Karl Marx

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”Marx” leder hit. För andra betydelser, se Marx (olika betydelser).
Karl Marx
Karl Marx fotograferad 1875 av John Mayall.
Född5 maj 1818
Trier, Rhenprovinsen, Kungariket Preussen, Tyska förbundet
Död14 mars 1883 (64 år)
London, England, Storbritannien
NationalitetTysk
Yrke/uppdragSociolog
Nationalekonom
Filosof
Känd förAv många ansedd som marxismens skapare.
Noterbara verkKapitalet, Kommunistiska manifestet (med Engels)
MakaJenny von Westphalen
(g. 1843–1881)
Namnteckning

Karl Heinrich Marx,(Tyska: [ˈkaʁl ˈmaʁks]; född 5 maj 1818 i Trier i Preussen (dagens Tyskland), och död 14 mars 1883 i London i Storbritannien. Marx var en nationalekonom, filosof, journalist, historiker, humanist och en av grundarna av sociologin.[1][2][3][4][5][6]. Delar av Marx teorier gav upphov till den teoribildning som kom att kallas marxismen.[7][8][9]

Marx bäst kända verk är pamfletten Det kommunistiska manifestet från 1848 och hans Magnum opus (mästerverk) Kapitalet[10]. Marx tänkande har varit inflytelserikt, även utanför arbetarrörelsen.[11] Marx är kontroversiell och det händer att han citeras felaktigt.[12][13][14][15][16]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marx's födelseplats, idag Brückenstraße 10, i Trier. Familjen hade två rum på bottenplan och tre på första våningen. Huset köptes av SPD 1928, det är idag Karl-Marx huset.[17]
Ungdomsporträtt av Karl Marx.

Uppväxt och familj[redigera | redigera wikitext]

Karl Marx föddes den 5 maj 1818 till Heinrich Marx (1777-1838) och Henriette Pressburg (1788-1863). Han föddes vid Brückengaße 664 i staden Trier i Preussen[18] som det tredje barnet i en familj av judiskt ursprung. Hans morfar var en holländsk rabbin, och hans fars släkt hade varit rabbiner i Trier sedan 1723.[19][20][21] Marx fader, som hörde till en känd rabbinsläkt utan att vara praktiserande jude, 1817 valde att konvertera till protestantism för att få behålla sitt arbete som advokat.[22] Marx fick ingen judisk uppfostran, utan växte upp med upplysningens idéer och fick en klassisk utbildning, både hemma och i skolan. Lite är känt om Marx barndom.[23] Marx var det tredje barnet i en syskonskara på nio barn, men han blev den älste sonen när hans storebror Mortiz dog 1819.[24] Marx undervisades privat av sin far till tolv års ålder. När han började på en skola i Trier, vars rektor, Hugo Wyttenbach som förde sig med ett försiktigt upplysningstänkande[25], var en vän till Marx far och anställde många liberala humanister som lärare. Wyttenbach gjorde därav det lokala konservativa styret mycket arga. Därav, gjorde polisen en razzia på skolan 1832 och upptäckte litteratur som ansågs förorda liberalism. Detta ansåg myndigheterna vara uppvigling. Myndigheterna implementerade reformer och ersatte flera personer som tidigiare arbetat på skolan under Marx studietid.[26][27][28] Här fick han skolbildning i latin, franska och grekiska.[29] senare i sitt liv lärde sig Marx också italienska, ryska, nederländska, spanska och engelska (men han förlorade inte sin tunga tyska brytning).[30][31][32][33]

Sin fru och livs kärlek, Jenny von Westphalen (1814–1881), hade Marx lärt känna under sin tid vid gymnasiet i Trier. De förlovade sig i hemlighet 1836 och gifte sig senare, trots båda familjernas motstånd. Tillsammans fick de sex barn varav endast tre skulle uppnå vuxen ålder: döttrarna Jenny Caroline (gift Longuet; 1844–1883), Jenny Laura (gift med Paul Lafargue; 1846–1911) och Jenny Julia Eleanor (gift Aveling; 1855–1898). Med tjänarinnan Helene "Lenchen" Demuth fick Marx sonen Friedrich ("Freddy") Demuth.[34]

Marx och Engels vid Rheinische Zeitungs redaktion.
Första upplagan av Kommunistiska manifestet 1848.

