Kalmar domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalmar domkyrka
Kyrka
Kalmar domkyrka
Kalmar domkyrka
Land Sverige Sverige
Län Kalmar län
Ort Kalmar
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Växjö stift
Församling Kalmar domkyrkoförsamling
Plats Kalmar
 - koordinater 56°39′53″N 16°21′56″Ö / 56.66472°N 16.36556°Ö / 56.66472; 16.36556
Invigd 1682
GeoNames 8128681
Bebyggelse-
registret
21300000002956
Kalmar Domkyrkas interiör 2012
Kalmar Domkyrkas interiör 2012
Webbplats: Svenska kyrkan i Kalmar

Kalmar domkyrka ligger vid Stortorget på Kvarnholmen i Kalmar och är församlingskyrka i Kalmar domkyrkoförsamling, Småland. Den tillhör Växjö stift; Kalmar stift upphörde 1915, men kyrkan har även efter sammanläggningen av stiften formell ställning som domkyrka.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden var Kalmar med sitt strategiska läge vid Östersjön en av Sveriges allra viktigaste städer. Staden hade förbindelser med det tyska Hanseförbundet och var mötesplats för bildandet av Kalmarunionen. Den var uppbyggd i närheten av den starka befästningen som utgjordes av Kalmar slott. Vid Kalmarkriget 1611-1613 blev en stor del av staden förstörd. På grund av försvarsskäl fattade Riksrådet 1640 beslut att flytta staden till Kvarnholmen.[1] I och med detta beslut aktualiserades även uppförandet av en ny kyrka. Den gamla medeltida kyrkan i staden som kallades Storkyrkan eller Bykyrkan var en byggnad med ett brett försvarstorn. Den hade flera gånger byggts om och utvidgats till en stor treskeppig kyrka med flera sidokapell. Kyrkan blev illa åtgången under kriget 1611 men återuppbyggdes med undantag av tornet.[1] Efter en eldsvåda 1647 påbörjades flyttningen av staden. Kyrkan som skadats vid stadsbranden men delvis återställts sprängdes 1678 i fyra omgångar. Det ansågs nödvändigt eftersom den kunde användas som bas för fienden vid en eventuell belägring av slottet. Man tog vara på kyrksilvret, mässhakar, predikstolen, kyrkklockorna och det niostämmiga orgelverket. Stenmassorna från kyrkmurarna kom delvis att användas i den nya befästningen kring Kvarnholmen.[2] Den nya kyrkan som kom att bli Domkyrka i Kalmar stift uppfördes i tre etapper under tre kungars tid med namnet Karl. Därför fick den med all rätt vid invigningen namnet Karls domkyrka. Kyrkan började uppföras 1660Karl X Gustaf var Sveriges kung. Den invigdes 1682 knappt halvfärdig av biskop Henning Schütte när Karl XI var regent. Den stod dock helt färdig 1703Karl XII blivit kung. Under denna period befanns sig dessutom den svenska stormakten så gott som oavbrutet i krig.[3]

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan ritades av slottsarkitekt Nicodemus Tessin d.ä. Det har antagits att Tessin i utformningen av exteriörarkitekturen har inspirerats av kyrkobyggnaderna Il Gesù, Sant'Agnese in Agone och Santa Susanna i Rom.[4] Den är byggd i modifierad barockstil, utan kupol och med höga fönsteröppningar. Kyrkobyggnaden är uppförd i långsträckt korsform med absider i öster och väster och korsarmar i norr och söder. Korsarmarna med sina tempelgavlar krönta med kandelabrar flankeras av fyra lanterninförsedda torn. Fasaden är rikt utformad med pilastrar.[5] Byggnaden vilar på en hög sockel av granitblock med inslag av kalksten. Materialet i murverket består av ölandskalksten med gotlandskalksten i detaljer och dekorationer. Valven och portaler samt fönsteromfattningar är utförda i tegel. De fyra sidotornens lanterniner är byggda av trä.[6] I det sydvästra sidotornet som fungerar som klockvåning hänger de tre kyrkklockorna gjutna i början av 1600-talet och överförda från den gamla kyrkan. Taket är beklätt med kopparplåt liksom lanterninernas karnissvägda huvar som kröns av eldurnor. Ingångar är belägna i norr, söder och väster med portaler i olika utformningar. Södra och västra portalerna tillhör kyrkans byggnadstid. Den norra härrör från 1834.[6] Yttermurarna har kalk och spritputsade fasadpartier i gult. Omfattningarna kring öppningarna har en ljusgrå färgton medan pilastrar och listverk är oputsade.[4]

Restaureringar[redigera | redigera wikitext]

Under århundradena som gått har kyrkan varit föremål för åtskilliga restaureringar. Bland de större kan nämnas följande:

  • År 1783 inleddes en omfattande yttre och inre restaurering. Kyrkans murverk reparerades. Exteriören erhöll en ljusgul färg. Pilastrar och huggstensdetaljer målades med ljusgrå oljefärg. Dekorationerna på gavlar och torn i form av eldurnor och kandelabrar förgylldes. Byggnadens sockel rödmålades. Interiört blev kortrappan föremål för omläggning liksom korgolvet. Dessutom förbättrades putsen i koret.[7]
  • År 1790 aktualiserades behovet av fler sittplatser i kyrkan. Nya läktare uppförde s i norra och södra korsarmarna.[7]
  • År 1800 drabbades staden av en omfattande brand. Taket på kyrkans tornabsid antändes. Genom insatser av ett flertal människor kunde kyrkan räddas. Det dröjde dock till 1802 innan skadorna reparerats.[8]
  • År 1831-1834 genomfördes en yttre och inre restaurering efter ett förslag av arkitekt J. W. Gerss. Den yttre restaureringen omfattade såväl kyrkans yttermurar samt taket. Taket fick plåtbeklädnad. Murverket målades som tidigare i gult och ljusgrått. Ny portal byggdes i norr. I kyrkorummet tillkom en ny bänkinredning.[8]
  • År 1882-1883 utfördes en ombyggnad av läktarinredningen efter ritningsförslag av arkitekt Helgo Zetterwall. I samband med detta utarbetade Zetterwall även ett förslag till uppförande av en stor kupolbyggnad över långhusets mitt som dock aldrig kom till stånd.[8]
  • 1910-1914 års restaurering skedde efter ritningar och arbetsbeskrivningar av stadsarkitekt J Fred Olson. Kyrkans yttertak belades med kopparplåt. Fasaden restaurerades och spritputsades. Norra och södra korsarmarnas flankfönster sattes igen. Interiört putsades väggar och valv samt kalkströks. Golvet lades om. Gravhällar flyttades och ett stort antal av dessa placerades i koret.[9]
  • 1928-1932 års restaurering byggde också på J Fred Olsons förslag till åtgärder. De fyra tornen behövde översyn. Takstolar byttes ut. Yttertaket reparerades. Dekorationer i form av kandelabrar och urnor i sandsten byttes ut. Interiört innebar restaureringen en ny sluten bänkinredning.[9]
  • 1981-1982. Omfattande restaurering av kyrkans exteriör. Renovering av stenarbeten. Omfärgning av fasaden.[9]
  • 2005–2011. Restaureringen av exteriören ägde rum 2005-2006 och omfattade omläggning av kyrkans tak, stenrestaurering, fasadfärgning, restaurering och förgyllning av eldsurnor och kandelabrar, öppning av tidigare igensatta flankfönster i norr och söder samt korfönstren. Den inre restaureringen 2006-2011 innebar bland annat förhöjning och utvidgning av koret samt nytt korgolv. Vidare skedde omflyttning av gravhällarna, ommålning av kyrkorummet, konservering av inventarier och borttagning av fyra bänkrader i öster och fyra i väster.[4]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Altaruppställningens krön.

Kyrkorummet med sina vida, vita valv och sidoläktare, en praktfull altaruppställning, rikt skulpterad predikstol, gravhällar och epitafier, återspeglar den svenska stormaktstidens gudstjänstrum. Trots ett flertal restaureringar under tidernas lopp har kyrkan i stort sett behållit sin ursprungliga prägel. Den senaste inre restaureringen med temat: "Kalmar domkyrka i nytt ljus", har haft intentionen att göra kyrkorummet funktionellt utan att ta bort dess ursprungliga prägel.

