Kata Dalström

Från Wikipedia
Kata Dalström
FöddAnna Maria Katarina Carlberg
18 december 1858
Dalhems församling, Kalmar län
Död11 december 1923 (64 år)
Sankt Matteus församling, Stockholm
YrkeFörfattare, politiker, folkbildare
NationalitetSverige Svensk
Språksvenska
Verksam1887–1922
ÄmnenReligion, politik
Kata Dalström porträtterad av Pye Engström i skulpturen Vår enighets fana på Skvallertorget i Norrköping.

Anna Maria Catharina "Kata" Dalström, tidigare Carlberg, född 18 december 1858 på Emtöholm,[1] Dalhems församling, Kalmar län, död 11 december 1923 i Sankt Matteus församling, Stockholm,[2] var en av den svenska arbetarrörelsens mest kända agitatorer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom och familj[redigera | redigera wikitext]

Kata Dalström föddes (som Maria) 1858 som äldsta barn till Johan Oscar Carlberg och Maria Augusta Carlswärd. Fadern var en framstående metallurg. Modern var sjuklig och periodvis deprimerad. Själv var hon ofta upprorisk och fick många gånger husarrest på grund av sitt uppträdande. På så vis fick hon det öknamn som blev hennes tilltalsnamn: "kata" betydde "uppkäftig/upprorisk". Vid fyra års ålder flyttade familjen till Nya Kopparberget, där hon bodde vid Kaveltorp, för att 1868 flytta till Bångbro, en by tre kilometer bort,[3] där hon undervisades av guvernanter i hemmet. Samma år blev hon elev i Emilie Risbergs skola för flickor i Örebro men relegerades därifrån 1872.

Den 10 oktober 1878 ingick Maria Carlberg äktenskap med järnvägsingenjören Gustaf Mauritz Dalström, född i Vaxholm 1837, död 1906. Paret fick sju barn. Familjen flyttade runt i landet beroende på var Gustaf Dalström fick arbete – Hultsfred, Stockholm, Visby, gården Näsbyholm ett par mil utanför Värnamo, Högserum utanför Fliseryd – för att år 1894 bosätta sig för gott i Stockholm.

Ruth Stjernstedt var äldsta dottern, gift med advokaten Georg Stjernstedt. Bengt Dalström ett barnbarn till Kata Dalström.

Politik och agitator[redigera | redigera wikitext]

Kata Dalström var hela sitt vuxna liv en hängiven folkbildare, skrev artiklar och ungdomsböcker, bland annat om nordisk och grekisk mytologi. Hon engagerade sig i Föreningen för gift kvinnas äganderätt och i filantropiskt arbete. Men hennes och familjens liv förändrades radikalt när hon i december 1894 anslöt sig till Stockholms allmänna kvinnoklubb och till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Under åren 1900 till 1905 satt hon i partiets verkställande utskott, det vill säga i partiledningen.

Från sekelskiftet 1900 fram till sin död 1923 var Kata Dalström en av den svenska arbetarrörelsens mest kända och efterfrågade agitatorer, det vill säga resetalare. På uppdrag av SAP, den socialdemokratiska kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen eller något fackförbund reste hon land och rike runt för att övertyga människor om vikten av allmän och lika rösträtt och vikten av facklig och politisk organisering. Hon var en frekvent talare och bland de mest berömda finns Kata Dalströms 1 maj-tal 1895. Berättelserna om hennes öden och äventyr spreds vida omkring och lever på sina håll kvar än idag.

Vid partisplittringen 1917 hörde Kata Dalström till den knappa fjärdedel som lämnade SAP för att bilda Sveriges socialdemokratiska vänsterparti lett av Zeth Höglund. Efter den ryska oktoberrevolutionen 1917 stödde hon i likhet med partikamraterna Zeth Höglund och Fredrik Ström bolsjevikerna och var år 1920 delegat vid Tredje internationalens andra kongress i Moskva. År 1921 bildades Sveriges kommunistiska parti och för tredje gången blev Kata Dalström invald i ledningen för ett politiskt parti.

I svenska kommunistiska kretsar var Kata Dalström kontroversiell då hon inte var ateist. Hon deklarerade redan på 1890-talet sig som "en religiös människa", studerade österländska religioner och teosofi och landade så småningom i buddhismen. Detta kritiserades särskilt av Ture Nerman, som hade stöd från internationellt håll; Kominterns ledare Grigorij Zinovjev hade uttalat att en kommunist måste vara ateist för att helt kunna förstå marxismen.

I likhet med sina vänner och partikamrater Zeth Höglund och Fredrik Ström blev Kata Dalström snart djupt kritisk mot det ryska kommunistpartiets krav på att alla kommunistiska partier skulle vara "sektioner" och följa samma linjer ("de tjugoen teserna"). Det är sannolikt att hon, i likhet med Höglund och Ström, skulle ha uteslutits ur den kommunistiska rörelsen under 1924 – om inte döden kommit emellan. Den 11 december 1923 avled Kata Dalström på Åsö sjukhus på Södermalm i Stockholm.

Eftermäle och i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Gator och konstverk[redigera | redigera wikitext]

I Fruängen (Stockholm) och i Bångbro utanför Kopparberg finns gator uppkallade efter henne.[4] Kata Dalström är begravd på Norra begravningsplatsen.[5] Det finns också en skulptur i på Skvallertorget i Norrköping som porträtterar Kata Dalström.[6] Framför hennes hus i Bångbro finns en konstnärlig skylt i stil "filete porteño" med hennes namn och ett porträtt av henne.