Unghegelianerna och studentåren i Bonn och Berlin[redigera | redigera wikitext]

År 1835 tog Marx studenten och flyttade till Bonn för att läsa juridik, men han skötte studierna dåligt och tillbringande mycket tid på krogen.

Fadern skickade honom därför till Berlin och Humboldt-Universität zu Berlin i hopp om att sonen skulle sköta sig bättre där. I Berlin kom Marx i kontakt med Friedrich Hegels filosofiska läror och anslöt sig till en grupp så kallade unghegelianer som följde Hegels dialektiska, teoretiska metod.[35] Marx tog dock alltmer avstånd från filosofin runt tjugofemårsåldern och började istället bejaka en praktik där han såg som sin viktigaste uppgift att utifrån forskning försöka råda bot på vad han menade var destruktiva tendenser i kapitalismen, exempelvis barn som arbetade i 36 timmar i sträck.[36] Såväl som brist på utbildning och generellt dålig levnadsstandard.[37][38]

Marx "gjorde upp" med denna hegelianska teori senare, som han menade "stod på huvudet" och som man var tvungen att ställas på fötter. Marx behöll alltså den modifierade dialektiken tekniskt i sitt tänkande men bytte ut Hegels idealistiska grundval gällande människans idéer som drivkraft för historisk utveckling, till förmån för den dialektiska materialism, som beskriver människans drivkraft till utveckling som ekonomisk, kulturell, praktisk, kort sagt materialistisk.

"Marx och jag var väl nära nog de enda […] som räddat den medvetna dialektiken från den tyska idealistiska filosofin och applicerat den i en materialistisk uppfattning av naturen och historien", skrev Engels i Anti-Dühring.[39]

Marx doktorerade i Jena med en uppsats om skillnaden mellan Demokritos och Epikuros naturfilosofier.[40] Myndigheterna i Preussen såg inte på Marx verksamhet med blida ögon, och anhängarna till unghegelianismen fick inte möjlighet att arbeta vid universiteten. Marx kunde alltså glömma karriären som akademiker och blev istället journalist på en radikal-liberal tidning i Köln, Rheinische Zeitung. Där blev han inom kort utsedd till redaktör. Under sitt liv hann han även arbeta på tidningarna Vorwärts (1844), Deutsche Brüsseler Zeitung (1847) och Neue Rheinische Zeitung (1848–1849). Han bidrog även med artiklar till tidningarna New-York Tribune (1852–1861) och Die Presse (1861–1862) På grund av Marx politiska åsikter och publikationer utvisades han, och tog sig till Paris.

Paris[redigera | redigera wikitext]

I november 1843 flyttade Marx till Paris för att inleda ett samarbete med den tyske publicisten Arnold Ruge. Deras samarbete blev dock inte särskilt långvarigt. Deras gemensamma tidskriftsprojekt Deutsch–Französische Jahrbücher kom ut med ett nummer.

I Paris kom Marx att inleda sitt grundläggande studium av tidens socialistiska och kommunistiska idéer. Han träffade bland annat den franske anarkisten Proudhon och de utvecklade en vänskap, som dock snart skulle övergå i skarpa ideologiska och teoretiska motsättningar. I Paris träffade Marx även den ryske revolutionären Michail Bakunin, den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, och inte minst Friedrich Engels som under resten av livet skulle förbli Marx bäste vän och närmaste medarbetare. De skrev tillsammans många artiklar och skrifter, bland annat: Den heliga familjen (1845), Den tyska ideologin (1846) och, den mest kända, Det kommunistiska manifestet (1848).

Det var i Paris som Marx skrev sina berömda Ekonomisk-filosofiska manuskript som dock inte publicerades förrän 1932, dvs. nästan ett helt sekel senare.

