Kalmar FF

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalmar FF
Kalmar FF.jpg
Kalmar FF
Hemort Sverige Kalmar, Sverige
Grundad 15 juni 1910
Hemmaarena Guldfågeln Arena
Kapacitet 12 000[1]
Ordförande Sverige Anders Nyblom
Tränare Sverige Peter Swärdh
Ass. tränare Sverige Henrik Rydström
Kit left arm whiteshoulders.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit right arm whiteshoulders.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare 1 (2008)
Svenska cupen 3 (1981, 1987, 2007)
Supercupen 1 (2009)
Allsvenska säsonger 27  (2014)
Placering i allsvenskans maratontabell 14:e
Säsonger i Sveriges näst högsta division 48   (2003)
Övrigt
Supportrar Kalmar FF Supporterunion
Webbplats www.kalmarff.se
Nuvarande säsong

Kalmar Fotbollsförening, Kalmar FF, är en svensk fotbollsförening som bildades i Kalmar den 15 juni 1910.[2] Föreningen, som debuterade i Allsvenskan den 31 juli 1949 med en match mot Degerfors IF, har som sin största framgång hittills ett vunnet SM-guld - säsongen 2008. Föreningens nya fotbollsarena, Guldfågeln Arena, stod klar vid den allsvenska hemmapremiären den 11 april 2011.

Historik[redigera | redigera wikitext]

[3]

Bildandet och de första åren (1910–)[redigera | redigera wikitext]

Kalmar FF bildades ursprungligen 1910 under namnet IF Göta, men då namnet redan var upptaget blev man inte intaget i Riksidrottsförbundet. Fotbollslagets center Einar Delborn fick syn på ett fartyg med namnet S/S Gothia i hamnen, och föreningen bytte därefter namn till IF Gothia år 1912.

IF Gothia engagerade en engelsk sjöman vid namn Shaw som sin förste tränare. När första världskriget bröt ut tvingades han dock återvända till sitt hemland.

År 1918 beslutade stadens myndigheter att en ny idrottsplats skulle anläggas på Fredriksskansområdet i stället för den gamla som var belägen på den del av Kvarnholmen som i dag är parkeringsplats vid Ängöbron. Fredriksskans Idrottsplats togs därmed i bruk och i samband med detta krävde myndigheterna att antalet idrottsföreningar skulle minskas. IFK Kalmar, bildat 1904 och vinnare av det allra första Smålandsmästerskapet 1907, tog initiativ till en sammanslagning med IF Gothia. Den nya föreningen fick namnet Kalmar Idrottssällskap, KIS, och nya idrottsplatsen på Fredriksskansområdet togs i bruk vid midsommartid. Någon invigning ansåg man sig inte ha råd med så denna fick anstå i 80 år. Först i samband med hemmamatchen mot IFK Norrköping den 20 juni 1999 blev idrottsplatsen officiellt invigd.

Redan från mitten av 1910-talet framstod centern och målspottaren Hjalmar Sivgård som klubbens stora spelare. Han förblev klubben trogen genom alla namnbyten och var ända in på 30-talet en pålitlig målskytt.

Säsongen 1927/28 bestämdes att det lag som på våren stod som slutsegrare i den lokala Sydöstra serien skulle infogas i det nationella seriesystem som höll på att byggas ut på nivån under Allsvenskan. IFK Oskarshamn vann serien men lagets hemmaplan höll inte måttet för division II-spel och man ansåg sig inte heller ha råd med de dyra resorna till Skåne och Halland. I stället gick budet med kort varsel till serietvåan Kalmar IS. Att få ihop ett konkurrenskraftigt lag sågs som en angelägenhet för hela staden och många ville slå samman KIS med serietrean Kalmar AIK. KAIK vägrade, men efter hårda förhandlingar den 25 juli på Teaterkällaren vid Larmtorget bestämdes att man skulle släppa sina bästa spelare – på villkor att en ny förening bildades i stället för Kalmar IS. Ur kravet utmejslades till sist den nya föreningen Kalmar Fotbollsförening som med fem före detta KAIK-spelare och sex gamla KIS:are i premiärmatchen den 31 juli sensationellt besegrade de skånska mästarna Malmö FF med 6–0. Storstjärnan Hjalmar Sivgård, som var med redan på IF Götas tid, gjorde första målet. KFF spelade i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.

Kalmar FF slutade sitt första spelår som tvåa i serien efter IFK Malmö. Den 20 juni 1928 spelade man sin första match mot utländskt motstånd när tjeckiska proffslaget Viktoria Zizkov från Prag kom på besök och besegrade hemmalaget med 7–4. Hjalmar Sivgård (född 1894), gjorde sin sista match för KFF år 1930. Det sista av hans oräkneliga mål för Göta, Gothia, KIS och KFF fastställde segersiffrorna till 3–0 i hemmamatchen mot Derby den 19 oktober.

En svårbemästrad generationsväxling gjorde att KFF år 1931 för första gången flyttas ner från näst högsta serien till dåvarande division III. Efter att ha vunnit serien, en poäng före Kalmar AIK, var KFF dock tillbaka i tvåan igen redan året därpå. År 1935 åker man ändå ner i trean igen och den här gången skulle det ta betydligt längre tid att komma tillbaka. Laget hade nu börjat spela i Kalmar IS gamla dräkt, röda tröjor och svarta byxor.

