Kanelnötväcka

Från Wikipedia
Kanelnötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtKanelnötväcka
S. cinnamoventris
Vetenskapligt namn
§ Sitta cinnamoventris
AuktorBlyth, 1842

Kanelnötväcka (Sitta cinnamoventris) är en asiatisk fågel i familjen nötväckor inom ordningen tättingar.[2] Tidigare behandlades den som en del av kastanjenötväckan (S. castanea).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kanelnötväckan är en medelstor (13-14 cm) nötväcka med lång, djup och bredspetsad näbb. Den har det för många nötväckearter typiska utseendet med blågrå ovansida och brett svart ögonstreck som bildar en tunn mask. Båda könen har bleka spetsar på undre stjärttäckarna. Hanen har djupt kastanjefärgad undersida och vit kind, honan mer kanelbrun under men med mer kontrasterande vit kind än andra arter.[3][4]

Hane.
Hona.

Arten är mycket lik kastanjenötväckan (S. castanea) och tidigare behandlades de som samma art. Kanelnötväckan är dock större med längre och kraftigare näbb samt har mindre kontrast mellan hjässa och mantel, något ljusare undersida och skifferfärgade undre stjärttäckare med breda vita subterminala band och kastanjefärgade spetsar istället för kastanjefärgade med grå mitt.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kanelnötväcka delas in i fyra underarter med följande utbredning:[2]

Även populationen i sydöstra Bangladesh tros till höra kanelnötväckan.[3]

Tidigare betraktades den som en del av kastanjenötväcka (S. castanea) och vissa gör det fortfarande,[5] men skiljer sig dock åt i utseende, genetik, läten och har parapatrisk utbredning.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kanelnötväckan förekommer i större delen av utbredningsområdet i öppen lövskog, framför allt som domineras av salträd (Shorea robusta). Där kanelnötväckan möter kastanjenötväckan ses kanelnötväckan på högre höjd. Den lever av insekter, men också frön och nötter. Fågeln ses enstaka, men oftare i par eller lösa familjegrupperingar. Den häckar mellan april och maj i Himalayas förberg och nordöstra Indien (Meghalaya). Arten är en stannfågel.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beskrivs som generellt vanlig, men det är okänt om arten ökar eller minskar i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sitta cinnamoventris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ [a b c d] Harrap, S. (2018). Chestnut-bellied Nuthatch (Sitta cinnamoventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59918 13 november 2018).
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2008. Handbook of the Birds of the World, vol. 13: Penduline-tits to Shrikes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]