Marx tvingades lämna Paris i februari 1845 blott 15 månader efter han anlände blev han alltså utvisad igen, efter att ha blivit utsatt för spionage och Frankrike utsatts för påtryckningar från den Preussiska staten.[41][42] Han flyttade då till Bryssel där han fortsatte sin publicistiska verksamhet.

Bryssel och Köln[redigera | redigera wikitext]

Även i Belgien hotades Marx åter igen av utvisning. För att undkomma de preussiska myndigheterna avsade han sig därför 1845 sitt preussiska medborgarskap. Därefter förblev Marx statslös under resten av sitt liv.[43]

I Bryssel skrev Marx och Engels tillsammans Den tyska ideologin, ett verk som dock inte kom att publiceras under deras livstid. Publicerades gjordes emellertid Marx Filosofins elände där han kraftigt polemiserar mot Proudhons ekonomiska och filosofiska teorier. Filosofins elände kan ses som den första publicerade skrift där Marx materialistiska historieuppfattning kommer i dagen. Det är också under denna period som Marx håller de föreläsningar som senare skall publiceras under namnet Lönearbete och kapital. Hans ekonomiska teorier är i dessa föreläsningar långt ifrån färdiga, men redan i detta tidiga skede kan man se de teman som senare kommer att utvecklas senare. Marx beskriver exempelvis hur arbetande människor utsugs av kapitalisterna och hur kapitalet inte ska ses som ett föremål utan som ett samhälleligt förhållande.[44] Arbetarklassen och kapitalistklassen förutsätter i den kapitalistiska produktionen varandra.[45]

Det var i Bryssel som Marx kom i kontakt med De rättfärdigas förbund som 1847 bytte namn till Kommunisternas förbund, och på detta förbunds uppdrag skrev han med hjälp av Engels Det kommunistiska partiets manifest. Det kommunistiska manifestet innehöll inte mycket som Marx inte redan hade skrivit om tidigare, men den lättfattliga och slagkraftiga utformningen gjorde Manifestet till en stor succé och den mest spridda av Marx skrifter.

När revolutionära vindar svepte över Europa våren 1848 ville de belgiska myndigheterna inte veta av Marx. Han häktades en kort tid, och åkte efter frisläppandet först till Paris och sedan till Köln.[46] I Köln kunde Marx vara med att grunda tidningen Neue Rheinische Zeitung där han själv intog platsen som redaktör.

London[redigera | redigera wikitext]

År 1849 blev Marx tvungen att fly landet och han flyttade med sin familj till England där han sedan levde resten av sitt liv under mestadels mycket knappa omständigheter, för det mesta försörjd av Engels.

I London fortsatte Marx sitt studium av den politiska ekonomin. Mycket av arbetet genomfördes på brittiska bibliotek; bland annat tillbringade han många timmar i lässalen på British Museum i London.[47]

Här analyserade Marx det kapitalistiska produktionssättet minutiöst, med hjälp av de ekonomiska tänkare vilka vid den här tiden fanns tillgängliga som Smith och Ricardo, men även med historiska källor från de brittiska arkiven, vilka för den här tiden höll mycket hög kvalité.[48]


Det var i London som Marx arbetade på största delen av sitt livsverk ,däribland Grundrisse (Grunddragen till kritiken av den politiska ekonomin från 1857–1858, utg. först 1939), Teorier om mervärdet, Kapitalet och flera andra verk.[49]

Karl Marx ursprungliga gravHighgate Cemetery i London. Graven har blivit föremål för omfattande gravskändning. Något även den nya graven har fått utstå.[50][51][52][53]
Den centrala texten på graven lyder i svensk översättning: Proletärer i alla länder, förena er![54] och: Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.[55] Marx nya grav kom till som en ansträngning från en rad arbetarpartier. Om Marx själv hade uppskattat den lätt bombastiska pjäsen, det går att debattera.