En 18-årig Gunnar Svensson gjorde sin allra första A-lagsmatch när KFF besegrade Nybro IF med 7–0 i en träningsmatch år 1937. Gunnar blev snart lagkapten och var sedan under 15 år KFF:s mest framträdande spelare. Året därpå, 1938, inledde Gösta Carlsson sin långa tränarepok. Han byggde tålmodigt upp ett lag av unga spelare som drygt tio år senare hade mognat till allsvensk klass.

År 1940 besegrade KFF Alstermo IF med 17–0 på hemmaplan vilket var nytt svenskt målrekord för en seriematch ovanför distriktsnivå. Göte Kolberg gjorde åtta av målen - ett tangerat svenskt rekord. Laget var nu åter klätt i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.

I kvalet mot Högadals IS våren 1943 vann lagen först var sin match varpå det blev omspel på neutral plan i Växjö. I 88:e minuten gjorde Stig ”Litzen” Lundström matchens enda mål och KFF var äntligen tillbaka i näst högsta serien igen efter åtta säsonger på den tredje serienivån. På förslag av IFK Kalmars gamle målvakt Eric Brütte döps Kalmar Idrottsplats officiellt om till Fredriksskans Idrottsplats.

För första gången spelade KFF fotboll utomlands när man som Kalmars representant i fotbollsturneringen deltog vid vänortsspelen i danska Silkeborg år 1948. Finska Nyslott (Savonlinna) besegrades med 7–0 och i finalen slogs hemmalaget Silkeborg IF med 4–2. I seriespelet på hösten vann KFF toppmötet hemma mot Örgryte med 2–1 inför hela 8.638 åskådare, nästan dubbelt så många som det förra publikrekordet.

Debut i Allsvenskan (1949–1955)[redigera | redigera wikitext]

På Kristi himmelsfärdsdag, den 26 maj, gjorde Rolf Holmström matchens enda mål mot Halmstads BK hemma på Fredriksskans IP. Därmed var Kalmar FF klart för spel i högsta serien när allsvenskan började säsongen 1949/50 (man spelade fortfarande höst/vår). 31 juli 1949 spelade klubben sin första historiska match i Allsvenskan - förlust borta mot Degerfors IF med 2–0 inför 3859 åskådare på Stora Valla. När Malmö FF kom till Kalmar den 4 september räknades 15.243 åskådare in, den största publik som någonsin samlats på Fredriksskans. MFF vann matchen med 2–1.

I januari år 1950 är KFF på turné i Spanien, där man först spelade 2–2 mot ett B-lagsbetonat Real Sociedad, varpå ligatrean Real Valladolid sensationellt besegrades med 2–0. KFF slutade sitt allsvenska premiärår på niondeplats. Ungraren István Wampetits, tidigare tränare för bland annat Degerfors, AIK och svenska landslaget, tog över KFF inför lagets andra säsong i Allsvenskan men lyckades inte rädda kvar laget. Han lovade dock att få upp Kalmar FF till högsta serien inom två år; ett löfte han skulle hålla. Säsongen 1953-54 var laget åter i Allsvenskan och man spelade nu en mycket snabbare, mer modern och teknisk fotboll. Efter att i sjunde omgången ha besegrat Degerfors med 3–1 toppade Kalmar FF för första gången någonsin den allsvenska serietabellen. Anfallaren Olle Lind blev KFF:s förste A-landslagsman genom tiderna när han togs ut till VM-kvalmatchen mot Belgien i Bryssel den 8 oktober (svensk förlust med 2–0).

I november 1954 reste KFF till Singapore, Malaysia och Indonesien. Man spelade elva matcher på drygt tre veckor, fem vinster och två förluster. 3–1-förlusten mot ett kombinerat lag i Medan på Sumatra lockade 50.000 åskådare, den största publik KFF dittills spelat inför. I seriespelet gick det dock inte lika bra som på turnén. När klubben säsongen 1954-55, med endast 17 poäng på 22 matcher, åkte ur Allsvenskan inleddes en över 20 år lång sejour i division 2.

På fotbollens bakgård (1955–1975)[redigera | redigera wikitext]

År 1958 lades seriespelet om till kalenderår och KFF var nära att åka ur tvåan. Kontraktet räddas genom en 4–3-seger borta mot IK Sleipner, där KFF gjorde sina tre sista mål under matchens sista tolv minuter. Sten-Åke ”Kalven” Johansson gjorde debut för A-laget i seriespel. Han hängde sedan med ända till början av 70-talet. Ingen har gjort så många mål för Kalmar FF som han. KFF förlorade en vänskapsmatch 1959Fredriksskans mot Inter – med ”Nacka” Skoglund – med 11–4, enda gången någonsin KFF släppt in ett tvåsiffrigt antal mål.

Kay Wiestål blev ny tränare för Kalmar FF 1975. Säsongen blev en intensiv kraftmätning mellan IFK Göteborg och KFF. När lagen möttes på Nya Ullevi uppgick publiken till 45.951 personer, det största antal åskådare som sett KFF spela i Sverige. Bortalaget vann med 1–0 sedan Jan-Åke Lundberg nickat in segermålet. Även när KFF vann returen i Kalmar med 3–1 är Jan-Åke i fokus; han gör två mål själv och passar till det tredje. Seriesegern blev dock inte klar förrän i sista omgången, då Västra Frölunda IF besegrades med 3–2. Kenneth Bojstedts kvittering till 2–2 blev ett av de mest omstridda målen i svensk fotbollshistoria, då göteborgarna hävdade att bollen aldrig varit över mållinjen[4]. Kjell Nyberg gjorde sedan det avgörande målet och Kalmar FF var tillbaka i Allsvenskan efter 20 års frånvaro.

