Karl den skallige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl den skallige
Carlo calvo.jpg
FöddFrankfurt am Main[1]
DödAvrieux, Frankrike
BegravdKlosterkyrkan Saint-Denis
MedborgarskapVästfrankiska riket
SysselsättningMonark[1], författare[2]
Befattning
Tysk-romersk kejsare
King of West Francia (843–877)
MakaErmentrude av Orléans
(g. 846–)[1][3][4]
Richilde av Provence
(g. 870–)[5][4]
BarnIrmentrud[6]
Gisla[7]
Rotrude[8]
Hildegard[7]
Judith av Frankrike (f. 844)[9][3]
Ludvig den stammande (f. 846)[10][3]
Karlmann (f. 847 och 900)[6]
Karl barnet (f. 847)[11]
Lothar den lamme (f. 848)[6]
Rothilde (f. 871)[12]
Drogo (f. 873)[13]
Pippin (f. 873)[13]
Karl (f. 876)[13]
FöräldrarLudvig den fromme[1][3]
Judith av Bayern[1][3]
SläktingarLothar I (syskon)[14]
Pippin av Akvitanien (syskon)[14]
Ludvig den tyske (syskon)[14]
Gisele (syskon)[14]
Redigera Wikidata

Karl II, Karl den skallige (fr. Charles le chauve), född den 13 juni 823, död den 6 oktober 877, romersk kejsare 875, västfrankisk kung 843, kung av Akvitanien 848, kung av Lotharingia 869-870, kung av Italien 876. Han var yngste son till Ludvig den fromme i dennes andra gifte (med Judit av welfernas ätt), far till Ludvig den stammande och far till Judith som var gift med Balduin I av Flandern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karls faders önskan att tillförsäkra Karl en del av riket framkallade strider mellan honom och de äldre sönerna. Sedan kejsar Ludvig dött 840 stred sönerna sinsemellan i det de båda yngre, Ludvig den tyske och Karl förband sig mot den äldste, kejsar Lothar. Besegrad i juni 841 vid Fontenoy, måste Lothar bekväma sig till fördraget i Verdun 843, i kraft varav Karl den stores monarki delades så, att Lothar med kejsarvärdigheten, som dock ej innebar överherrskap över bröderna, förenade Italien och en landsträcka längs Rhône, Saône, Rhen, Mosel och Meuse från Medelhavet och till Nordsjön ("Mellanfranken"), medan Ludvig den tyske fick vad som låg österut, Karl den skallige vad som låg väster om sistnämnda område.

Dennes regering var en stormupprörd tid, varunder Frankrike hemsöktes av vikingar och sönderslets av uppror och inre oroligheter, i synnerhet i Bretagne, vars hertigar sökte göra sig oavhängiga, och i Akvitanien, där Pippin, en son till Ludvig den frommes andre son, Pippin av Aquitanien, uppträdde med anspråk på sin faders riksdel och till och med förband sig med nordmännen. Han blev dock slutligen (864) utlämnad till Karl. Av dessa inre oroligheter sökte Ludvig den tyske dra fördel och lyckades verkligen för kort tid bli hyllad som konung av ett parti i Frankrike (858). Å andra sidan sökte även Karl utvidga sitt rikes gränser. Så bemäktigade han sig Lothringen vid Lothar II:s död (869), men måste följande år genom fördraget i Meerssen dela det med Ludvig den tyske. Sedan kejsar Lothar I:s ätt 875 utgått med hans äldste son, Ludvig II, som efter fadern ärvt Italien och den därvid fästa kejsarvärdigheten, företog Karl två härnadståg till detta land. Under det förra (875-876) blev han i Rom av påven Johannes VIII krönt till kejsare. Efter Ludvig den tyskes död 876 angrep han dennes land, men blev av hans son Ludvig slagen vid Andernach. Den 6 oktober 877 avled Karl på återväg från sitt andra tåg till Italien. Sonen Ludvig den stammande blev hans efterträdare i kungadömet i Frankrike.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 301-307, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  2. ^ Mirabile: Archivio digitale della cultura medievale, SISMEL – Edizioni del Galluzzo.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10263.htm#i102622, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 308, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 310, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 311, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  8. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 311-312, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  9. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 308-309, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  10. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 313-315, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  11. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 309-310, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  12. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 312, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 313, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b c d] Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 255-257, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Warnkoenig och Gérard, Histoire des Carolingiens (2 band, 1865)
  • Böhmer-Mühlbacher, Regesta imperii, band I (1880–1889)
  • Dümmler, Geschichte des ostfränkischen Reiches (3 band, 2:a uppl. 1887–1888)
  • Lot och Halphen, Le régne de Charles le chauve, I (1909)
  • Calmette, La diplomatie carolingienne 843–877 (1901).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ludvig den fromme
Innan tre års inbördeskrig
Kung av Västfrankiska riket
843–877
Efterträdare:
Ludvig den stammande
Företrädare:
Ludvig II
Romersk kejsare
875–877
Efterträdare:
Karl den tjocke
Kung av Italien
875–877
Efterträdare:
Karloman av Bayern