Biografier[redigera | redigera wikitext]

Vännen och partikamraten Fredrik Ström skrev 1930 en omfattande biografi över henne.[7] Därefter har det publicerats flera mer eller mindre omfattade levnadsbeskrivningar, den senaste 2017: Gunnela Björk, Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg (Historiska Media). Hon har också fått ett eget avsnitt i programmet P3 historia.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Varia[redigera | redigera wikitext]

  • Illustrerad naturhistorisk läsebok för skolor och själfstudium. 1, Däggdjur. Stockholm: Skoglund (distr.). 1890. Libris 1622027 
  • Luther och de lifegne. Svenska folkets öreskrifter, 99-1606990-5 ; 32. Stockholm: Folkupplysningsföretagets förl. 1898. Libris 1645933. https://runeberg.org/lutlifegne/ 
  • Till arbetareklassens kvinnor!. [Malmö?]: Socialdemokratiska arbetarepartiet. 1899. Libris 1787703  - Ny upplaga 1982.
  • Ferdinand Lassalle. Silhuetter ur arbetarrörelsens historia ; 1. Stockholm: Arbetarnes tryckeri. 1905. Libris 1925850. https://runeberg.org/dksilhu/ 
  • Socialdemokrati och anarkism. [Frams broschyr]. Omslag: Socialdemokratiska ungdomsförbundets agitationsskrift. N:o 5. 1905. Malmö. 1905. Libris 2609184. https://runeberg.org/dksoa/ 
  • Kan en kristen vara socialdemokrat? : disputation hållen den 9 april 1907 i Vansäter mellan Kata Dalström och D. Grankvist. Gefle. 1907. Libris 1614706 
  • Kan en kristen vara socialdemokrat? : offentligt samtal i Vansäter, Söderala den 9 april 1907 mellan Kata Dalström och David Granqvist enligt stenografiskt referat... Uppsala. 1907. Libris 1157996 
  • Skolan och prästväldet : föredrag. Karlstad: Värmlands Dagblads. 1907. Libris 1612695 
  • Föredrag öfver partiprogrammet. Stockholm. 1908. Libris 1812166 
  • Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator. Silhuetter av mänsklighetens stormän ; 1. Karlstad: Värml. Dagbl. 1908. Libris 1612694 
  • Tvänne krigsförklaringar : Kata Dalström mot Tryggve Hermelin. Karlstad. 1908. Libris 2609186 
  • Bildning och klasskamp. Lysekil. 1909. Libris 2128687  - Sammantryckt med Vid kunskapens träd av Fabian Månsson.
  • Vargaflockens moral : ett minne från storstrejken. Frams broschyr ; 37. Malmö: Framtiden. 1910. Libris 1612697 
  • Socialistiska framtidskonturer. Stockholm: Fram. 1912. Libris 1260332 
  • Blad ur de lagliga stöldernas historia : (avvittringarna, stockfångstprivilegierna, rekognitionsskogarna m.m.). Lysekil: Lysekilskuriren. 1914. Libris 1632455 
  • Härjartåg kors och tvärs genom Sverige. Stockholm: Fram. 1914. Libris 2006629 
  • Det kristna dogmsystemet och vår tid. Stockholm. 1914. Libris 1266389 
  • Arbetarklassens Ryssland : något om de sociala och kulturella reformerna i sovjetrepubliken : en sammanfattning. Stockholm: Fram. 1918. Libris 1650868 
  • De ryska bolsjevikerna och den sociala revolutionen. Oskarshamn: Oskarshamnsbladet. 1918. Libris 1650869 
  • Robert Owen, utopisten och reformatorn. Historiskt bildergalleri : fredens och frihetens stormän, 99-1823280-3 ; 2. Stockholm: Fram. 1917. Libris 1649805 
  • Den röda ungdomens kulturkamp. Stockholm: Fram. 1921. Libris 1471504 
  • Vad vill kommunismen? : ett ord till kvinnorna. Stockholm: Fram. 1919. Libris 1650871 
  • Brahmaismen, buddhismen och teosofin : tre föreläsningar vintern 1922. Stockholm: Tiden (distr.). 1923. Libris 1471503 

Samlingar och urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Emtöholm är en gård nära Gusum
  2. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Föredrag om Kata Dalström
  4. ^ I arbetarrörelsens spår. Liten vägledning till historiska platser i Stockholm. ISBN 91-970429-9-4
  5. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.154-156 ISBN 91-88016-69-2
  6. ^ ”Vår enighets fana, 1984, Pye Engström (f. 1928) | Offentlig konst i Norrköping”. Norrköpings konstmuseum. https://www.norrkopingskonstmuseum.se/offentlig-konst/var-enighets-fana-1984-pye-engstrom-f-1928/. Läst 7 november 2022. 
  7. ^ Ström, Fredrik (1930). Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika. Stockholm: Tiden. Libris 37490 
  8. ^ ”Kata Dalström – borgarmadamen som blev socialistisk agitator”. sverigesradio.se. (Sveriges Radio - P3 Historia). https://sverigesradio.se/avsnitt/kata-dalstrom-borgarmadamen-som-blev-socialistisk-agitator. Läst 7 november 2022. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kata_Dalström&oldid=54543304”