Kattmynta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kattmynta
92 Nepeta cataria.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteNepetasläktet
Nepeta
ArtKattmynta
N. cataria
Vetenskapligt namn
§ Nepeta cataria
AuktorL. 1753
Synonymer
Var. cataria
  • Cataria tomentosa Bubani nom. illeg.
  • Cataria vulgaris (Lam.) Moench
  • Calamintha albiflora Vaniot
  • Glechoma cataria (Linné) Kuntze
  • Nepeta calaminthoides Bentham
  • Nepeta bodinieri Vaniot
  • Nepeta laurentii Sennen
  • Nepeta macrura Ledebour ex Sprenger
  • Nepeta minor Miller
  • Nepeta mollis Salisbury nom. illeg.
  • Nepeta ruderalis Boissier nom. illeg.
  • Nepeta vulgaris Lamarck
Var. citriodora
  • Nepeta citriodora (Becker) Balb.
Nepeta cataria Sturm24.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

Kattmynta (Nepeta cataria) är en kransblommig växt som tillhör nepetasläktet och som ursprungligen förekommer i södra och östra Europa, Mellanöstern, Centralasien och delar av Kina. Den har av människan spridit över stora delar av världen, till norra Europa, Nya Zealand och Nordamerika. Trivialnamnet kattmynta har den fått på grund av den intensiva attraktion som växten utövar på en övervägande del av världens katter.[1][2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Nepeta cataria var en av alla de arter som Carl von Linné 1753 beskrev i sitt verk Species Plantarum.[3] Redan 1738 beskrev han kattmynta som Nepeta floribus interrupte spicatis pedunculatis.[4]

Trots trivialnamnet är kattmynta inte en mynta utan en kransblommig växt som tillhör nepetasläktet.

Kattmynta finns i två varieteter:

  • var. cataria - har aromatisk doft, som påminner lite om mynta.[5]
  • var. citriodora - innehåller citronellol och är därmed citrondoftande.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Örten blir upp till 50–100  centimeter hög och har en fyrkantig stjälk. Blommorna är vita med röda prickar. Blommorna finns dels på ett knippe i växtens topp och på grenspetsarna, dels i bladvecken längs stjälken. Blommorna är av två slag, där de flesta är tvåkönade. I dessa finns det till att börja med enbart ståndare. Först när dessa vissnat mognar pistillen.

I ett litet antal finns även mindre, enkönade honblommor. Detta växtens förhållningssätt hindrar självbefruktning och gynnar den korsbefruktning, som är grunden för biologisk mångfald.

Blommorna har föga doft, men när bladen smulas sönder avges en karakteristisk doft.

En mängd ämnen har konstaterats hos kattmynta främst isomererna 4aα,7α,7aα-Nepetalakton, men även exempelvis Karvakrol och Tymol.[2][6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten är ursprunglig i södra och östra Europa till Östasien och västra Himalaya, men numera spridd och naturaliserad i västra och centrala Europa, östra Asien och Sydafrika. Till Nordamerika har kattmynta antagligen kommit med immigranter från Europa. Kattmynta är inte ursprunglig i Nya Zeeland, men är nu naturaliserad där.[7][8][9][10][11]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige blommar kattmynta i juli och augusti. Den är dock numera sällsynt, och därför fridlyst.

Kattmynta och människan[redigera | redigera wikitext]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kattmynta har tidigare odlats för sin doft och smak, till dryck eller smaksättare i mat. I Frankrike använd i soppor; i Italien tillagar man ofta karljohansvamp med kattmynta. Färska blad kan användas i grönsallader, och torkade till vad som ofta felaktigt kallas te, men rätteligen bör kallas örtte. Vid tillagningen läggs en rågad tesked per dl i kokande vatten. (Enligt somliga finsmakare får vattnet inte koka, utan ska tas från värmen medan det bara sjuder.) Det hela får sedan dra i 10 – 15 minuter, varefter bladen silas bort. Enligt gamla beskrivningar kan man smaksätta med "salt och honung" (man får anta att med salt menas koksalt).

