Kanadagås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kanadagås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Ej hotad
Canadagoose.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Änder
Anatidae
Underfamilj Anserinae
Tribus Gäss
Anserini
Släkte Branta
Art Kanadagås
B. canadensis
Vetenskapligt namn
§ Branta canadensis
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Kanadagåsens utbredning:gula nyanser - häckningsområdeblåa nyanser - vinterkvartergröna nyanser - året runt (introducerade)Rosa - Häckningsområde för dvärgkanadagås
Kanadagåsens utbredning:
gula nyanser - häckningsområde
blåa nyanser - vinterkvarter
gröna nyanser - året runt (introducerade)
Rosa - Häckningsområde för dvärgkanadagås
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kanadagås (Branta canadensis) är en fågel inom släktgruppen gäss med sin ursprungliga utbredning i Nordamerika men som genom introduktion nu har en stor population i Europa och även på Nya Zeeland. Dvärgkanadagåsen behandlades länge som en underart till kanadagåsen men har idag artstatus.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kanadagåsens ursprungliga utbredningsområde är Kanada, Alaska och norra USA. De flyttar söderut på vintern till USA och Mexiko och befinner sig då på ett ungefär mellan 40:e breddgraden och kräftans vändkrets, det vill säga 23:e breddgraden.

Kanadagåsen har vissa överlappande häckningsområden med den nordligare dvärgkanadagåsen (Branta hutchinsii) som tidigare kategoriserades som en underart. Dock hybridiserar de sällan.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

På grund av skillnader i morfologi, mitokondrie-DNA och ekologiska faktorer beslutade SOF:s taxonomikommitté i januari 2007 att kanadagåsen skulle delas upp i de två arterna kanadagås (Branta canadensis) och dvärgkanadagås (Branta hutchinsii). Den senare häckar på tundra längs med kusterna av norra och nordvästra Kanada, Alaska, på Aleuterna och på västra Grönland. Det har visat sig att dvärgkanadagåsen är mer närbesläktad med vitkindad gås och att den större arten kanadagås genetisk är närmre hawaiigås (Branta sandvicensis).[2]

Kanadagås delas vanligtvis upp i sju underarter, här fördelade i tre grupper:[3]

  • moffitti/maxima-gruppen
    • Branta canadensis moffitti - häckar i området Great Basin, i de centrala delarna av British Columbia, i Alberta, Saskatchewan, sydvästra Manitoba, Washington, Oregon, Kalifornien, Colorado, Utah och Nevada.
    • Branta canadensis maxima - häckar utmed kusterna av västra Alaska.
  • occidentalis/fulva-gruppen
    • Branta canadensis occidentalis - häckar i sydvästra Alaska.
    • Branta canadensis fulva - häckar utmed kusterna av södra Alaska och västra British Columbia.
  • canadensis-gruppen

Introduktion runt om i världen[redigera | redigera wikitext]

Flygande kanadagås i Burnaby, British Columbia.

Den första inplanteringen av kanadagås i norra Europa skedde i Storbritannien till kung Jakob II av Englands samling av vattenfåglar i St. James's Park i London under 1600-talet.[4] Kanadagåsen planterades sedan in på flera ställen runt om i Europa till olika zoologiska trädgårdar och liknande.[a] Exempelvis köptes två honor in till Trädgårdsföreningen i Göteborg 1870, vilket är de första kända individerna i Sverige.[5] Men det var först under 1900-talet som arten fick någon större spridning i Europa, och talrikast har den blivit i England och Sverige.[6]

År 1927 införde fågelfotografen och dokumentärfilmaren Bengt Berg två individer till Värnanäs i Småland, från en djurpark i Holland.[5] Han hämtade ytterligare individer från Nordamerika, respektive Hagenbecks i Hamburg, 1928 och 1929. Året därpå skedde den första häckningen av kanadagås i Sverige.[b] 1927, samma år som Bengt Berg introducerade arten i Småland, inplanterade Helge Ax:son Johnson kanadagäss till sin fågelanläggning på Berga i Södermanland.[5] Dessa gäss genomförde lyckade häckningar 1932 och 1933. 1933 finns det även säkra källor på att kanadagås häckade i Trelleborgs stadspark.[c] Under 1930-talet inplanterades kanadagås bara till ytterligare två platser i Sverige, Lillfjärden i Hudiksvall och Åbo i Jämtland, in närheten av norska gränsen.[5] 1936 inplanterades Kanadagås till Norge för första gången, som jaktvilt.[4]

