Karbidlampa
Karbidlampa eller acetylenlampa är en belysningsarmatur, eller lykta för belysning, i vilken acetylengas brinner med kraftig vit (och sotande) låga. Acetylengasen bildas genom en reaktion mellan kalciumkarbid och vatten. Lampan består av ett mindre acetylengasverk och en brännare.[1]
Utförande
[redigera | redigera wikitext]En ventil reglerar hur mycket vatten som kan droppa ner i generatorn och därmed också hur mycket acetylengas som bildas och därmed lågans storlek.
Om två hål i ett munstycke är snedriktade så att dellågorna så att säga krockar med varandra, blir temperaturen så hög att även det bildade fria kolet förbränns. Därvid minskar sotbildningen.
Kemisk reaktion
[redigera | redigera wikitext]CaC2 + 2H2O ⇒ C2H2 + Ca(OH)2
kalciumkarbid + vatten ⇒ etyn + kalciumhydroxid (Släckt kalk)
Praktiskt utbyte är att 1 kg karbid av god kvalitet i små karbidlyktor ger cirka 250 l gas eller något mer. I stora gasverk, till exempel för gassvetsning, blir utbytet bättre, inemot 290 l/kg.[2]
Tillämpningar
[redigera | redigera wikitext]Karbidlampor blev även snabbt populära som bil-, motorcykel- och cykelbelysning. För att skakningar vid färd på ojämn vägbana inte skulle störa jämn gasbildning var lyktorna förbundna med fordonet i en fjädrande anordning.
Under första världskriget, då importen av fotogen var begränsad, ökade karbidlampornas popularitet en tid.[3] Ganska kort tid därefter börjar dock den elektriska belysningen att sprida sig och karbidlamporna slutade användas.
Ännu under mitten på 1900-talet användes karbidlampor av svenska armén som tältbelysning. Ett problem härvidlag var att karbidförrådet måste hållas absolut torrt och förvaras i väl slutna plåtkärl. Det var svårt att klara detta i regnigt och dimmigt väder.
Underhåll
[redigera | redigera wikitext]Karbidlampan måste skötas för att fungera. Den skulle rengöras varje dag. Den gamla karbiden skulle tas bort och ny karbid fyllas på liksom vatten. Brännaren måste också rensas.[4] Ibland kan munstycket behöva bytas.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Nordisk familjebok 1952-1955 års upplaga bd.11 sp.934.
- ^ Sandvikens Handbok, del 12, Esselte, Stockholm 1952
- ^ Karbidlampor i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- ^ Hembygdsboken Ödeshög sid 21 [1] Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok, Lund 1930
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Karbidlampa.- karbidlampa.se
