Katarinabranden 1723

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katarinabranden 1723, sedd från Kungsholmen, avbildad på ett samtida tyskt kopparstick av okänd konstnär.

Katarinabranden 1723 var en storbrand som drabbade Stockholm den 1 maj 1723. 500 trähus på centrala Södermalm förstördes och Katarina kyrka skadades svårt. "Sankt Katarina förlorade hatten..." diktade författaren Olof Rudbeck i samband med denna brandkatastrof.

Förloppet[redigera | redigera wikitext]

Natten till den 1 maj 1723 kom elden lös i Christian Hanssons kvarn. Den låg på kvarnbacken söder om Maria Magdalena kyrka i Maria Magdalena församling.[1] På grund av västliga vindar spred sig elden snabb österut, Katarina kyrkans kupol och torn fattade eld och störtade samman. Katarinabranden 1723 förstörde 500 hus (varav 448 trähus) av stadens bebyggelse.[2]

Skildring[redigera | redigera wikitext]

Olof Rudbeck diktade och rimmade i "En bedröflig Ihugkommelse öfer Then grymma och fasliga Wåd-Elden Som Yppades uti Kongliga Residens-Staden Stockholm... 1723".[2]

Ach we! hwad wåda stor tig Stockholm åter händt
Utaf en faslig Eld then Södra Malmen brändt.
Just på then första Maji; ther han nyss åtta dagar
Förrut then Norra swedt; thet mången än beklagar
Doch öfer Söder fler som skadan större är
Och fruchtan at mer ondt på thetta föllia lär.

Alt onda af en Qwarn som stod; för Miöl doch mol
En skräcklig grymman Eld med gnistror brandar kohl.
Som tände grannar an flög öfer land och watten
At Sanct Cathrina och ther af förlorat hatten.

Med all then prydna som i hennes gömo war
Så at ther bara sten och aska nu är qwar.
Thes döde som ej trodt i lifuet skärseld wara
The kände honom nu; doch utan sialafara
I sina grafar nog; Ja mången liflig kropp
Ath Elden lif och blod nu måtte offra opp.

Följder[redigera | redigera wikitext]

Efter branden började man genast att reparera kyrkan och inom kort kunde den åter användas för gudstjänster. Arbetet med att ge Katarina en ny kupol gick till arkitekten Göran Josuae Adelcrantz. Den nya kyrkan blev betydligt högre än den gamla. Kupol och lanternin var klara 1734 och tio år senare var även tornet helt färdigställt. År 1990 brann Katarina kyrka igen och blev totalförstörd (se Katarina kyrka 1990).

I samband med Katarinabranden 1723 förstördes samtliga hus omgivningen, ända ner till varvet vid Tegelviken. Trots att man införde ett träbyggnadsförbud 1736 uppfördes husen som kantar Mäster Mikaels gata av trä. Husen räddades åren 1979-1980 genom varsam upprustning och visar numera hur Stockholms 1700-tals bebyggelse kunde se ut.

Den 18 juni 1751 utfärdades en kungörelse "om väderkvarnens stillastående vid timade vådeldar". Kvarnarna "bör stannas och stå stilla samt spjälorna ur vingarna bort tagas så länge brand pågår".[1]

Andra kyrkbränder i Stockholm 1723[redigera | redigera wikitext]

Katarinabranden 1723 var inte den enda kyrkbranden i Stockholm detta år. Natten mellan 14 och 15 maj rasade ett våldsamt oväder över Stockholm. Blixten träffade Sankt Jacobs kyrka (vid nuvarande Kungsträdgården) och Klara kyrka. Jakobs kyrkas torn brann och förstördes, Klara kyrka skadades lindrigt.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Fogelström (1995), s. 147
  2. ^ [a b c] Om kyrkor som brunnit i Stockholm , sida 10

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fogelström, Per Anders (1995). Ur det försvunna - stockholmska spår och tecken. Stockholm: Bonniers Förlag. ISBN 91-0-056123-1