Tillbaka till finrummet (1976–1982)[redigera | redigera wikitext]

År 1976 sparkades Kay Wiestål sedan KFF förlorat borta mot IFK Sundsvall med 9–2. Gamle anfallaren Eiwert Bladh fick ordning på laget igen och comebacksäsongen i Allsvenskan slutade med en oväntad sjätteplats.

Bosse Johansson kom tillbaka som tränare år 1977 och KFF tog nu för första gången någonsin allsvenska medaljer när man slutade trea och därmed fick lilla silvret. Även följande säsongen 1978 gick bra. KFF hamnade på fjärde plats och erhöll därmed de allsvenska bronsmedaljerna. Man spelade också sin första cupfinal genom tiderna. Det blev dock förlust mot Malmö FF som vann med 2–0 efter förlängning.

Föreningen vann 1981 för första gången Svenska cupen efter en 4–0-seger mot IF ElfsborgRåsunda fotbollsstadion. I serien tvingades man till kval mot IFK Eskilstuna. Kalmar vann matchen och man höll sig kvar i högsta serien. Lika bra skulle det inte gå året därpå. Säsongen 1982 var laget tvunget att spela kvalspel igen och den här gången åkte KFF ur högsta serien efter att ha förlorat mot Gefle IF både borta och hemma.

Upp och ner (1983–1988)[redigera | redigera wikitext]

Första seriederbyna mot Kalmar AIK på 25 år spelade år 1983 och slutade med KAIK-vinst på våren (1–0) och KFF-vinst på hösten (3–0). KFF vann södertvåan och det engelska nyförvärvet Billy Lansdowne blev seriens skyttekung med 16 fullträffar. Benno Magnusson avgjorde sedan kvalmatchen mot Djurgårdens IFFredriksskans när han placerade in 3–1 på straff. Efter matchen attackerades KFF-spelarna av besvikna djurgårdsfans och rödvita supportrar utsattes för misshandel.

År 1985 firade man 75 år och slutade på en andraplats i Allsvenskans grundserie (efter Malmö FF), föreningens dittills högsta placering någonsin. År 1986 åkte KFF ur Allsvenskan. Året därpå blev man ändå cupmästare sedan Gais finalbesegrats med 2–0. Men det är göteborgarna som vann söderettan – som näst högsta serien döpts om till detta år – medan KFF trillar ner till tredje serienivå, där man inte befunnit sig sedan 1943. Bara några dagar efter att degraderingen blivit ett faktum slår KFF i Cupvinnarcupen portugisiska ligatrean Sporting Lissabon med 1–0 på Fredriksskans. Torbjörn Arvidsson nickar in målet i slutminuterna.

Efter en besvärlig inledning på säsongen 1988 fick gamle KFF-kaptenen Börje Axelsson ta över som tränare och kunde till sist leda laget till serieseger och återkomst till Söderettan. Den avslutande 5–0-segern borta mot Jönköpings Södra IF blev den sista KFF-matchen inte bara för Billy Lansdowne utan även för en av de största KFF-legendarerna genom tiderna, Johny Erlandsson, som kommit till Kalmar från Kosta redan inför säsongen 1973.

Planerade återtåg (1989–2000)[redigera | redigera wikitext]

Under nye irländske tränaren Patrick Walker slutade KFF på andra plats i Söderettan år 1994 och fick kvala mot Hammarby IF. Det blev dock förlust hemma och oavgjort borta. I returen på Söderstadion gjorde en ung Henrik Rydström sin A-lagsdebut. KFF satte så småningom upp målet att åter spela i Allsvenskan. Man anställde en gedigen tränare i Karl-Gunnar Björklund och med en väl planerad "trestegs-raket" skulle man nå landets högsta serie 1995. Men planen kraschlandade och Björklund lämnade klubben i förtid för Örgryte IS. År 1996 var katastrofen ett faktum då Kalmar för andra gången på åtta år ramlade ner i division två.

Föreningen genomgick nu ett stålbad, både ekonomiskt och träningsmässigt. Den nygamle tränaren och före detta spelaren Kjell Nyberg lade med stenhård disciplin grunden för det "nya Kalmar FF" och 1997 vann föreningen division två obesegrade med 15 poängs marginal till tvåan Nybro IF. Nyberg lämnade, efter utfört uppdrag, över tränarsysslan till den betydligt mjukare och filosofiske Nanne (då "Kurt-Arne") Bergstrand som spelat i KFF 1981–82. Truppen anammade dock även den nye tränarens metoder och redan första året i division ett tog man klivet upp i Allsvenskan. I den avslutande matchen, inför 9900 betalande åskådare hemma på Fredriksskans, fick man 0-0 mot Åtvidabergs FF vilket räckte för avancemang.

År 1999 spelade KFF för första gången på tolv år i Allsvenskan. Sejouren blev dock bara ettårig då föreningen trots en stark start (då man till och med ledde serien) åkte ur via kvalspel mot Gais. Man hamnade nu i den nybildade Superettan. Tränare Bergstrand, som redan under sommaren skrivit på för seriekonkurrenten Helsingborgs IF, lämnade föreningen efter säsongens slut.