Död och arv[redigera | redigera wikitext]

Marx avled 1883, 64 år gammal, och begravdes på Highgate Cemetery i London.[56] Han var då relativt okänd, men de kommande decennierna blev Marx ett namn som få politiskt och vetenskapligt belästa människor inte kände till.

Arvet efter Marx har blivit mycket kontroversiellt både bland hans anhängare och hans motståndare. Den marxistiska rörelsen hade inte den största tillgången till det marxistiska verket och många texter av betydelse publicerades långt efter både Marx död och den marxistiska rörelsens formation. Till följd av detta blev bilden av Karl Marx teoribildning missvisande.

Som exempel kan nämnas Marx "Ekonomisk-filosofiska manuskript" där hans berömda alienationsteori presenterades. Just dessa manuskript avslöjar en mer humanistisk Marx och från och med 1950-talet användes de som marxistisk kritik mot Sovjetsystemet.[enligt vem?]

Marx syn på samhället[redigera | redigera wikitext]

Marx uttryckte i flera verk som exempelvis i Lön, pris och profit[57] och slutgiltigen i Kapitalet att den enda källan till profit under ett kapitalistiskt produktionssätt är kapitalets (via kapitalistklassens) exploatering av arbetarklassen – alltså hur alla de människor som säljer sin arbetskraft för lön får betalt för mindre än det värde de i verkligheten skapar, och därav till stor del luras att arbeta helt gratis (oftast majoriteten eller halva arbetsdagen) och under den här tiden producerar människorna som arbetar mervärde vilket kapitalister exproprierar från arbetande människor eftersom de hävdar sig "rättmätigt" äga produktionsmedlen trots att de saknar förmågan att såväl skydda och bruka dessa utan arbetarklassens hjälp. (produktionsinstrument, råmaterial m.m.) och därav förtjäna mervärdet för att de äger produktionsmedlen.[58][59] Detta är en central del i Marx syn på det kapitalistiska samhället.

Kapitalet är dock inte ett föremål utan ett samhälleligt förhållande.[44]

Marx ekonomikritik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Marxistisk ekonomi

Marx ekonomiska tänkande återfinns framför allt i Kapitalet: Kritik av den politiska ekonomin, där han i första kapitlet inleder sin analys med en undersökning av varan och undersöker sedan systematiskt det kapitalistiska systemet.

Marxistisk ekonomi är dock en förvirrande benämning då Marx aldrig ämnade att skapa någon ekonomisk teoribildning som skulle tävla med exempelvis Ricardo eller Smith, utan snarare handlar Marx ekonomiska verk om hur kapitalismens historiskt specifika karraktär vilken uttrycker sig ur de inneboende motsättningar vilka är immanenta till det kapitalistiska systemet.[60]

Marx kritik av den politiska ekonomin är en del av marx mer omfattande samhällssyn men har även behandlats som en isolerad teori, det går dock att argumentera för att en ekonomisk teori som inte tar samhället i beaktande eller vice versa, är tämligen meningslösa.

Ekonomins objekt[redigera | redigera wikitext]

I Inledningen till Grunddragen av den politiska ekonomin (Grundrisse) redogör Marx för sin forskningsmetod och den politiska ekonomins objekt.

Den politiska ekonomins främsta objekt är den materiella produktionen.[61] Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling.[62] Marx menar att det är väsentligt att skilja det som är allmängiltigt (exempelvis att arbetet utgör människans sätt att omforma naturen) med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker.[63] Marx delar in ekonomin i fyra områden: produktion, distribution, konsumtion och utbyte (cirkulation).[64] Dessa fyra bildar alla delar av en totalitet, där produktionen spelar den viktigaste rollen.[65]

Den politiska ekonomins metod[redigera | redigera wikitext]

Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av sin ekonomiska teori går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen, för att successivt bygga på dem med fler bestämningar. I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men den är nu inte längre kaotisk utan en totalitet av bestämningar och relationer.[66]

Marx historieteori[redigera | redigera wikitext]

