 2013.
| |
Land | Finland |
---|---|
Autonom region | Åland |
Område | Ålands skärgård |
Kommun | Föglö |
Församling | Ålands södra skärgårdsförsamling |
Koordinater | 59°59′37″N 20°23′36″Ö / 59.9935°N 20.3932°Ö |
Folkmängd | 8 (2023-12-31)[1] |
Befolkades | medeltiden |
Tidszon | EET (UTC+2) |
- sommartid | EEST (UTC+3) |
Postort | Föglö |
Postnummer | 22710[2] |
Registerby | 062-415[3] |
Byns läge på Åland.
|
Kallsö är en by i Föglö kommun på Åland med 8 invånare (2023). Den ligger i den del av kommunen som kallas Västersocken och gränsar i norr mot byn Hummersö. Kallsö har också vattengräns i öster mot Björsboda och i väster mot Bråttö.
Bebyggelsen ligger på en tidigare ö, Kallsö, som genom landhöjningen har växt ihop med grannbyn Hummersö. Byn omfattar också ett stort antal holmar och skär. Utskären Fästorna ligger inom byns gränser.
Kallsö och övriga Västersocken har förbindelse med resten av Föglö via Gollansbron över Kyrksundet, det sund som skiljer Västersocken från Degerö.
Byn hörde till Föglö församling fram till 2006, därefter till Ålands södra skärgårdsförsamling.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Liksom resten av Ålands skärgård befolkades Kallsö under medeltiden. Urbyn i västra Föglö har uppenbarligen varit Björsboda. Från den har sedan byarna Kallsö och Hummersö etablerats och slutligen också de mer perifera och mindre Bråttö och Flisö.
Bakom namnen på grannbyarna Hummersö och Bråttö döljer sig personnamn. Samma gäller säkert för Kallsö. Vilket är dock svårt att säkert avgöra. Namnet förekommer i skrift första gången på 1530-talet. De äldsta beläggen visar att det redan då uttalades på samma sätt som i dag även om stavningen var lite mer komplicerad: Kalsszöö (1537 och 1539), Kalzöö (1544), Kalssöö (1547) och liknande. Ett par av de äldsta beläggen är dock något annorlunda – Kalffzöö (1537 och 1538) – men om detta avspeglar ett äldre uttal är tveksamt. Det kan ju också röra sig om ett hörfel eller missförstånd.[4] Så vilket personnamn som ingår i Kallsö går knappast att avgöra. Det kan vara mansnamnet Kalver, som Per-Henrik Solstrand föreslår,[5] men också kortnamnet Kalle (av Karl) eller ett binamn Kalv eller Kalle eller liknande. Sistnämnda är belagt på Åland under 1500-talet, en Henrich Kalle i Finström nämns 1547 och en Jonas Kalle i Hammarland 1550, medan det förra finns belagt i exempelvis Östergötland (Sven Kalv 1405).[6][7]
1500- och 1600-talet
[redigera | redigera wikitext]När vi för första gången möter Kallsö i de historiska källorna – i 1537 års skattelängd – fanns sex bönder: Olof Staffansson, Mats Hemmingsson, Karin, Erik Olofsson, Hemming Olofsson och Jöns Tordsson. Det gjorde det också i början av 1570-talet. De följande hundra åren blev av allt att döma en svår period i Kallsös historia. Alla gårdar kom att ligga öde längre eller kortare tid. Värst var situationen, liksom för Föglö i stort, i början av 1600-talet. En längd över ödehemman från 1603 noterar tre gårdar i Kallsö som öde, en längd från 1610 två gårdar. I slutet av 1620-talet verkar situationen ha blivit bättre. Alla gårdar var bebodda och det fanns åter sex bönder. Men det blev inte bestående. Redan på 1630-talet tvingades bönder i byn att lämna sina gårdar. Nya familjer flyttade in och försökte klara sin bärgning, men ofta utan framgång. Det verkar som om Kallsö inte längre förmådde att försörja sex familjer. Anledningen kan ha varit att skattetrycket successivt hade ökat i takt med Sveriges stormaktsambitioner.[8]
För att förbättra situationen gjordes på bönderna egen begäran en radikal omläggning i Kallsö i samband med den omfattande jordrannsakningen 1661. Byns största gård, ett hemman om 118 jordmark, som då låg öde, delades mellan de andra fem bönderna samtidigt som alla gårdar gjordes lika stora. På det viset kom Kallsö att bestå av fem normalstora bondgårdar.[8]
Fem gårdar förblev det sedan i byn under de kommande seklerna:
- nr 1, Norrgård (lotshemman),
- nr 2, Grannas (lotshemman),
- nr 3, Östergård (lotshemman),
- nr 4, Nästgård och
- nr 5, Västergård.