Målet år 2000 var ett snabbt återtåg till Allsvenskan. Men spelet stämde inte och man var till sist nära att åter förpassas till div 1 (tidigare div 2), men via ett segermål i slutminuterna i säsongens sista match (3–2-seger över IF Sylvia) av den lojale inhopparen Joachim Lantz räddades kontraktet i sista stund. Lantz fick efter målet av FF-fansen tillnamnet "Jesus" – räddaren. Efter värvningarna av bland andra Lasse Johansson och Lucas Nilsson klarade föreningen sitt mål 2001 och var nu åter allsvenskt. Stabiliteten fanns dock inte riktigt och avsaknaden av en riktig målskytt gjorde att man fick ett direkt respass ner i Superettan.

En ny era (2001–2009)[redigera | redigera wikitext]

År 2003 gjordes åter en seriös satsning på att nå Allsvenskan. Nanne Bergstrand togs tillbaka som huvudtränare och det "brasilianska spåret" med kvalitativa värvningar från Sydamerika blev klubbens strategi för att skaffa sig "spetskompetens". Ynglingarna Daniel Mendes och Dudu hämtades till Fredriksskans och blev en starkt bidragande orsak till att Kalmar FF för tredje gången på sex år tog sig tillbaka till Allsvenskan.

Visa av tidigare misstag med att etablera sig i högsta serien hyrde föreningen inför comebacken tre nya brasilianska spelare; de etablerade Dedé Anderson och Fabio Augusto tillsammans med den talangfulle César Santin. Samma säsong återvände också Tobias Carlsson och Svante Samuelsson till föreningen. Kalmar FF svarade för en stark säsong och slutade femma i serien och missade med en hårsmån en plats i den nystartade nordiska turneringen Royal League. Föreningen bytte nu styrelseordförande för första gången på tolv år. Ronny Nilsson avgick och lämnade över till Tommy Strandman.

För första gången på 20 år tog KFF allsvenska medaljer när man slutade trea i serien år 2005. På vägen dit tog man sin största allsvenska seger någonsin: 7–0 borta mot Assyriska. Royal League-deltagandet innebar att KFF spelade internationella tävlingsmatcher igen, något man inte gjort sedan 80-talet. Höjdpunkten blev när ett stjärnspäckat FC Köpenhamn förlorade en decembermatch på Fredriksskans då Cesar Santin gjorde det enda målet. År 2006 blev åter en stabil säsong som slutade med ett Kalmar FF på en femteplats i tabellen.

År 2007 vann KFF Svenska Cupen efter en finalvinst på hemmaplan mot IFK Göteborg med 3–0. Målen gjordes av César Santin (2) och den nya värvningen Patrik Ingelsten. Kritik från Göteborgs-håll menade att datumet varit gynnsamt för KFF, men Kalmars tränare Nanne Bergstrand svarade bryskt att "...IFK ändå inte hade vunnit om de så inte hade spelat en match på en månad". I Allsvenskan 2007 slutade KFF tvåa, efter tio raka matcher utan förlust inför slutomgången.

Inför Allsvenskan 2008 hade många så kallade experter utsett Kalmar FF till guldfavorit, bland annat de flesta allsvenska fotbollstränarna. Tränare Bergstrand försökte avfärda detta som ren taktik av de mer etablerade storlagen ("Etablissemanget" som han envist kallade det), men det visade sig snart att tipset nog skulle kunna slå in. Kalmar tog efter omgång fyra över serieledningen och fortsatte att hålla den trots att man under sommaren tappade en av sina viktigaste spelare, brasilianaren César Santin som lämnade för FC Köpenhamn.

Man stod dock inte och föll med förlusten av den kvicke brassen. Under de senaste åren hade man värvat klokt och inte köpt dyra tillskott – och inte minst lokalt. De tre bröderna Elm hade en närmast sensationell utvecklingskurva och gjorde i match efter match avgörande insatser. Mellanbrodern Viktor Elm, som under året fick prova på landslagsspel, var lagets kanske viktigaste spelare och ansågs av många vara Allsvenskans bästa spelare år 2008. Även den yngste brodern Rasmus och storebror David bidrog stort till Kalmar FF:s framgångsrika år.

I laget hade man också årets allsvenska skyttekung, Patrik Ingelsten, som funnit sig tillrätta efter några tunga år i Halmstad BK. Under Nannes vingar blommade den snabbe smålänningen ut och när han i sista omgången, på Örjans vall mot sin forna klubb, gjorde sitt 19:e mål för året betydde det inte bara personlig revansch utan även 2–2 i matchen och att Kalmar FF hade säkrat sitt första SM-guld i historien. Viktor Elm lämnade som Bosmanfall Kalmar för nederländska SC Heerenveen efter säsongen.

År 2009 tog man en tidig titel när IFK Göteborg besegrades med 1–0 i Svenska Supercupen 21 mars på Gamla Ullevi. Nygamle Daniel Mendes gjorde enda målet.

Den allsvenska säsongen 2009 började svagt. Under säsongen lämnade dessutom de båda kvarvarande bröderna Elm, David och Rasmus, Kalmar för proffsspel ute i Europa. Men KFF visade lagstyrka och slutade till sist på fjärde plats i serien som AIK vann. Man knep därmed en brons-medalj och Europacup-spel även år 2010.