  • Altaruppställningen är utförd av 1712 av Kaspar Schröder efter en ritning av Nicodemus Tessin d.y., 1704. Den består förutom av sarkofagaltaret av tre delar symboliserande Guds treenighet. Uppsättningen som vilar på två kraftiga kolonner pryds av ett gyllene bildfält som skildrar, "Guds som skapare". Överdelen är krönt av en strålsol med ”Helige Ande” i mitten i form av en duva omkransad av änglar. Den stora altartavlan som är infogad i uppställningen har med stor sannolikhet målats av David von Krafft och är en spegelvänd kopia av Charles Le Bruns stora målning "Descente de croix", eller "Nedtagandet från korset" som återfinns på Musée des beaux-arts i Rennes. Altaruppställningen flankeras av två allegoriska kvinnogestalter varav den ena med framsträckt kalk representerar "Tron" och den andra med ett ymnighetshorn "Nåden".[10]
  • Predikstolen i barock med baldakin överförd från den tidigare kyrkan, är troligen ett krigsbyte, som antas vara skulpterad i mitten av 1600-talet. Korgens fem bildfält skildrar från vänster: 1. Jesus fängslas. 2. Jesus inför Pilatus. 3. Jesus gisslas. 4. Jesu korsfästelse. 5. Nedertagandet från korset. Bildfälten flankeras av apostlagestalter. Den rikligt dekorerade baldakinen är indelad i tre avsatser. Överst står den uppståndne Kristus med segerfanan. I mittersta avsatsen putti med pinoredskap och kvinnor med oljekrukor. Den nedersta avsatsen pryds av allegoriska kvinnogestalter och dubbelsköldar med bomärken för bemärkta borgare.[10] Predikstolen bärs upp av en snidad bild av Kalmars skyddshelgon den helige Kristoffer.
  • Dopfunten från 1963 av grå öländsk sandsten har formen av ett skepp. Den är ett verk av skulptören Erik Sand. Locket i mässing med tre segel är utfört av ädelsmeden Kurt Landgren.[10] Dopfunten hade tidigare sin plats i koret men är numera flyttad till sydvästra delen av kyrkorummet där kyrktorget är beläget.
  • Huvuddelen av den slutna bänkinredningen i mittskeppet och korsarmarna under sidoläktarna tillkom vid restaureringen 1928-1932 efter ritningar av stadsarkitekt J. Fredrik Olson. Bänkskärmar och bänkdörrar är dekorerade efter motiv från 1600-talet. Orgelläktaren och sidoläktarna utformades 1883 efter ritningar av H. Zettervall.[10]
  • I kyrkan finns inte mindre än ett åttiotal gravhällar från 1600- och 1700-talet.[10]
  • Kyrkorummet pryds av en stor mängd epitafier och begravningsvapen från 1600- och 1700-talet.[10]
  • Vid senaste restaureringen tillkom ett fristående centralaltare i bladguld och med en skiva av röd Ölandssten. Dessutom tillkom även en flyttbar dopfunt av metall, laserskuren i ett mönster som är en abstraktion av vatten, lackerad i blå nyanser samt en ambo i grafitmålad laserskuren plåt.[4]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Orgeln med Carl Möllers fasad.
  • Vid okänd tidpunkt övertog domkyrkan en niostämmig orgel byggd 1630 från gamla stadskyrkan.
  • 1759: Lars Wahlberg & Anders Wollander, Vimmerby, byggde en enmanualig piporgel på domkyrkans läktare med Carl Fredrik Adelcrantz som fasadarkitekt. Fasaden gjordes ljudande och placerades på Adelcrantz insisterande i liv med läktarbarriären. Därav följde att spelbordet fick placeras på orgelhusets ena sida.
  • 1838: Orgelbyggare Pehr Zacharias Strand, Stockholm, gjorde en grundlig ombyggnad. Adelcrantz fasad bibehölls men fick nya stumma pipor. Orgelhuset flyttades tillbaka från läktarbarriären och spelbordet flyttades till framsidan. Orgeln fick 22 (25?) stämmor fördelade på två manualer och pedal.
  • 1882: Strandorgeln såldes till Vissefjärda församling.
  • 1883 slöts kontrakt med Åkerman & Lund, Stockholm, angående byggandet av en ny läktarorgel med 36 stämmor på tre manualer och pedal. Orgelfasaden utfördes efter ritningar av arkitekt Carl Möller.
  • 1929: Orgeln utökades till 41 stämmor genom komplettering av manual III.
  • 1957: Mårtenssons orgelfabrik byggde ut orgeln till fyra manualer med 66 stämmor. Slejflådor med elektrisk traktur och registratur.
  • 2013: Tostareds kyrkorgelfabrik byggde om orgeln till 72 stämmor. Pedalens väderlådor, fasaden samt omkring 25 stämmor härstammar från 1883 års orgel. Några stämmor från 1929 samt en del stämmor från 1957 återanvändes också. Tekniskt sett är orgeln alltså i huvudsak ny medan ungefär hälften av dess pipverk är återanvänt.

Disposition:

Huvudverk: I Positiv: II Svällverk: III Ekoverk: IV Pedal:
Principal 16' 1883 Gedackt 16' 2919 Borduna 16' 1883 Hornprincipal 8' 1929 Untersatz 32' 2013
Principal major 8' 2013 Violinprincipal 8' 1883 Basetthorn 8' 1929 Tibia major 8' 2013 Majorbass 16' 2013
Principal minor 8' 1883 Dubbelflöjt 8' 2883 Konsertflöjt 8' 2013 Lieblich gedackt 8' 2013 Violon 16' 1883
Gamba 8' 1883 Flauto amabile 8' 1852, Marcussen Rörflöjt 8' 1883 Qvintadena 8' 1957 Subbas 16' 1883
Flûte harmonique 8' 1883/2013 Fugara 8' 1883 Violin 8' 2013 Aeoline 8' äldre pipor Ekobas 16' transm. III
Borduna 8' 1957 Octava 4' 1883 Salicional 8' 1883 Vox angelica 8' äldre pipor Qvinta 12' 1883
Octava 4' 2013 Ekoflöjt 4' 1957 Voix celeste 8' 2013 Salicette 4' äldre pipor Principal 8' transm. I
Hålflöjt 4' 2013 Qvinta 2 2/3' 1957 Octava 4' 1883 Gemshorn 4' 1957 Violoncelle 8' 1883/2013
Octava 2' 2013 Flageolette 2' 1883 Flûte octaviante 4' 2013 Flautino 2' 1957 Gedackt 8' 1883
Mixtur major 4 chor 2013 Piccolo 1' 1957 Nasard 2 2/3' 1957 Clarinette 8' 2013 Ekoflöjt 8' transm. III
Mixtur minor 4 chor 2013 Cor anglais 16' 1883/2013 Octavin 2' 1883 Vox humana 8' 1929 Octava 4' 1883
Cornett 4 chor 2013 Corno 8' 1883 Ters 1 3/5' 1957 Tuba 8' 2013, högtryck Contrabasun 32' 1883
Trumpet 16' 2013 Corno di basetto 8' 1880-tal, engelsk Mixtur 4 chor 2013 Tremulant, snabb Basun 16' 1883
Trumpet 8' 2013 Tremulant Fagott 16' 2013 Tremulant, långsam Fagott 16' transm. III
Trumpet 8' 1883 Trumpet 8' 1883
Oboe 8' 2013 Clairon 4' transm. III
Clairon 4' 1883/1957

Tremulant

Kororgeln[redigera | redigera wikitext]

Kororgeln

Disposition:

Huvudverk Bröstverk Pedalverk Koppel
*Principal 8' (fasad) Gedackt 8' Subbas 16' Bröstverk/huvudverk
Viola da gamba 8' Principal 4' *Principal 8' Huvudverk/pedalverk
Spetsflöjt 8' Rörflöjt 4' *Trumpet 8' Bröstverk/pedalverk
Octava 4' Kortflöjt 2'
Traversflöjt 4' Scharf II chor
Quinta 3' (eg. 2 2/3') Vox virginea 8', D Cymbelstjärna
Superoctava 2' Tremulant (fyra klockor)
Mixtur IV chor
*Trumpet 8'

Altarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Disposition:

Huvudverk
Principal 8'
Octava 4'
Octava 2'
Mixtur II chor
Trumpet 8'
Subbas 16'

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Byggnadshistoria , Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 38-143. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989
  2. ^ Högtidstal av prosten Pehr Edwall vid Kalmar Domkyrkas 300-årsjubileum 26 september 1982 hämtat ur Växjö stifts Hembygdskalender 1983.
  3. ^ Min Hembygds kyrka av prosten Pehr Edwall och konstnären Erik Bojs. Barometerns Civiltryckeri, Kalmar 1978.
  4. ^ [a b c d] Kalmar domkyrka i nytt ljus. Restaureringen 2005-2011. Kerstin Barup och Mats Edström. Arkitekturförlag AB.ISBN 978-91-86050-79-5
  5. ^ Nationalencyklopedin. 1993. Band 10, sid. 363
  6. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Byggnadsbeskrivning, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 19-37. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989
  7. ^ [a b] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1700-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 102-107. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989
  8. ^ [a b c] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1800-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 108-130. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989
  9. ^ [a b c] Kalmar domkyrka. Restaureringar 1900-talet, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 131-143. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989
  10. ^ [a b c d e f] Kalmar domkyrka . Inredning och inventarier, Ingrid Rosell och Robert Bennett, sid 166-247. Sveriges kyrkor band 209, Stockholm 1989

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fabian Bæhrendtz, "Anteckningar om Kalmar domkyrka". Årsboken Kalmar län 1912-14
  • Oloph Bexell, "Har Kalmar en 'riktig' domkyrka?" Årsboken Kalmar län 1985
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Ulf Hægermark, "Vem är mästaren till predikstolen i Kalmar domkyrka?", Årsboken Kalmar län 1973.
  • Manne Hofrén, Kalmar domkyrka. Historik och vägledning 1981
  • Sten Karling Kalmar domkyrka och Nikodemus Tessin d. ä., 1984
  • Ingrid Rosell och Robert Bennett, Kalmar domkyrka, Sveriges kyrkor ,Småland. Band 209, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1989, ISBN 91-7192-771-9
  • Tidskriften Orgelforum 2001, nr 3, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047
  • Folder från domkyrkoförsamlingen
  • Hilding Wibling, Epitafier och vapensköldar i Kalmar domkyrka, 1979
  • Nationalencyklopedin. 1993. Band 10 ,sid.363. ISBN 91-7024-620-3
  • Kerstin Barup och Mats Edström. Kalmar domkyrka i nytt ljus.Restaureringen 2005-2011. Arkitekturförlag AB.ISBN 978-91-86050-79-5

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]