Kanslihushögern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kanslihushögern är ett politiskt begrepp i Sverige från 1980-talet. Det syftade på personer som tillhörde den så kallade "högerfalangen" inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och var särskilt framträdande inom finansdepartementet och statsrådsberedningen.

Kanslihushögern förespråkade en välfärdspolitik med ökade marknadsinslag, kallad den tredje vägens politik. Företrädarna motiverade policyförändringarna med ekonomisk effektivitet och valfrihet med bibehållande av en social trygghet. De var ofta personer med en hög akademisk utbildning, ofta i nationalekonomi, och med en intellektuell framtoning som av motståndare ansågs skilja dem från majoriteten i den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen.

Framträdande personer inom "kanslihögern" var bland andra Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund.


Se även[redigera | redigera wikitext]