Den 12 december 2009 togs, efter många turer med bland annat överklaganden till länsrätten, det första spadtaget till en ny fotbollsarena, Kalmar Arena (som senare via sponsoravtal kom att få namnet Guldfågeln Arena), gemensamt av cirka 700 rödvita supportrar. Bygget beräknades kosta 250 miljoner och stod färdigt till säsongsstarten 2011.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

År 2010 firade KFF föreningens 100-årsjubileum. Seriespelet gick dock sämre än vad man de senaste säsongerna vant sig vid. En slutlig niondeplats blev den sämsta placeringen sedan återkomsten till Allsvenskan 2004.

Inför säsongen 2011 stod, efter idogt arbete in i det sista, föreningens nya toppmoderna fotbollsarena, Guldfågeln Arena, klar lagom till hemmapremiären den 11 april. Inför en utsåld arena betvingade man Djurgårdens IF med 3-2 i en svängig match där ett av årets nyförvärv, Kristoffer Fagercrantz, blev den historiske förste målgöraren för hemmalaget (dessförinnan hade DIF haft ledningen med 1-0) på den nya arenan.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • Allsvenskan (1925–):
    • Serieetta (1): 2008
    • Serietvåa (2): 1985, 2007 (1985 förlorade KFF sedan mot blivande mästarna Örgryte i SM-slutspelets semifinal)
    • Serietrea (2): 1977, 2005
  • Svenska cupen:
    • Vinnare (3): 1980/81, 1986/87, 2007
    • Andra plats (3): 1977/78, 2008, 2011

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Tabellplacering sedan 1995
Plats 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
1 Locator Dot.svg
2 Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
5 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
6
7
8 Locator Dot.svg
9 Locator Dot.svg
10 Locator Dot.svg
11 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
12
13 Locator Dot.svg
14 Locator Dot.svg
15
16
Not. Locator Dot.svg Div1 (4) Locator Dot.svg Div1 (14) Locator Dot.svg Div2 (1) Locator Dot.svg Div1 (1) Locator Dot.svg SuE (10) Locator Dot.svg SuE (1) Locator Dot.svg SuE (1)

Svenska Cupen[redigera | redigera wikitext]

Svenska Cupen sedan 2012/2013
Plats 12/13 13/14 14/15 15/16
Seger
Final
Semi
Kvart
Grupp Locator Dot.svg
Omg. 2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Omg. 1
Svenska Cupen 1995/1996 - 2011
Plats 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Seger Locator Dot.svg
Final Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Semi Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Kvart
8-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
16-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Svenska Cupen 1980/1981 - 1994/1995
Plats 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 1991 92/93 93/94 94/95
Seger Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Final
Semi
Kvart Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
8-del Locator Dot.svg
16-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg

Kalmar FF i Europa[redigera | redigera wikitext]

Cupvinnarcupen[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
1978/1979 Cupvinnarcupen 1:a omgången Ungern Ferencvárosi TC 2–2 0–2
1981/1982 Cupvinnarcupen 1:a omgången Schweiz Lausanne Football and Cricket Club 3–2 1–2
1987/1988 Cupvinnarcupen 1:a omgången Island Akranes 1–0 0–0
2:a omgången Portugal Sporting Lissabon 1–0 0–5

UEFA Intertotocupen[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
2006 UEFA Intertoto Cup 1:a omgången Estland FC Narva-Trans 2–0 6–1
2:a omgången Finland Tampere United 3–2 2–1
3:e omgången Nederländerna FC Twente 1–0 1–3

UEFA Europa League (UEFA-cupen)[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
1979/1980 UEFA-cupen 1:a omgången Island IFK Keflavík 2–1 0–1
1986/1987 UEFA-cupen 1:a omgången Tyskland Bayer Leverkusen 1–4 0–3
2008/2009 UEFA-cupen 1:a kvalomgången Luxemburg Racing FC Union Luxembourg 7–1 3–0
2:a kvalomgången Belgien KAA Gent 4–0 1–2
3:a omgången Nederländerna Feyenoord 1–2 1–0
2010/2011 UEFA Europa League 1:a kvalomgången Färöarna EB/Streymur 1–0 3–0
2:a kvalomgången Moldavien Dacia[förtydliga] 0–0 2–0
3:e kvalomgången Bulgarien Levski Sofia 1–1 2–5
2012/2013 UEFA Europa League 1:a kvalomgången Nordirland Cliftonville FC 4–0 0–1
2:a kvalomgången Kroatien NK Osijek 3–0 3–1
3:a omgången Schweiz BSC Young Boys 1–0 0–3

UEFA Champions League[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
2009/2010 UEFA Champions League 2:a kvalomgången Ungern Debreceni VSC 3–1 0–2