Kattmyntan odlas också i närheten av bikupor som nektarkälla för bin. Den citrondoftande varieteten Nepeta citriodora används inom parfymindustrin. Efter extraktion med dietyleter fås ett bekämpningsmedel mot mikroorganismer som mögel och grampositiva bakterier, enzymproduktion från Staphylococcus aureus (gula stafylokocker).[12]

Kattmyntan har visat sig skrämma myror, loppor och dödar flugor.[13] Effektivitet 96 % mot ladugårdsflugor Stomoxys calcitrans (L.) och 79 % mot husflugor, Musca domestica (L.).[14] Den innehåller ämnet nepetalakton som avskräcker myggor.[15]

Enligt folkmedicinsk tradition kan kattmynta användas för behandling av vitt skilda åkommor som: hosta, förkylning, huvudvärk, feber, vrede, spasmer, smittkoppor, scharlakansfeber, andnöd, blåmärken, bleksot och kvinnlig hysteri. Den sägs även kunna Lugna "orolig mage", driva ut "mask i magen"[16], läka skärsår (såret ska då gnidas med lätt fuktade söndersmulade färska blad), befordra fertilitet och starta förlossning vid graviditet som "gått över tiden". Verkan för det senare ska bero på att kattmynta orsakar sammandragningar i livmodern. Av denna anledning avrådes gravida kvinnor från att inta kattmynta, för att inte riskera något som i värsta fall skulle kunna leda till missfall.

Odling och skörd[redigera | redigera wikitext]

Frön har låg grobarhet och utbytet av frösådd är därför begränsat. Förökning kan även ske genom delning av rotklumpen. Om stjälktoppen bryts bort grenar sig plantan bättre.

Vid torkning hängs kvistar upp-och-ned på solig, väl ventilerad plats. När torkningen är klar har bladen krullat ihop sig, och faller av. Förvaring i lufttätt tillslutna burkar, gärna i kylskåp eller frys.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet kattmynta och de mer dialektala namnen kattlusta och kattleka kommer av örtens effekt på katter. Kattmyntan är älskad av de flesta katter. Den kan göra katter som galna, de rullar runt och dreglar. Hur mycket en katt reagerar på örten är individuellt, troligen genetiskt. Ordledet mynta härleds från att doften påminner om kryddväxten mynta.

Det vetenskapliga släktnamnet Nepeta är hämtat från den etruskiska staden Nepe (Nutida Nepi (stad)) i Italien. (Lazio-regionen, Viterbo-provinsen. Kattmynta växte där ymnigt, när romarna 396 f Kr erövrade Veji (nutida Veio) i närheten. Artepitet Cataria kommer av latinets catus som betyder "katt".

Dialekt[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Förklaring

Katteleka Svenskfinland [17] Även läkevänderot (Valeriana officinalis) har kallats katteleka
Kattlusta Se avsnitt etymologi ovan

Effekt på katter[redigera | redigera wikitext]

Tamkatt som reagerar på kattmynta.

Kattmynta, och några andra arter inom samma släkte, är kända för sin starka effekt på katter - inte enbart på tamkatter utan även på andra arter inom familjen.[18] Det aktiva kemiska ämnet de reagerar på är nepetalakton (C10H14O2). Flera tester visar att leopard, pumor, serval och lodjur ofta reagerade ett liknande starkt sätt inför kattmynta som tamkatter. Lejon och tigrar kan också reagera starkt, men inte lika konsekvent.[19][20][21][22]

Vanliga beteenden som tamkatter uppvisar i kontakt med kattmynta är att de gnuggar sig mot växten, rullar på marken, slår på växten med tassarna, slickar eller biter på den. Vid stor konsumtion börjar katten dregla, blir sömnig, orolig, hoppar och spinner och låter.[23][24] Denna reaktion håller oftast i sig i fem till femton minuter.[25]

Katter detekterar kattmynta med luktområdet (regio olfactoria) och inte med Jacobsons organ.[26] I luktområdet binder nepetalakton till en eller flera olfaktoriska receptorer.

