Karls kyrkoruin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karls kyrkoruin

Karls kyrkoruin är resterna efter en medeltida kyrka i Uppland, som enligt traditionen var tillägnad Sankt Karlung, Roslagens skyddshelgon. Ruinen ligger utmed Riksväg 76 och strax nordost om ett gammalt skolhus i Sebende i Söderby-Karls socken, ungefär halvvägs mellan Estuna kyrka och Söderby-Karls kyrka.

Byggnadshistoria[redigera | redigera wikitext]

Enligt en gammal sägen föregicks kyrkan av ett kapell på samma plats. Ruinen uppvisar kvarlevor efter ett rektangulärt långhus med smalare, rakt avslutat kor, en sakristia på korets norra sida och ett vapenhus i söder. Av kyrktornet i väster syns nu endast grundstenar. Murarna består av natursten med inslag av huggen sandsten i hörnkedjor och omfattningar.

En altarlik stenplatta intill ruinens murverk.

Kyrkan byggdes under 1200-talets andra hälft och står första gången omtalad 1287 som "Karlungskirkia". Den ursprungliga planen är påfallande lik Lohärads kyrka. Sakristian tillbyggdes senare, troligen under 1300-talet. Under 1400-talet slogs tegelvalven i långhuset. Vidare uppfördes ett vapenhus i söder, som i slutet av medeltiden utvidgades åt väster.

Av medeltida inventarier återstår foten till en gotländsk dopfunt från 1200-talets senare hälft, nu i Söderby-Karls kyrka, ett sakramentsskåp från 1400-talet och en liten rest av ett altarskåp som nu förvaras på Nordiska museet. En kyrkklocka, möjligen från 1100-talet, har påträffats i en äng vid Aspsund, men det är osäkert om den har hört till kyrkan. [1]

Någon gång på 1500- eller 1600-talen rasade tornets övre del. Tornet fick därefter förfalla och 1785 revs de sista resterna av dess murar. Sedan Karlskyrka församling uppgick i Söderby-Karls församling 1796 övergavs kyrkan. Koret rasade på 1860-talet och på 1880-talet revs långhuset på grund av rasrisk. Åren 1934–35 frilades ruinen från vegetation och restaurerades.

Nu återstår endast de förfallna murarna, övervuxna med vildrosor, humle och kaprifol och en liten klockstapel ringer ibland samman till friluftsgudstjänster. I ruinens sydvästra hörn finns dold under ett trälock en djup brunn. Det är den heliga källan som en gång användes vid det kristna dopet, eller för dricka ur för bot och bättring.

Runsten[redigera | redigera wikitext]

Runstensfragmenten i ruinen.

Vid kyrkoruinen finns två fragment av en runsten i sandsten, egentligen fyra små fragment som sammanfogats, U 583, med texten: "...denna sten efter...". Ålder och ristare är okända, likaså stenens ursprung. Gustaf Lovén som första gången inrapporterade fyndet 1920, har även meddelat att andra fragment med ristningar troligen blivit sålda till Noors gård i Roslags-Bro.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det medeltida Sverige 1:5 Lyhundra Sjuhundra
  2. ^ Upplands runinskrifter del 2 häfte 3. Elias Wessén och Sven B F Jansson

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]