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2016[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 20 augusti 2016[5]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från Moderklubb
Målvakter
1 Sverige Ole Söderberg 20 juli 1990 (26 år) Norge Molde (-14) Sverige BK Häcken
30 Sverige John Håkansson 28 mars 1998 (18 år) Sverige Lindås BK (-12) Sverige Lindås BK
32 Sverige Lucas Hägg-Johansson 11 juli 1994 (22 år) Sverige FC Rosengård (-12) Sverige Husie IF
Försvarare
2 Sverige Markus Thorbjörnsson 1 oktober 1987 (29 år) Sverige Falkenbergs FF (-09) Sverige Kungsbacka BI
3 Sverige Sebastian Starke Hedlund 5 april 1995 (21 år) Sverige GAIS (-16) Sverige IF Brommapojkarna
4 Chile Marko Biskupovic 30 juni 1989 (27 år) Chile Club Deportivo Universidad Católica (-16) Chile Club Deportivo Universidad Católica
5 Sverige Viktor Agardius 23 oktober 1989 (27 år) Sverige Mjällby AIF (-15) Sverige Kristianstads FF
13 Azerbajdzjan Emin Nouri 22 juli 1985 (31 år) Sverige Östers IF (-08) Sverige Växjö Norra IF
14 Sverige Stefan Larsson 21 januari 1983 (33 år) Sverige IF Elfsborg (-14) Sverige Storfors FF
21 Sverige Anton Maikkula 3 februari 1997 (19 år) Sverige Aneby SK (-13) Sverige Aneby SK
23 Sverige Viktor Elm 13 november 1985 (31 år) Nederländerna AZ Alkmaar (-15) Sverige Johansfors IF
35 Sverige Adel Ziarat Zadeh 15 september 1998 (18 år) Sverige IFK Berga (-08) Sverige IFK Berga
Mittfältare
6 Sverige Rasmus Elm 17 mars 1988 (28 år) Ryssland CSKA Moskva (-15) Sverige Johansfors IF
7 Brasilien Ismael 1 december 1994 (22 år) Brasilien Crateus Esporte Clube (-13) Brasilien Ferroviario
10 Sverige Tobias Eriksson 19 mars 1985 (31 år) Sverige GIF Sundsvall (-09) Sverige Ljusdals IF
11 Sverige Jonathan Ring 5 december 1991 (24 år) Sverige IFK Värnamo (-13) Sverige Adolfsbergs IK
17 Sverige Muktar Ahmed 28 mars 1995 (21 år) Sverige FK Karlskrona (-15) Sverige FK Karlskrona
18 Palestina Mahmoud Eid 26 juni 1993 (23 år) Sverige Åtvidabergs FF (-16) Sverige Nyköpings BIS
20 Sverige Carl Johansson 7 juni 1998 (18 år) Sverige Oskarshamns AIK (-15) Sverige Blomstermåla IK
24 Sverige Filip Sachpekidis 3 juli 1997 (19 år) Sverige Lindsdals IF (-11) Sverige Lindsdals IF
29 Brasilien Romário 10 augusti 1985 (31 år) Sverige GAIS (-13) Brasilien Sociedade Imperatriz de Desportos
34 Sverige Herman Hallberg 22 maj 1997 (19 år) Sverige Möre BK (-09) Sverige Möre BK
Anfallare
9 Sverige Måns Söderqvist 8 februari 1993 (23 år) Sverige Hammarby IF (-16) Sverige Emmaboda IS
12 Uganda Lumala Abdu 21 juli 1997 (19 år) Sverige Mjällby AIF (-16) Sverige Gualövs GoIF
16 Sverige David Elm 10 januari 1983 (33 år) Sverige IF Elfsborg (-13) Sverige Johansfors IF
19 Estland Henri Anier 17 december 1990 (25 år) Skottland Dundee United (-16) Estland Warrior Valga
22 Sverige Svante Ingelsson 14 juni 1998 (18 år) Sverige IFK Berga (-12) Sverige IFK Berga
27 Senegal Papa Diouf 22 juni 1989 (27 år) Bulgarien Litex Lovech (-12) Senegal Toure Kounda

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 6 mars 2016[5]
Nr Land Pos Namn
Sverige  MF Måns Olström (i Oskarshamns AIK till slutet av säsongen 2016)
Sverige  F Pontus Fredriksson (i Oskarshamns AIK till slutet av säsongen 2016)
31 Sverige  F Sebastian Ramhorn (i Åtvidabergs FF till slutet av säsongen 2016)
33 Sverige  F Johan Ramhorn (i GAIS till slutet av säsongen 2016)

Tipselit-/U19-truppen 2016[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 20 augusti 2016[6]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från Moderklubb
Målvakter
1 Sverige Hugo Lundberg Sverige Smedby BoIK[7]
22 Sverige Casper Björlin
Försvarare
2 Sverige Johan Stenmark 26 februari 1999 (17 år) Sverige Kalmar Södra IF
3 Sverige Elof Nelson 18 juli 1997 (19 år) Sverige Tvärskogs IF (-13) Sverige Tvärskogs IF
5 Sverige Diako Eliassi 2 augusti 1998 (18 år) Sverige Kalmar AIK[8]
7 Sverige Giga Chkheidze 6 maj 1997 (19 år) Sverige Blomstermåla IK (-06) Sverige Blomstermåla IK
25 Sverige Malte Persson
Mittfältare
6 Sverige Ossian Hallberg Sverige Möre BK
10 Sverige Oskar Engström 22 juli 1997 (19 år) Sverige Smedby BoIK (-06) [9] Sverige Smedby BoIK
13 Sverige Simon Klein 14 juni 1999 (17 år) Sverige Myresjö/Vetlanda FK (-15)[10] Sverige Landsbro IF[11]
14 Sverige Adam Hellborg 30 juli 1998 (18 år) Sverige Emmaboda IS (-12) Sverige Emmaboda IS
17 Sverige Ylli Podrimcaku 12 augusti 1998 (18 år)
18 Sverige Edvin Swalling 23 december 1999 (16 år)
Anfallare
9 Sverige Isak Magnusson 16 juni 1998 (18 år) Sverige Lindås BK/Långasjö GoIF (-14)[12] Sverige Lindås BK
11 Sverige Robin Clason 4 maj 1997 (19 år) Sverige IFK Berga (-15) Sverige IFK Berga
16 Sverige Theo Ekström 24 juli 1999 (17 år) Sverige IFK Hässleholm (-15) Sverige IFK Hässleholm
19 Sverige Gustav Eriksson Söderström 11 februari 1998 (18 år) Sverige Möre BK (-11) Sverige Möre BK
21 Sverige Edvin Crona 25 januari 2000 (16 år) Sverige Ljungbyholms GoIF[13]

För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2015/2016.