Ungefär en tredjedel av tamkatterna reagerar inte på kattmynta.[18][1][2][27] Orsaken tros vara genetisk men exakt vad det beror på är oklart.[18][28][29] Andra växter som har liknande effekt på katter är exempelvis läkevänderot (Valeriana officinalis), klätteraktinidia (Actinidia polygama) och rosentry (Lonicera tatarica). Studier visar att många av de katter som inte reagerar på kattmynta istället reagerar på någon av dessa tre alternativ.[1][2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Bol, Sebastiaan (16 March 2017). ”Responsiveness of cats (Felidae) to silver vine (Actinidia polygama), Tatarian honeysuckle (Lonicera tatarica), valerian (Valeriana officinalis) and catnip (Nepeta cataria)”. BMC Veterinary Research 13: sid. 70. doi:10.1186/s12917-017-0987-6. PMID 28302120. PMC: 5356310. http://bmcvetres.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12917-017-0987-6. 
  2. ^ [a b c d] ”Catnip (Nepeta cataria) – Everything You Need to Know About Catnip!”. Cat-World.com.au. Cat World. 2014. http://www.cat-world.com.au/all-about-catnip. Läst 2 januari 2015. 
  3. ^ Linnaeus C (1753). ”Tomus II” (på la). Species Plantarum. Stockholm: Laurentii Salvii. sid. 570. https://www.biodiversitylibrary.org/page/358591 
  4. ^ Roger Spencer, Rob Cross & Peter Lumley (2007). ”Latin names, the binomial system and plant classification”. Plant Names: a Guide to Botanical Nomenclature (3rd). CSIRO Publishing. sid. 14–15. ISBN 9780643099456. https://books.google.co.uk/books?id=wqTt-Oewk-8C&pg=PA14 
  5. ^ Svenska Botaniska Föreningen - Information om rödlistade kärlväxter : Kattmynta, 2009.
  6. ^ Turner, Ramona (May 29, 2007). ”How does catnip work its magic on cats?”. Scientific American. http://www.sciam.com/article.cfm?id=experts-how-does-catnip-work-on-cats. Läst 14 februari 2009. 
  7. ^ Nepeta cataria. Germplasm Resources Information Network (GRIN). Agricultural Research Service (ARS), United States Department of Agriculture (USDA). Läst 1 juli 2018.
  8. ^ World Checklist of Selected Plant Families: Royal Botanic Gardens, Kew
  9. ^ Flora of China Vol. 17 Page 107 荆芥属 jing jie shu Nepeta Linnaeus, Sp. Pl. 2: 570. 1753.
  10. ^ Altervista Flora Italiana, genere Nepeta includes photos plus range maps for Europe and North America
  11. ^ Wilson, Julia. ”Catnip (Nepeta cataria) - Everything You Need to Know About Catnip! | General Cat Articles”. Catnip (Nepeta cataria) - Everything You Need to Know About Catnip! | General Cat Articles. http://www.cat-world.com.au/all-about-catnip. Läst 6 oktober 2015. 
  12. ^ A Nostro et al: The effect of Nepeta cataria extract on adherence and enzyme production of Staphylococcus aureus, NCBI/Int J Antimicrob Agents. 2001 Dec;18(6):583-5. [1]
  13. ^ Nepetalactone Chemistry, about education
  14. ^ J J Zhu et al: Efficacy and safety of catnip (Nepeta cataria) as a novel filth fly repellent, NCBI PubMed/Med Vet Entomol. 2009 Sep;23(3):209-16. [2]
  15. ^ ”Resistenta myggor skrämmer forskare” (på sv-SE). Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-06-05/resistenta-myggor-skrammer-forskare. Läst 4 juni 2016. 
  16. ^ General Irish Herbal, 1735
