Katie Eriksson (vårdvetare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Katie Eriksson, född 1943 i Jakobstad, är en finlandssvensk sjuksköterska och vårdvetenskapsforskare.[1] Hon tog sjuksköterskeexamen 1965 och blev vårdlärare vid Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut 1970. 1975-1986 var hon rektor vid institutet, och startade där en sjuksköterskeutbildning i samarbete med Helsingfors universitet. 1982 blev hon filosofie doktor i pedagogik, och 1984 blev hon docent i vårdvetenskap vid Kuopio universitet.[2] Eriksson var den första att ta en docentur i vårdvetenskap i Norden.[1]

Eriksson är sedan 1992 professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi, och sedan 1993 även professor i samma ämne vid Helsingfors universitet.[2]

Hon har författat över 400 artiklar och böcker, och varit ansvarig för ett stort antal forskningsprojekt vid Åbo Akademi. Hennes forskning har bland annat berört hälsa, lidande, vårdande, vårdkultur, etik och evidens. Utgångspunkten för Erikssons forskning har ofta varit att försöka beskriva den teoretiskt ideala vården.[1]

1998 utsågs Eriksson till hedersdoktor vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg, sedan 2012 är hon hedersmedlem i Nordic College of Caring Science,[1] och 2013 utsågs hon till hedersdoktor vid Karlstads universitet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Wiklund Gustin & Lindwall (2012) s. 74-75
  2. ^ [a b] ”Katie Eriksson - Uppslagsverk - NE.se” (på sv). www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/katie-eriksson. Läst 17 mars 2018. 

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  • Wiklund Gustin, L. & Lindwall, L. (2012) Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Natur & Kultur: Stockholm. ISBN 978-91-27-13182-8