Marx ansåg att historien hade ett inslag av vissa, på materialistisk grundval ålagda tendenser.[67] Hans historieteori, historisk materialism, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra till följd av att de gamla samhällenas inre motsättningar tillslut, leder till kriser så pass stora att de gamla systemen inte förmår hantera dem. Ur askan från de gamla systemen föds nya system, det nuvarande samhället – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – genom sina inre motsättningar bär fröet till en högre samhällsform baserad på ekonomisk demokrati: socialismen.Socialismens motsättningar genererar i förlängningen när ett genuint socialistiskt samhälle utsätts för kriser större än att systemet förmår hantera dessa ett samhälle som saknar samhällsklasser och statsapparater (i alla fall som vi idag förstår dem idag), vilket kallas kommunismen.[källa behövs]

Marx historiska materialism förklarades aldrig särskilt detaljrikt av Marx själv.[enligt vem?] Därför tvingas läsaren själv konstruera teorin med hjälp av en rad olika texter där helheten så småningom visar sig. Bland de viktigaste av dessa texter återfinns förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin och Den tyska ideologin. Den mest betydelsefulla av Marx moderna uttolkare är filosofen G.A. Cohen, som i detalj har rekonstruerat Marx teori, ibland genom att modifiera delar av den.

Tidiga skrifter[redigera | redigera wikitext]

Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin.[redigera | redigera wikitext]

I skriften Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin diskuterar Marx hur en samhällelig revolution i Tyskland skulle kunna genomföras med proletariatet i spetsen. Marx teoretiserar om religion i skriften. Marx instämmer i Feuerbachs påstående att Gud har uppfunnits till människans avbild. Han polemiserar dock mot en del av Feuerbachs andra teser. Framför allt menar Marx att Feuerbach inte lyckats inse varför människor hemfaller åt religion. Marx eget svar på den frågan går ut på att religionen uppstår som ett svar på social alienation på det materiella planet. Därför kan religionen en nödvändig tröst för människorna tills dess att de materiella villkoren förändras. Det som ligger till grund för religionens blomstring är det alienerade arbetet och det faktum att människor förvägras leva ut sin fulla potential och istället tvingas hänge sig åt att tjäna den kapitalistiska apparaten där det förgångna definierar morgondagen. Under en period i människans historia görs detta genom att religionen skapar en falsk föreställning om ett samhälle där alla är jämlika inför Gud. Sedan religionen slutat spela denna roll, i kölvattnet av tiden som följer efter reformationen, fyller det borgerliga samhället delvis med hjälp av staten denna funktion genom att skapa en falsk bild av ett samhälle av individer som alla är jämlika inför lagen. Både staten och religionen måste emellertid överskridas för att nå det verkligt jämlika och sociala samhället.[källa behövs]

Om judefrågan[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Om judefrågan

Marx Om judefrågan skrevs under hösten 1843 och är en av hans tidigaste skrifter. Texten handlar om judarnas politiska frigörelse och Marx är noga med att distansera sig själv från andra, liberala, radikaler i frågan. Hans främsta meningsmotståndare i frågan var Bruno Bauer, en annan unghegelian som nyligen kritiserat den judiska frigörelsen ur ett ateistiskt perspektiv. Bauer hävdade att både judendom och kristendom var hinder för frigörelse. Marx gör i sitt svar en distinktion mellan politisk frigörelse, vilket ungefär innebär garanterade liberala rättigheter och friheter, och mänsklig frigörelse. Han menar att politisk frigörelse är förenligt med religionens fortsatta existens, men att denna typ av frigörelse är otillräcklig för mänsklig frigörelse och dessutom ett hinder för den senare; ett argument som efter Marx flitigt har använts av kritiker till liberalismen. De liberala rättigheterna och idéerna om rättvisa fungerar som individuella skyddsbarriärer, eller rättigheter till avskildhet, och de utgår från tanken att varje individ behöver skyddas från andra människor. Denna form av frihet, som Isaiah Berlin under 1960-talet skulle komma att kalla "negativ frihet", bortser från möjligheten att sann frihet är en "positiv frihet" som finns i vårt förhållande till våra medmänniskor. Snarare än att finnas i avskildhet finns denna frihet i det mänskliga samhället, varför den liberala rättighetssynen är kontraproduktiv i kampen mot sann frihet eftersom den uppmanar människor att se varandra på sätt som inte är förenliga med det fria samhället. Det är viktigt att vara medveten om att Marx inte motsatte sig politisk frihet; tvärtom ansåg han att den var en avsevärd förbättring jämfört med tidigare förhållanden. Han menade att den måste överskridas och inte betraktas som ett statiskt slutmål för det fria och rättvisa samhället.[68]

