Kanslihushögern
Kanslihushögern eller Feldts pojkar[1] är ett politiskt begrepp i Sverige från 1980-talet. Det syftade på personer som tillhörde den så kallade "högerfalangen" inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och var särskilt framträdande inom finansdepartementet[2] under den tid Kjell-Olof Feldt hade rollen som finansminister.[3] De var ofta personer med en hög akademisk utbildning, ofta från Handelshögskolan, och bakgrund inom fackföreningsrörelsen.[1] Framträdande personer inom "kanslihushögern" var bland andra Erik Åsbrink,[2] Kjell-Olof Feldt[3] och Klas Eklund.
Den bakomvarande orsaken till den ideologiska omorienteringen var valnederlaget 1976.[1] Kanslihushögern förespråkade en välfärdspolitik med decentralisering och ökade marknadsinslag, kallad den tredje vägens politik.[1] Dessutom förändrades socialdemokraternas inställning till näringslivet, från att vara legitimerad motpart till legitimerad samarbetspartners.[3] Företrädarna tog utgångspunkt i New Public Management (NPM).[1]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Statens offentliga utredningar (2014). [https://www.regeringen.se/49b715/contentassets/3d6becee49b3433982d24e78f3ba4bbf/staten-far-inte-abdikera--om-kommunalisering-sou-20145 Staten får inte abdikera – om kommunaliseringen av den svenska skolan]. Stockholm. sid. 51. ISSN 0375-250X. https://www.regeringen.se/49b715/contentassets/3d6becee49b3433982d24e78f3ba4bbf/staten-far-inte-abdikera--om-kommunalisering-sou-20145.
- ^ [a b] ”Inte långt från päronträdet…”. Fokus. 29 mars 2019. https://www.fokus.se/andra-kammaren/inte-langt-fran-parontradet/. Läst 3 december 2022.
- ^ [a b c] ”Toppsossarna som tjänar miljoner på storbankerna”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/ekonomi/toppsossarna-som-tjanar-miljoner-pa-storbankerna/. Läst 3 december 2022.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lindgren Åsbrink, Marika (red) (2019). Kanslihushögern - frälsare eller dödgrävare?, Tankesmedjan Tiden, ISBN 9789188224811