  17. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 314 [3] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  18. ^ [a b c] Jeff Grognet (1990) Catnip: Its uses and effects, past and present, Canadian Veterinary Journal, vol.31, nr.6, sid:455–456. PMCID: PMC1480656
  19. ^ Reader's Digest: Does Catnip "Work" On Big Cats Like Lions And Tigers? Accessed 22 May 2015
  20. ^ Chris Poole. Q: Do Tigers Like Catnip?. Big Cat Rescue. https://www.youtube.com/watch?v=tklx3j7kgJY. Läst 2 januari 2015 
  21. ^ Chris Poole. Q: Do Tigers Like Catnip? Part 2. Big Cat Rescue. https://www.youtube.com/watch?v=_OPA1bZwOWc. Läst 22 mars 2015 
  22. ^ Durand, Marcella (4 March 2003). ”Heavenly Catnip”. CatsPlay.com. Arkiverad från originalet den 15 May 2013. https://web.archive.org/web/20130515082417/http://www.catsplay.com/thedailycat/2003-04-14/mind_happycat/heavenly_catnip/heavenly_catnip.html. Läst 2 januari 2015. 
  23. ^ Becker, Marty; Spadafori, Gina (2006). Why Do Cats Always Land on Their Feet?: 101 of the Most Perplexing Questions Answered About Feline Unfathomables, Medical Mysteries and Befuddling Behaviors. Deerfield Beach, Florida: Health Communications, Incorporated. ISBN 0757305733 
  24. ^ Spadafori, Gina (2006). ”Here, Boy!”. Here, Boy!. Universal Press Syndicate. http://www.veterinarypartner.com/Content.plx?P=PRINT&A=2396. Läst 3 maj 2014. 
  25. ^ Arden Moore (20 July 2007). The Cat Behavior Answer Book: Solutions to Every Problem You'll Ever Face; Answers to Every Question You'll Ever Ask. Storey. sid. 107. ISBN 978-1-60342-179-9. https://books.google.com/books?id=Nqq6ZgBCtn8C&pg=PT107. Läst 18 juli 2013 
  26. ^ Hart, Benjamin L.; Leedy, Mitzi G. (July 1985). ”Analysis of the catnip reaction: mediation by olfactory system, not vomeronasal organ”. Behavioral and Neural Biology 44 (1): sid. 38–46. doi:10.1016/S0163-1047(85)91151-3. PMID 3834921. 
  27. ^ Turner, Ramona (29 May 2007). ”How does catnip work its magic on cats?”. Scientific American. http://www.sciam.com/article.cfm?id=experts-how-does-catnip-work-on-cats. Läst 14 februari 2009. 
  28. ^ Todd 1962, "Inheritance of the catnip response in domestic cats"
  29. ^ Villani 2011, "Heritability and Characteristics of Catnip Response in Two Domestic Cat Populations"

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mansfeld's World Database of Agricultural and Horticultural Crops[död länk]
  • NepetaCataria.org
  • Kamlesh R. Chauhan et al. (2005) Feeding Deterrent Effects of Catnip Oil Components Compared with Two Synthetic Amides Against Aedes aegypti, J. Med. Entomol. 42(4): 643Ð646. Not: Aedes aegytii (L.) är den s.k. gulafeber-myggan.
  • Jeff Grognet (1990) Catnip: Its uses and effects, past and present, Canadian Veterinary Journal, vol.31, nr.6, sid:455–456. PMCID: PMC1480656
  • J J Zhu et al. (2009) Efficacy and safety of catnip (Nepeta cataria) as a novel filth fly repellent. Med Vet Entomol, vol.23, nr.3, sid:209-16.  Not:  Avser Kattmyntolja, ett extrakt av kattmynta.
  • B L Hart et al. (1985) Analysis of the catnip reaction: mediation by olfactory system, not vomeronasal organ, Behav Neural Biol. vol.44, nr.1, sid:38-46.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]