Ekonomisk-filosofiska manuskript[redigera | redigera wikitext]

Ekonomisk-filosofiska manuskript behandlar en rad frågor, från privategendom (inte samma sak som personlig egendom),en initial skiss för kapitalets rörelselagar vilka kommer att utvecklas vidare i Kritiken av den politiska ekonomin och sedan kapitalet, monetära medel men även en kritik av Hegels filosofi. Det är också här Marx mest utförligt skriver om alienationen som arbetande människor utsätts för under kapitalismen. Denna alienation tar sig flera former. För det första alieneras arbetande människor från sin produkt som tas ifrån denne efter att den framställts; för det andra genom att de arbetande människornas produktiva förmåga förvandlas till ett tvång; för det tredje genom att arbetande människor inte producerar i enlighet med sina verkliga krafter; och slutligen, för det fjärde, alieneras individen från andra människor eftersom bytesrelationen ersätter tillfredsställandet av ömsesidiga behov.[källa behövs]

Teser om Feuerbach[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Teser om Feuerbach

Marx berömda sentens "Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den" återfinns i hans Teser om Feuerbach. Boken består av elva teser som fokuserar på olika frågor. Den första tesen kan ses som den filosofiskt mest intressanta. I den kritiserar han all hittillsvarande materialism. Marx menar att materialismen visserligen har formulerat världens fysiska natur på rätt sätt, men har felaktigt bortsett från människans aktiva roll i skapandet av världen. Idealismen, å andra sidan, förstår denna aktiva roll, men är förlegad i sin tanke om att den materiella världen uppkommer som ett resultat av människans idéer. Marx försöker kombinera de positiva delarna från båda dessa traditioner, vilket utmynnar i en teori där människor aktivt påverkar sin omvärld men, inte i tanken, utan genom materiell aktivitet i den fysiska världen. Detta ligger till grund för hans senare mer utstuderade dialektiska materialistiska metod.[källa behövs]

Kapitalet på svenska[redigera | redigera wikitext]

Det finns två olika översättningar av Kapitalet till svenska. En översatt av Rickard Sandler, och den andra utgiven på Cavefors förlag, arkiv förlag har även publicerat Cavefors upplaga med ett antal rättelser i slutet av boken, eftersom de inte äger rättigheterna till översättningen.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

Marx och Engels samlade verk finns i tre centrala utgåvor - två på tyska och en på engelska.[69]

Marx-Engels-Werke (MEW)[redigera | redigera wikitext]

De utgavs i 43 band 1956-1990 på initiativ av Tysklands socialistiska enhetsparti i DDR.

Marx-Engels-Gesamtausgabe (MEGA2)[redigera | redigera wikitext]

Kallas MEGA2 eftersom detta är den andra fullständiga utgåvan. Den ska omfatta alla verk, manuskript, brev, anteckningar med mera och kommer att omfatta 114 band. Utgåvan inleddes av Tysklands socialistiska enhetspartis och Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittéer, men utgivningen övertogs 1990 av Internationella Marx-Engels-stiftelsen i Amsterdam.

  • Gesamtausgabe: (MEGA). Berlin: Dietz. 1975-. Libris länk 

Marx/Engels Collected Works (MECW)[redigera | redigera wikitext]

Denna engelska översättning i 50 band publicerades 1975-2005 gemensamt av Progress Publishing i Moskva, Lawrence & Wishart i London och International Publishers i New York.

