Karl II av Inre Österrike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl II av Inre Österrike

Ärkehertig Karl II av Inre Österrike, född 3 juni 1540 i Wien, död 10 juli 1590 i Graz, var yngste son till kejsar Ferdinand I och Anna av Böhmen och Ungern.

Efter hans fars död 1564 delades de habsburgska besittningarna mellan sönerna. Karl fick Inre Österrike och förlade sitt residens till Graz där han byggde upp en centralförvaltning för de länder som ingick i hans välde.

Karl var troende katolik och försökte driva igenom motreformationen i sina länder enligt principerna fastlagda i religionsfreden i Augsburg. Mot detta stod ständerna som till största delen var protestantiska. De militära hoten från det osmanska riket som krävde ständernas ekonomiska och politiska stöd tvingade Karl slutligen till eftergifter. I religionspacifikationen i Graz 1572 beviljade han religionsfrihet för adeln och sex år senare även för borgare vid ett möte i Bruck an der Mur.

Men 1579 möttes Karl, hans bror Ferdinand av Tyrolen och hans svåger Vilhelm V av Bayern i München och beslöt att genomföra en stegvis rekatolisering av sina länder. Redan 1572 hade Karl hämtat jesuiterna till Graz. 1585 grundade han universitetet i Graz som stod under jesuiternas styre.

1587 lät han bygga ett mausoleum för sig själv och sin familj i Seckau, vilket räknas till de främsta byggnaderna i senrenässans och tidig barock i Steiermark.

Karl var gift med Maria av Bayern, dotter till Albrekt V av Bayern. De fick 15 barn, bl.a:


Föregångare:
Ferdinand I (tysk-romersk kejsare)
Regent i Inre Österrike
15641590
Efterträdare:
Ferdinand II (tysk-romersk kejsare)