Tre av gårdarna i Kallsö var lotshemman, vilket innebar att bönderna också tjänstgjorde som lotsar vid närbelägna Flisöbergs lotsplats i Flisö.[9]
1700-talet
[redigera | redigera wikitext]Stora ofreden, Karl XII:s krig mot Ryssland i början av 1700-talet, blev en hård tid för ålänningarna. Hela befolkningen tvingades på flykt till Sverige. Flertalet var borta från sensommaren 1714 till våren 1722. Många som flydde kom aldrig att återse hembygden. I Kallsö var det bara familjen på Västergård som återvände till sin gamla gård efter krigsslutet. Kallsöborna bodde som flyktingar i Österåker i Roslagen. Det vet vi därför att tre av byns bönder finns noterade i dödboken där: Simon Henriksson på Norrgård 1715, Sigfrid Larsson på Nästgård 1716 och Daniel Bengtsson på Östergård 1718. Efter krigsslutet 1721 dröjde det ett par år innan alla fem gårdarna åter hade brukare.[10]
Det dröjde inte mer än tjugo år förrän nästa krig mot Ryssland utkämpades (1741–43). Åter drabbades Kallsöborna. Det vet vi tack vare lantmätaren Christian Braxers karta över Kallsö, upprättad 1768 och den första som gjordes över byn. Han redogör noggrant för åkrar och ängar och för hustomter och kalvhagar innan han kommer till skogs- och betesmarken. Skogen bestod nästan enbart av ung gran- och tallskog, vilket berodde på att byns hela skog ”vid förra ryska överväldet” hade blivit uppbränd.[10]
Vad som hände i Kallsö under kriget är inte känt. Men vi vet att den ryska galärflottan uppehöll sig alldeles i närheten. Dess huvudstationer ska ha varit vid Småsottunga, Degerby och Flisöberg. De kringliggande gårdarnas kreatur blev tagna till mat åt manskapet, medan hus och gärdsgårdar användes som ved, skriver Sven Andersson.[11]
Braxer fortsätter sedan sin beskrivning av Kallsö 1768 i kartans textdel. Holmarna räknas upp till namn och beskaffenhet. Också mycket små och bergiga holmar nyttjades. Klemetskären, Matts-Larskobb, Dödmanskobb, Måsskären, Oxkobben, Rönnkobben, Odonskärskobben, Nordanväderskobben, Fjärdskären och Tallkobben nyttjades alla till fårbete ”och föda vardera ett får i en eller två dagar”, noterade lantmätaren. Att flytta får mellan de små skären bör förr i tiden sommartid ha varit en i det närmaste daglig syssla för Kallsöborna.
Slutligen redovisar Christian Braxer byns övriga nyttigheter. Det gällde vinterfoder åt kreaturen och tillgången på betesmark ägnmas stor uppmärksamhet. Boskapsskötseln måste ha varit viktig för bönderna. Fisket ansågs relativt gott. Bönderna kunde fånga fjällfisk (främst abborre och gädda) så att det räckte både för eget behov och något till avsalu. Ett strömmingsnotvarp fanns som ”med mycken möda och kostnad” nyligen hade anlagts. Dessutom ägnade sig bönderna åt skötfiske. Notvarpet och skötfisket gav 5 à 6 tunnor strömming åt varje hemman. Slutligen noterad lantmätaren att Kallsö låg 24 mil från Stockholm, som var ålänningarnas allmänna handelsstad.[12]
Befolkningsutveckling
[redigera | redigera wikitext]Befolkningsutvecklingen i Kallsö 1970–2020[1] | ||||
---|---|---|---|---|
År | Folkmängd | |||
1970 | 31 | |||
1980 | 23 | |||
1990 | 20 | |||
2000 | 15 | |||
2010 | 13 | |||
2020 | 12 |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Invånarantalet i byar och stadsdelar 1905–2023” (excel-fil). ÅSUB, Ålands statistik- och utredningsbyrå. https://www.asub.ax/sv/befolkning-befolkningens-storlek-och-struktur-tabeller. Läst 6 augusti 2024.
- ^ ”Postnummer by/område på Åland”. Åland Post. http://www.alandpost.ax/privat/skicka-brev/postnummer-pa-aland/postnummer-byomrade-pa-aland.
- ^ ”Kommuner och byar 2013” (excel-fil). Lantmäteriverket. https://www.maanmittauslaitos.fi/sv/information-om-lantmateriverket/organisation/statistik. Läst 6 augusti 2024.
- ^ Belägg enligt Hausen 1927, s. 49.
- ^ Solstrand 1988, s. 163.
- ^ Thors 1957, s. 82.
- ^ Modéer 1964, s. 102.
- ^ [a b] Skogsjö 2009, s. II:10.
- ^ Weckström 1852, s. 10.
- ^ [a b] Skogsjö 2009, s. II:11.
- ^ Andersson 1949, s. 16.
- ^ Skogsjö 2009, s. II:14.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Andersson, Sven (1949). ”Flykten från Åland under lilla ofreden”. Budkavlen: sid. 1–31.
- Dahl, Göran (1994). Bomärken på Åland. Mariehamn: Ålands Folkminnesförbund. sid. 167–168. Libris 8034161. ISBN 951-95220-6-9
- Hausen, Greta (1927). Ålands ortnamn: deras former och förekomst till år 1600. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland CXCIV. Helsingfors. Libris 502594. https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/2256719?term=Kalls%C3%B6&term=KALLS%C3%96&page=59
- Modéer, Ivar; Otterbjörk Roland, Sundqvist Birger, Thors Carl-Eric (1964). Svenska personnamn: handbok för universitetsbruk och självstudier. Anthroponymica Suecana, 5. Lund: Studentlitteratur. Libris 426760
- Skogsjö, Håkan (2009). Familjer och gårdar i Föglö : från stormaktstid till nutid. Stockholm. ISBN 978-952-67154-3-8
- Solstrand, Per Henrik (1988). ”Ortnamnen i Föglö”. Föglö. Del II. ISBN 952-90027-6-9
- Thors, Carl-Erik (1957). ”Åländska personbinamn under medeltid och Vasatid”. i Modéer Ivar. Personnamn från medeltid och 1500-tal. Anthroponymica Suecana, 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 8199926
- Weckström, M. (1852). Geografiskt-statistiskt lexikon öfver Finland 1851. Åland. Åbo: Eget förlag. sid. 10. Libris 2819657. https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/1908051?page=11. Läst 14 oktober 2024
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- ”Kartplatsen”. Kallsö. Lantmäteriverket (Finland). https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/?lang=sv&n=6669263.551&e=131383.857&zoom=10. Läst 17 oktober 2024.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- ”Om Kallsö och Bråttö byar”. Gammalt och Nytt från Föglö 2019 (Föglö hembygdsförening).
|
|