  • Collected works. London: Lawrence & Wishart. 1975-2004. Libris länk 

Förteckning över enskilda verk[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1972). The ethnological notebooks of Karl Marx. (Studies of Morgan, Phear, Maine, Lubbock). Van Gorcum. ISBN 9023209249. OCLC 637007. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1881/ethnographical-notebooks/notebooks.pdf. Läst 18 november 2019 
  2. ^ ”Marx and Engels On Literature and Art Preface.”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/subject/art/preface.htm. Läst 18 november 2019. 
  3. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Marx Continues to Influence 125 Years After His Death | DW | 14.03.2008” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/marx-continues-to-influence-125-years-after-his-death/a-3190306. Läst 18 november 2019. 
  4. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 81-83. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  5. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 148. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  6. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 515, 519. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  7. ^ ”The German Ideology”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1845/german-ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  8. ^ ”Marx's Economic and Philosophic Manuscripts of 1844”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1844/manuscripts/preface.htm. Läst 12 januari 2020. 
  9. ^ ”The German Ideology Explained”. everything.explained.today. https://everything.explained.today/The_German_Ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  10. ^ https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h50
  11. ^ May 12th; publishing, 2016|Academic; Citations; Impact; Comments, LSE comment|66 (12 maj 2016). ”What are the most-cited publications in the social sciences (according to Google Scholar)?” (på en-US). Impact of Social Sciences. https://blogs.lse.ac.uk/impactofsocialsciences/2016/05/12/what-are-the-most-cited-publications-in-the-social-sciences-according-to-google-scholar/. Läst 19 november 2019. 
  12. ^ ”Which historical figure has the most quotes misattributed to him? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Which-historical-figure-has-the-most-quotes-misattributed-to-him. Läst 21 november 2019. 
  13. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 12 januari 2020. 
  14. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på en-US). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 12 januari 2020. 
  15. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 109-121. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 12 januari 2020 
  16. ^ Cline, Austin Cline Austin; Humanism, a former regional director for the Council for Secular; writes; Atheism, Lectures Extensively About; agnosticism.. ”Karl Marx on Religion as the Opium of the People” (på en). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/karl-marx-on-religion-251019. Läst 12 januari 2020. 
  17. ^ ”Karl-Marx-Haus Trier”. www.fes.de. https://www.fes.de/museum-karl-marx-haus/. Läst 12 januari 2020. 
  18. ^ ”Karl Marx: A Biography : Free Download, Borrow, and Streaming : Internet Archive” (på en). Internet Archive. https://archive.org/details/KarlMarxABiography. Läst 22 november 2019. 
  19. ^ Rowse, A. L.; Nicolaievsky, B.; Maenchen-Helfen, O. (1937-03). ”Karl Marx: Man and Fighter.”. The Economic Journal 47 (185): sid. 7. doi:10.2307/2225312. ISSN 0013-0133. http://dx.doi.org/10.2307/2225312. Läst 20 november 2019. 
  20. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 1. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  21. ^ Wheen, Francis. (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 1. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 20 november 2019 
  22. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  23. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887-1966. (2007). Karl Marx : man and fighter. Read Books. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 20 november 2019 
  24. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  25. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 60. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 23 november 2019 
  26. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887-1966. (2007). Karl Marx : man and fighter. Read Books. sid. 12-15. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 21 november 2019 
  27. ^ Wheen, Francis. (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 15. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 21 november 2019 
  28. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7-11. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 21 november 2019 
  29. ^ ”Was Karl Marx fluent in Greek and Latin? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Was-Karl-Marx-fluent-in-Greek-and-Latin. Läst 23 november 2019. 
  30. ^ ”Karl Marx Biography - life, childhood, children, history, school, young, son, information, born, time, year”. www.notablebiographies.com. https://www.notablebiographies.com/Ma-Mo/Marx-Karl.html. Läst 12 januari 2020. 
