Karl XI:s kröning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Huvudartikel: Svenska kröningar
Karl XI:s kröning
Karl XIs kröning.jpg
Karl XI:s kröning i Uppsala Domkyrka då han sittande på silvertronen kröns av ärkebiskop Laurentius Stigzelius och riksdrotsen Per Brahe d.y. Bakom kungen ses Krister Horn med riksbaneret, kröningshimmlen skymtar i bakgrunden. Änkedrottningen Hedvig Eleonora sitter på en upphöjd estrad till vänster. Runt tronen står riksråden i sina nya röda riksrådsmantlar, och biskoparna syns iklädda sina förgyllda kåpor.
Målning av David Klöcker Ehrenstrahl.

Karl XI:s kröning ägde rum den 28 september 1675 i Domkyrkan i Uppsala. Kung Karl XI kröntes av ärkebiskop Laurentius Stigzelius och Riksdrotsen Per Brahe d.y.[1]

Kröningen[redigera | redigera wikitext]

Drottning Kristinas silvertron i RikssalenStockholms slott är en tron som har använts av den svenske monarken vid högtidliga ceremonier som kröningar, trontillträden och riksdagens högtidliga öppnande.

Kröningen var en ståtliga ceremoni som hölls i Uppsala och som började med en procession från slottet till domkyrkan där själva kröningsakten tog vid, varefter en procession gick tillbaka till slottet.

Proccessionen från Uppsala slott till kyrkan[2][redigera | redigera wikitext]

Klockan 8 på morgonen den 28 september stod gardet uppställt på borggården, då kungen kom ut ifrån Rikssalen. Proccessionen gick i följande ordning:

Kröningsakten[redigera | redigera wikitext]

När processionen kommit fram till domkyrkan steg kungen ner från hästen och hälsades vid kyrkporten av ärkebiskop Lars Stigzelius med orden Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!. Därefter ledde ärkebiskopen processionen in i kyrkan där han gick främst med smörjelsehornet, därefter kom riksråden i sina nyuppsydda riksrådsmantlar, som kallades talar och var sydda i karmosinrött sammet med bräm i hermelin. Därefter kom kungen i en dräkt i blommig silverbrokad. Ärkebiskopen smorde kungen och regalierna tilldelades honom.[2]

Kröningsmusiken samt bibeltexter[redigera | redigera wikitext]

Vid intåget i kyrkan spelades det på kyrkans orgel samt av trumpeter, pukor och andra instrument. Deltagande musiker var Hovkapellet under Gustav Düben samt Hovtrumpetarkåren. Därefter sjöng biskopen i Strängnäs, Carolus Lithman, Veni sancte Spiritus på svenska. Därefter följde predikan över texten i Andra Krönikeboken 1:1, vilken lyder i 1917 års kyrkobibel: Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttan stor.

Därefter sjöng biskopen i Skara, Johannes Baazius den yngre, Symbolum eller Tron. Därefter sjöng biskopen i Växjö, Jonas Johannis Scarinius, Litanian från altaret, som kör till detta svarade samtliga närvarande biskopar med sång. Efter smörjelsen sjöng hela församlingen med musik psalmen Gud give vår Konung, därefter ett nytt musikstycke, som följdes av psalmen Herren vår Gud vare med dig blid, och efter välsignelsen kom ytterligare ett musikstycke. Därefter är gudstjänsten slut, och det sjöngs Te Deum laudamus, varpå uttåget börjades under musik.[2]

Drottning Kristinas silvertron[redigera | redigera wikitext]

Drottning Kristinas silvertron stod framme vid altaret, i koret. Silvertronen användes första gången till drottning Kristinas kröning 1650 i Storkyrkan. Drottning Kristinas silvertron står sedan 1755 placerad på RikssalenStockholms slott, då den togs i bruk till 1755 års riksdag. Vid slottsbranden 1697 stod tronen i rikssalen på slottet Tre Kronor och tronen var en av endast två möbler som räddades vid slottsbranden. Efter slottsbranden 1697 stod tronen i Wrangelska palatset innan den nya Rikssalen togs i bruk 1755.

Efter kröningsakten[redigera | redigera wikitext]

Efter kröningsakten gick kröningståget tillbaka till slottet i samma ordning som innan. Allmänheten bjöds på en kröningsfest med helstekt oxe späckad med allehanda andra köttsorter. Kungen själv höll en kröningsfest på slottet i Rikssalen där han åt tillsammans med adeln, de utländska sändebuden och sitt hov; präster, borgare och bönder som var riksdagsmän åt i en angränsande sal. Kastmynt kastades även ut till folket. Dagen efter på Mikaelidagen tog kungen emot hyllingar och trohetseder från riksrådet, ridderskapet och övriga stånd.[2]

Karl XI:s kröning i bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl XI: en biografi. Göran Rystad. Historisk Media 2001
  2. ^ [a b c d] Karl XI:s kröning 1675 av Maria Schildt
  3. ^ Nils Bielke 1644-1716. Ingvar Eriksson, Atlantis förlag, 2000. Sid 91.
  4. ^ Johan Ekeblad: Vår man i 1600-talet. Sture Allén, Atlantis förlag, 2006. Sid 40.