Ledare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 25 mars 2016 [14]
Position Namn
Chefstränare Sverige Peter Swärdh
Assisterande tränare Sverige Henrik Rydström
Fystränare Sverige Fredrik Carlén
Målvaktstränare Sverige Donald Arvidsson
Analys & tolk Sverige Pierre Ferreira
Läkare Sverige Håkan Sterling, Anders Linge
Sjukgymnast Sverige Kjell Svensson

Nutida och dåtida profiler[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige

Brasilien Brasilien

Frankrike Frankrike

England England

Nigeria Nigeria

Kosovo Kosovo

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Topp 10 spelare med flest allsvenska matcher[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i föreningen.

Senast uppdaterad 7 november 2016[15][16]

Nr Namn Karriär Matcher Mål
1 Sverige Henrik Rydström 1999-2013 314 9
2 Sverige Johny Erlandsson 1976-1986 238 61
3 Sverige Petter Wastå 1999-2011 235 0
4 Sverige Emin Nouri 2008- 197 1
5 Sverige Tobias Eriksson 2009- 192 28
6 Sverige Ulf Nordenheim 1977-1986 184 12
7 Sverige Lasse Johansson 1999-2009 179 13
8 Sverige Tobias Carlsson 1999-2011 168 10
9 Sverige Stefan Larsson 2007- 160 5
10 Sverige Joachim Lantz 2002-2010 159 2

Topp 10 spelare med flest allsvenska mål[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i föreningen.

Senast uppdaterad 7 november 2016[15][16]

Nr Namn Karriär Mål Matcher Mål/match
1 Sverige Johny Erlandsson 1976-1986 61 238 0,26
2 Nigeria Abiola Dauda 2008-2012 33 129 0,26
3 Sverige Benno Magnusson 1977-1984 31 150 0,21
Brasilien César Santin 2004-2014 31 116 0,27
5 Sverige Jan-Åke Lundberg 1976-1982 29 132 0,22
6 Sverige Viktor Elm 2006- 28 127 0,22
Sverige Tobias Eriksson 2009- 28 192 0,15
8 Sverige David Elm 2007- 26 129 0,20
Sverige Patrik Ingelsten 2007-2008 26 55 0,47
10 Sverige Peter Karlsson 1984-1986 25 63 0,40

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Skyttekungar[redigera | redigera wikitext]