1940 flyttade Bengt Berg till Eriksberg i Blekinge där utplanteringar fortsatte.[7] Från början skedde inplantering på grund av att kanadagåsen sågs som en vacker fågel i fågelparker och liknande.[6] Men ganska snart blev svenska jägare intresserade av den som ett byte varför en utbredd utplantering inleddes, ända upp till lappmarken.[6] Så sent som på 1960- och 1970-talen planterades kanadagäss ut i svenska marker.[6] I början av 1960-talet introducerades den till Finland som jaktvilt.[4] Sammantaget ledde detta till en kraftig spridning och ökning av arten, inte bara till stora delar av Sverige utan även till Norge, Finland och Danmark. Första kanadagåsparet häckade i Estland 1996.

I Västra palearktis förekommer Kanadagåsen idag som friflygande population över merparten av Sverige, södra och centrala Norge, och sydvästra Finland, men även lokalt längre norrut i Finland.[4] Den förekommer även över stora delar av Storbritannien och i mindre utsträckning i Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Belgien, Ukraina och Ryssland.[4]

Till skillnad från sina släktingar i Nordamerika har den nordeuropeiska populationen inte utvecklat någon specifik flyttrutt utan drar sig söderut på vad som verkar vara ett mer slumpartat vis. Många övervintrar i trakterna kring Danmark, Nederländerna, Polen. Vissa drar sig söderut till Spanien och Italien och man har haft övervintrande kanadagås på Azorerna. På nordliga platser, där vattnet på konstgjord väg hålls öppet vintertid, är det vanligt att kanadagåsen övervintrar. Den brittiska populationen är till absolut största delen stannfåglar.[4]

Många nordeuropeiska kanadagäss är halvtama och håller till i parker och dammar nära människor.

Kanadagåsen har också introducerats till Nya Zeeland och till några delar av Kina som Peking och Hebei.[8].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kanadagäss på École polytechniques campus.

Kanadagås är den största och mest långhalsade gåsen som häckar i Europa med en längd på mellan 90 och 105 centimeter, ett vingspann mellan 1,6 och 1,8 meter och en genomsnittlig vikt på 4 500 gram, men de kan väga upp till 5 500 gram. Könen och åldrarna är lika. Huvud och hals är svart med en vit fläck på strupen. Näbben och fötterna är gråsvarta. Bröstet är ljust. Buken och kroppssidorna är beigebruna med tydliga tvärband. Vingovansidan och ryggen mörkare gråbrun. Under- och övergump vit och stjärten svartgrå.

Underarten B. c. occidentalis är mindre än nominatformen med en genomsnittlig längd på cirka 95 cm och en genomsnittlig vikt på 3 500 gram. Den skiljer sig också från nominatformen genom sin mycket mörka fjäderdräkt där bröstet och vingovansidan är mörkt brun. Vissa populationer av denna underart har en liten vit strupfläck och hos vissa individer kan den saknas helt.

Morfologiska skillnader mellan kanadagås och dvärgkanadagås[redigera | redigera wikitext]

Dvärgkanadagåsen ser ut som en mindre kanadagås, med proportionerligt kortare hals och mindre näbb. Flertalet av dvärgkanadagåsens underarter, som B. h. leucopareia och B. h. minima är också mörkare än kanadagåsens underarter (förutom B. c. occidentalis som har mycket mörkt bröst). Dvärgkanadagåsens nominatform hutchinsii är den underart som till fjäderdräkten är mest lik kanadagåsen, då den har ett ljust bröst, vilket emellertid har en gråare nyans än de ljusbröstade underarterna av kanadagås. Dess huvudform är fyrkantigt med en brant sluttande panna, till skillnad från den mer rundade huvudformen hos minima. Underarten B. h. leucopareia har en vit halsring mellan den svarta halsen och det mörkbruna bröstet. Denna vita halsring förekommer hos individer inom alla populationer av både dvärgkanadagås och kanadagås, men inte lika ofta.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Video med kanadagäss.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Kanadagåsen förekommer främst i öppna sjöar och i skärgården, men även i parker och jordbruksbygd med mindre sjöar eller dammar. Den verkar föredra stränder som är förhållandevis fasta, gärna med gräs ända ned till vattnet. Den häckar även i myrområden som har större vattenspeglar. Oftast placeras boet bara några meter från vattnet, men ibland förekommer det också bon långt upp på land.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Kanadagäss med nykläckta ungar.
Kanadagås med ungar.