  31. ^ Prawer, S. S. (Siegbert Salomon), 1925-2012. (1976). Karl Marx and world literature. Clarendon Press. ISBN 0-19-815745-2. OCLC 2607003. https://www.worldcat.org/oclc/2607003. Läst 23 november 2019 
  32. ^ ”Did Karl Marx speak English? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Did-Karl-Marx-speak-English. Läst 23 november 2019. 
  33. ^ ”Why did Karl Marx have to pretend he didn’t understand English when living in England? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Why-did-Karl-Marx-have-to-pretend-he-didn%E2%80%99t-understand-English-when-living-in-England. Läst 23 november 2019. 
  34. ^ Lena Lindgren (1994) "Klokt biträdd hemservice" DN 18/1 1994
  35. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 72. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  36. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 227. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  37. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 223. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  38. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 211-212. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  39. ^ ”1877: Anti-Duhring”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1877/anti-duhring/preface.htm#c2. Läst 20 november 2019. 
  40. ^ ”Doctoral Dissertation of Karl Marx”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1841/dr-theses/index.htm. Läst 22 november 2019. 
  41. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 133. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  42. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 123. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  43. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 116 
  44. ^ [a b] Postone, Moishe. Time, Labor, and Social Domination: A Reinterpretation of Marx's Critical Theory. https://libcom.org/files/Moishe%20Postone%20-%20Time,%20Labor,%20and%20Social%20Domination.pdf 
  45. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 152 
  46. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 160 
  47. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 217 
  48. ^ MARX • ENGELS, KARL • FRIEDRICH (1962). BAND 23 (Das Kapital Kritik der politischen Ökonomie). MEW. DIETZ VERLAG BERLIN/INSTITUT FÜR MARXISMUS-LENINISMUS BEIM ZK DER SED 
  49. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 432-434. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  50. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på en-US). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 21 november 2019. 
  51. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på en-US). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism/. Läst 22 november 2019. 
  52. ^ Wittenberg, Daniel. ”Shining a light on the history of Highgate cemetery's Karl Marx memorial” (på en). Hampstead Highgate Express. https://www.hamhigh.co.uk/etcetera/art/shining-a-light-on-the-history-of-highgate-cemetery-s-karl-marx-memorial-1-3835868. Läst 22 november 2019. 
  53. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 21 november 2019. 
  54. ^ ”Det kommunistiska partiets manifest”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm. Läst 18 november 2019. 
  55. ^ ”Teser om Feuerbach”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1845/03-d006.htm. Läst 18 november 2019. 
  56. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på en-US). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism. Läst 18 november 2019. 
  57. ^ ”Lön, pris och profit”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1865/16-d017.htm. Läst 21 november 2019. 
  58. ^ ”Kapitalet I. Produktionen av det absoluta mervärdet”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h50. Läst 18 november 2019. , i Cavefors upplaga, del 1 s. 182–189
  59. ^ ”Guide till Kapitalet - Krigsmaskinen”. www.krigsmaskinen.se. https://www.krigsmaskinen.se/index.php/Guide_till_Kapitalet. Läst 18 november 2019. 
  60. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1970-71). Kapitalet : Kritik av den politiska ekonomin. Bo Cavefors Bokförlag. OCLC 657972053. http://worldcat.org/oclc/657972053. Läst 9 februari 2020 
  61. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 19
  62. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20
  63. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20–21
  64. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 24
  65. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. s. 34
  66. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 35
  67. ^ ”Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. (inledningen)”. Deutsch-Französischen Jahrbüchern, Paris 1844. https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/01-d003.htm. Läst 21 november 2019. ”Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske. 
  68. ^ ”Om Judefrågan”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/01-d002.htm. Läst 9 februari 2020. 
  69. ^ Enander, Jonas (2013: 4). ”Kapitalet på svenska på nytt”. Clarté (2013): sid. 28-37.  Libris 8261303

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 吳梓楓 (18 december 2018). ”【誕辰200周年】bilibili網站將推馬克思動畫 網民:為啥這麽帥” (på zh-HK). 香港01. https://www.hk01.com/大國小事/272737/誕辰200周年-bilibili網站將推馬克思動畫-網民-為啥這麽帥. Läst 23 november 2019.