  • 2016: Marcus Antonsson 10 mål (Allsv)
  • 2015: Marcus Antonsson 12 mål (Allsv)
  • 2014: Måns Söderqvist 10 mål (Allsv)
  • 2013: David Elm 6 mål (Allsv)
  • 2012: Abiola Dauda, 14 mål (Allsv)
  • 2011: Erik Israelsson, 7 mål (Allsv)
  • 2010: Ricardo Santos, 10 mål (Allsv)
  • 2009: Rasmus Elm, 9 mål (Allsv)
  • 2008: Patrik Ingelsten, 19 mål (Allsv)
  • 2007: Cesar Santin, 12 mål (Allsv)
  • 2006: Ari Ferreira, 15 mål (Allsv)
  • 2005: Dedé Anderson, 6 mål (Allsv)
  • 2004: Dedé Anderson, 10 mål (Allsv)
  • 2003: Daniel Mendes, 14 mål (SuE)
  • 2002: Daniel Mobaeck, 7 mål (Allsv)
  • 2001: Fredrik Gärdeman, 14 mål (SuE)
  • 2000: Håkan Lindqvist och Daniel Mobaeck, 10 mål (SuE)
  • 1999: Johan Paulsson och Andreas Thomsson, 7 mål (Allsv)
  • 1998: Jens Nilsson, 18 mål (Div1)
  • 1997: Johan Paulsson, 11 mål (Div2)
  • 1996: Björn Lundberg, 5 mål (Div1)
  • 1995: Peter Karlsson, 12 mål (Div1)
  • 1994: Peter Karlsson och Jens Nilsson, 10 mål (Div1)
  • 1993: Jens Nilsson, 16 mål (Div1)
  • 1992: Peter Karlsson, 13 mål (Div1)
  • 1991: Peter Karlsson, 16 mål (Div1)
  • 1990: Jens Nilsson, 7 mål (Div1)
  • 1989: Lars Pleijel, 7 mål (Div1)
  • 1988: Leif Persson, 11 mål (Div2)
  • 1987: Johny Erlandsson, 6 mål (Div1)
  • 1986: Peter Karlsson, 10 mål (Allsv)
  • 1985: Peter Karlsson och Billy Lansdowne, 10 mål (Allsv)
  • 1984: Johny Erlandsson, 6 mål (Allsv)
  • 1983: Billy Lansdowne, 16 mål (Div2)
  • 1982: Johny Erlandsson, 6 mål (Allsv)
  • 1981: Benno Magnusson, 8 mål (Allsv)
  • 1980: Benno Magnusson, 5 mål (Allsv)
  • 1979: Roland Sandberg, 11 mål (Allsv)
  • 1978: Johny Erlandsson, 12 mål (Allsv)
  • 1977: Johny Erlandsson, 8 mål (Allsv)
  • 1976: Kjell Nyberg, 8 mål (Allsv)
  • 1975: Jan-Åke Lundberg, 15 mål (Div2)
  • 1974: Ulf Wennerström, 11 mål (Div2)
  • 1973: Kjell Nyberg, 13 mål (Div2)
  • 1972: Kjell Nyberg, 11 mål (Div2)
  • 1971: Eivert Bladh, 9 mål (Div2)
  • 1970: Kenneth Bojstedt, 6 mål (Div2)
  • 1969: Sten-Åke Johansson, 12 mål (Div2)
  • 1968: Sten-Åke Johansson, 8 mål (Div2)
  • 1967: Sten-Åke Johansson och Roland Sandberg, 11 mål (Div2)
  • 1966: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1965: Bo Johansson, 15 mål (Div2)
  • 1964: Christer Hult, 8 mål (Div2)
  • 1963: Sten-Åke Johansson, 8 mål (Div2)
  • 1962: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1961: Leif Ideström och Sten-Åke Johansson, 12 mål (Div2)
  • 1960: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1959: Olle Lind, 14 mål (Div2)
  • 1957/58: Rogard Friberg, 20 mål (Div2)
  • 1956/57: Henry Björn och Ingemar Högberg, 7 mål (Div2)
  • 1955/56: Olle Lind, 15 mål (Div2)
  • 1954/55: Olle Lind, 10 mål (Allsv)
  • 1953/54: Bertil Rylander, 18 mål (Allsv)
  • 1952/53: Bertil Rylander, 11 mål (Div2)
  • 1951/52: Olle Lind, 11 mål (Div2)
  • 1950/51: Ingemar Högberg, 6 mål (Allsv)
  • 1949/50: Georg Ericsson, 8 mål (Allsv)
  • 1948/49: Georg Ericsson, 13 mål (Div2)
  • 1947/48: Georg Ericsson, 13 mål (Div2)
  • 1946/47: Rolf Holmström och Gunnar Svensson, 10 mål (Div2)
  • 1945/46: Göte Kolberg, 12 mål (Div2)
  • 1944/45: Egon Lindahl, 10 mål (Div2)
  • 1943/44: Hans Gustafsson, 10 mål (Div2)
  • 1942/43: Göte Kolberg, 27 mål (Div2)
  • 1941/42: Gunnar Svensson, 9 mål (Div2)
  • 1940/41: Göte Kolberg, 12 mål (Div2)
  • 1939/40: Göte Kolberg, 5 mål (Div2)
  • 1938/39: Arvid Thaung, 7 mål (Div2)
  • 1937/38: Rolf Köhl, 8 mål (Div2)
  • 1936/37: Olof Karlzén, 20 mål (Div2)
  • 1935/36: Arne Lundin, 12 mål (Div2)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://svenskfotboll.se/allsvenskan/lag/?flid=25521
  2. ^ Friberg, Pelle; Lindqvist Mats (2010). En resa i bilder genom hundra år: Kalmar FF 100 år : 1910-2010. Kalmar: Kalmar FF. sid. 8. Libris 11858138. ISBN 978-91-633-6597-3 
  3. ^ ”Fakta: Historiska noteringar”. Kalmarff.se. http://www.kalmarff.se/default.php?page=article/showArticle&articleID=906. Läst 16 september 2008. 
  4. ^ ”Gästkrönika: Kalmar i backspegeln - IFK Göteborg - Allsvenskan | SvenskaFans.com”. www.svenskafans.com. http://www.svenskafans.com/fotboll/140067.aspx. Läst 25 mars 2016. 
  5. ^ [a b] ”Truppen”. kalmarff.se. http://www.kalmarff.se/laget/truppen. Läst 3 mars 2014. 
  6. ^ ”Truppen”. kalmarff.se. http://www.kalmarff.se/laget/tipselit/truppen. Läst 28 januari 2015. 
  7. ^ http://24kalmar.se/2015/07/16/kffs-hjalte-efter-straffdramat-ratt-coolt-att-vara-i-semifinal/
  8. ^ http://24kalmar.se/2014/11/24/diako-forste-eliassi-med-landslagsuppdrag/
  9. ^ http://24kalmar.se/2015/03/13/kff-talangens-hyllning-till-tidigare-ledaren-en-fantastisk-manniska/
  10. ^ http://www.barometern.se/sport/tre-talanger-till-kalmar-ff/
  11. ^ http://24kalmar.se/2015/11/20/tva-kff-spelare-kallade-till-blagult-lager/
  12. ^ http://24kalmar.se/2014/12/09/kalmar-ff-plockar-in-talang-fran-lindas-flygsfors-varvar-meriterat/
  13. ^ http://24kalmar.se/2015/09/15/tre-kalmar-ff-spelare-i-startelvan-nar-p15-landslaget-vann-igen/
  14. ^ ”Kalmar FF:s A-lag”. Kalmar FF - Smålands Stoltehet. http://kalmarff.se/laget/truppen. Läst 25 mars 2016. 
  15. ^ [a b] Alsiö, Martin. "100 år med allsvensk fotboll". Idrottsförlaget i Västerås AB 
  16. ^ [a b] http://svenskfotboll.se/allsvenskan/lag/?playerid=&flid=25521

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]