Utanför häckningstiden lever kanadagåsen i stora flockar. Boet är en grop i marken med gräs, pinnar och torv som fylls med gråvitt dun. Honan lägger de enfärgat gråvita äggen främst mellan april och maj, oftast fem till sju ägg som i genomsnitt brukar väga 175,5 gram per styck som nylagt.[9] Äggen ruvas i ungefär 30 dygn och ungarna blir flygga efter cirka 40–50 dygn. Oftast stannar ungarna hos föräldrarna fram till nästa häckning. Om flera kanadagåspar på samma plats får ungar slås kullarna ofta samman till en större flock med ungar som vaktas i skift av föräldraparen.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Födan består främst av gräs och andra växter samt deras rötter, men det förekommer att den även äter små insekter och fisk.[10] Kanadagåsen föredrar platser där gräset har en låg höjd. Kanadagäss i parker låter sig gärna matas med bröd av människor. I en större flock med betande kanadagäss håller några gäss vakt medan de andra betar.

Kanadagåsen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Merparten av världens populationer av kanadagås ökar, men det finns de som minskar. Underarten asiatica som förekom i området kring Berings hav är utdöd sedan ungefär 1914.[1] Kanadagåsen har ett mycket stort utbredningsområde. Den globala populationen uppskattas till cirka 5 000 000–6 200 000 individer varav den europeiska uppskattas till 2 000–10 000 adulta individer. Baserat på detta kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Miljöpåverkan[redigera | redigera wikitext]

Kanadagåsen anses i många av de områden där den är introducerad vara ett skadedjur,[11] bland annat för att den äter upp växter och lämnar stora mängder spillning efter sig.

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dessa individer var oftast vingklippta.
  2. ^ Detta var den första rena häckningen i Sverige mellan en hona och en hane kanadagås. Tidigare hade det skett hybridhäckningar, bland annat med grågås vilket gett gässlingar.[5]
  3. ^ Häckning kan ha skett tidigare i Trelleborgs stadspark, till och med tidigare än 1930, och inplanteringen kan ha skett tidigare än 1927 men det saknas säkra källor för detta.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Branta canadensis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ SOF:s taxonomikommitté (2007) Rapport nr 2, Vår Fågelvärld, nr.1
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d e f] Jesper Madsen, Gill Cracknell & Tony Fox. (1999) Goose populations of the western Palearctic, National Environmental research Institute, Rönde, Danmark, sid:230–247
  5. ^ [a b c d e f] Roger Gyllin & Ingvar Svanberg (2016) Kanadagåsens etablering i Sverige , Vår Fågelvärld, vol. nr.3, sid:22–27
  6. ^ [a b c d] Göran Sjöberg (2001) Vacker men ohyfsad fågel, Miljötrender, Sveriges lantbruksuniversitet, nr.1, sid:4–5
  7. ^ [a b] Steve Dahlfors, Kanadagås Arkiverad 10 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine., <www.sofnet.org Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2011-12-09
  8. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  9. ^ Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Stockholm, Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  10. ^ Angus, Wilson. ”Identification and range of subspecies within the Canada and Cackling Goose Complex (Branta canadensis & B. hutchinsii)”. http://www.oceanwanderers.com/CAGO.Subspecies.html. 
  11. ^ Norsk Svarteliste 2007[död länk]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • SOF:s taxonomikommitté, Rapport nr 2, Vår Fågelvärld, nr.1, 2007
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]