Karlsborgs artilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karlsborgs artilleriregemente
(A 9)
Officiellt namnKungl. Karlsborgs artilleriregemente
Datum1920–1937
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareBoden-Karlsborgs artilleriregemente
EfterföljareKarlsborgs luftvärnsregemente
Del avIII. militärområdet [a]
HögkvarterKarlsborgs garnison
FörläggningsortKarlsborg
FärgerMörkblå     
Marsch"Till fronten" (Rydberg) [b]
Befälhavare
RegementschefJacques de Laval [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenAM.085312.jpg

Karlsborgs artilleriregemente (A 9) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1920–1937. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Karlsborgs artilleriregemente har sitt ursprung ur Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8), vilket delades i två delar den 1 januari 1920, Bodens artilleriregemente (A 8)och Karlsborgs artillerikår (A 10).[4] År 1921 genomfördes de första försöken med luftvärn inom armén. Genom försvarsbeslutet 1925 fastslogs det att belysningsformationerna samt luftvärnsartilleriet skulle överföras till artilleriet från ingenjörtrupperna, samt att Karlsborgs artillerikår därigenom skulle bilda ett luftvärnsartilleriregemente.[5]

Från den 1 januari 1928 omorganiserades artillerikåren till artilleriregemente. Därmed antogs det nya namnet Karlsborgs artilleriregemente (A 9).[4] Regementet övertog därmed beteckningen från Positionsartilleriregementet som sammanslogs med Smålands artilleriregemente (A 6).[2]

Karlsborgs artilleriregemente blev inte bara ett ledande förband inom utvecklingen av svenskt luftvärn, utan även det förband som samtliga svenska luftvärnsförband utvecklades ifrån. Den 1 juli 1937 fick luftvärnet en självständig ställning inom artilleriet. Därmed omorganiserades Karlsborgs artilleriregemente till luftvärnsregemente med namnet Karlsborgs luftvärnsregemente.[6]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Karlsborgs artilleriregemente var förlagda i slutvärnet vid Karlsborgs fästning. Förläggningen övertogs av Karlsborgs luftvärnsregemente. År 1961 övertogs förläggningen inom fästningen av Göta signalregemente (S 2).[7] Sedan 1984 är Livregementets husarer (K 3) förlagda till fästningen.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Den 16 juni 1938 mottog regementet på Ladugårdsgärdet av kung Gustav V på dennes 80-årsdag ett förbandsstandar. Förbandsstandaren fördes vidare av Karlsborgs luftvärnsregemente fram till att det avvecklades 1961. Förbandsstandaren fördes fram till 1984 av Göta signalregemente (S 2). Den 8 oktober 1984 fördes förbandsstandaren av Luftvärnsskjutskolan (LvSS).[8] Sedan den 1 juli 2000 bevaras minnet av Karlsborgs luftvärnsregemente av Luftvärnsregementet (Lv 6).[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Kår- och regementschefer verksamma under åren 1920–1937:

  • 1920–1925: Bernhard Andrén
  • 1925–1933: Nils Ekelöf
  • 1933–1937: Jacques de Laval

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Karlsborgs artillerikår 1920-01-01 1927-12-31
Kungl. Karlsborgs artilleriregemente 1928-01-01 1937-06-30
Beteckningar
A 10 1920-01-01 1927-12-31
A 9 1928-01-01 1937-06-30
Förläggningsorter och detachement
Karlsborgs garnison (F) 1920-01-01 1937-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1920–1927 var regementet underställt chefen för III. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Västra arméfördelningen, åren 1937–1937 chefen för III. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs den 26 juni 1931.[1]
  3. ^ Jacques de Laval blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 65
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 225-226
  3. ^ Kjellander (2003), s. 274-276
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 30
  5. ^ *Försvarsbeslutet 1925 i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  6. ^ Holmberg (1993), s. 31
  7. ^ Holmberg 1993, s. 32
  8. ^ ”Standar m/1938 för Karlsborgs luftvärnsregemente”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024263617. Läst 14 maj 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]