Karl Ragnar Gierow

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Ragnar Gierow
Karl Ragnar Gierow vid sin skrivmaskin i början av 1940-talet.
Karl Ragnar Gierow vid sin skrivmaskin i början av 1940-talet.
Född Karl Ragnar Knut Gierow
2 april 1904
Helsingborg, Sverige
Död 30 oktober 1982 (78 år)
Stockholm, Sverige
Yrke Författare
Nationalitet Sverige Svensk
Språk svenska

Karl Ragnar Knut Gierow, född 2 april 1904 i Helsingborg, död 30 oktober 1982 i Stockholm, var en svensk regissör, författare och översättare. Från 1961 var han ledamot av Svenska Akademien.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gierow var anställd vid Norstedts förlag 1930-1937, var därefter litterär medarbetare vid Radiotjänst 1937-1946, chef för Svenska Dagbladets litteraturavdelning 1946-1951 och chef för Dramaten i Stockholm 1951-1963.

Som Dramatenchef bidrog han till att en hel del ny europeisk - och kontroversiell - dramatik spelades på nationalscenen, bland annat verk av Bertolt Brecht och Jean-Paul Sartre, samt Eugene O'Neills sista stora dramatiska verk (som han, genom hustrun Carlotta O'Neill, fick exklusiv uppföranderätt på): Måne för olycksfödda samt Lång dags färd mot natt år 1956.

Gierow invaldes 1961 i Svenska Akademien på stol nummer 7 och var akademiens ständige sekreterare 1964-1977. Han var också ledamot av Svenska Akademiens Nobelkommitté 1963-1982 (samt dess ordförande 1970-1980). Han ogillade de bländande fotoblixtar som ofta mötte honom då han i egenskap av ständig sekreterare årligen tillkännagav nobelpristagaren i litteratur i Börshuset; därför bar han flera gånger solglasögon vid tillkännagivandet.

Somrarna tillbringades i Villa Sjörröd, Hästveda utom senare år då han vistades på Dag Hammarskjölds Backåkra. [1]

Gierow skrev lyrik och versdramer. Till stadsfullmäktiges 75-årsjubileum i Helsingborg år 1938 skrev han Sång till staden, där en av versraderna lyder: "Till döddagar skall jag minnas, hur det blåser i Hälsingborg; Till barken almarna skinnas av vädret kring Nya Torg." Han skrev även schlagertexter och var under hela sin chefstid samtidigt verksam som regissör på Dramaten.

Gierows gravvård återfinns på Donationskyrkogården i Helsingborg. Han var farbror till antikvetaren Pär Göran Gierow.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Poesi
  • Solen lyser [dikter] (Bonnier, 1925)
  • Den gyllene ungdomen: dikter (Norstedt, 1928)
  • Ödletid: dikter (Norstedt, 1937)
  • Vid askens rötter: dikter (Norstedt, 1940)
  • Om livet är dig kärt: dikter (Norstedt, 1963)
  • Soluret och urnan (1966)
  • Skall jag taga vara på min broder?: tre dikter (Norstedt, 1968)
  • Ut mot udden: ett tjog dikter från femtio år (Norstedt, 1977)
  • Innan klockan slagit noll: dikter (Norstedt, 1978)
  • Kvar på bryggan: två dussin valda dikter, ett dussin nya (Norstedt, 1981)
  • I daggkåpans mantelfåll: nya dikter (Norstedt, 1983)
Pjäser
  • Rovdjuret "Homo homini lupus": skådespel i fyra akter (Norstedt, 1941)
  • Helgonsaga: skådespel i tre akter (Norstedt, 1943)
  • Av hjärtans lust: komedi i tre akter (Norstedt, 1944) (filmatiserad 1960, se vidare Av hjärtans lust)
  • Färjstället: skådespel i tre akter (Norstedt, 1946)
  • Domkyrkospel (Norstedt, 1946)
  • Etyd i klassisk stil (otryckt pjäs för Radioteatern 1959)
  • Cembalo: skådespel (Norstedt, 1961)
  • Den fjärde vise mannen: triptyk med förspel (Norstedt, 1970)
Essäer m.m.
Översättningar (urval)

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rolf Arvidsson: Karl Ragnar Gierow: bibliografi 1921-1977 (Norstedt, 1978)
  • Knut Ahnlund: Karl Ragnar Gierow: inträdestal i Svenska akademien (Norstedt, 1983)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Biografi - Karl Ragnar Gierow”. http://karlragnargierow.se/biografi/. Läst 3 januari 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hjalmar Gullberg
Svenska Akademien,
Stol nr 7

1961-1982
Efterträdare:
Knut Ahnlund