Kaunisvaara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kaunisvaara
Småort
Skylten vid södra infarten till Kaunisvaara (egentligen i Sahavaara) i december 2015.
Skylten vid södra infarten till Kaunisvaara (egentligen i Sahavaara) i december 2015.
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Pajala distrikt
Koordinater 67°22′58″N 23°19′32″Ö / 67.38278°N 23.32556°Ö / 67.38278; 23.32556
Area 62 hektar (2010)[1]
Folkmängd 66 (2010)[1]
Befolkningstäthet 1,06 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0978
Tätortskod TX854
Småortskod S9165
GeoNames 605250
Kaunisvaaras läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Kaunisvaaras läge i Norrbottens län

Kaunisvaara (finska för "det vackra berget") ligger en halv kilometer sydväst om Kaunisjärvi, 1 km norr om Kaunisvaara kyrka, 26 km norr om Pajala och intill riksväg 99.[2] Det är en småort i Pajala distrikt (Pajala socken) i Pajala kommun.

Cirka 1,5 km sydväst om Kaunisvaara ligger Sahavaara och cirka 1 km söder om Kaunisvaara ligger Vaararinta.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Byn grundades vid 1700-talets slut av Hans Mickelsson Vänkkö, kallad ”Laukka-Hannu”, vilken tidigare hade grundat byn Liviöjärvi och varit bosatt i Sattajärvi. Öknamnet Laukka-Hannu betyder ’Löpar-Hans’. Han fick detta namn på grund av sin benägenhet att flytta.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kaunisvaara 1960–2010[3][4][5][6][7][8]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
269 76
1965
  
203 76
1990
  
98 52#
1995
  
102 56#
2000
  
81 56#
2005
  
76 61#
2010
  
66 62#
Anm.: Upphörde som tätort 1970.
 # Som småort.

Vid folkräkningen 1890 var 196 personer skrivna i Kaunisvaara.[9]

Gruvnäring[redigera | redigera wikitext]

1918 upptäckte man att det fanns järnmalm i berget Sahavaara. Efterföljande prospektering av bland andra Sveriges geologiska undersökning (SGU) har visat att i området runt Kaunisvaara finns betydande järnmalmsförekomster. I början av 1970-talet var det statliga gruvbolaget LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara AB) berett att börja bryta malmen i det som kallas Stora Sahavaara. Lågkonjunkturen som inträffade under samma period gjorde dock att LKAB skrinlade planerna.[10]

I och med den nya mineralprospekteringslagen (från 1991), och ökande metallpriser, har intresset för att leta mineraler ökat, bland annat hos utländska aktörer. Detta ledde till att det svenska företaget Northland Resources, börsnoterat i Kanada, intresserade sig för mineralerna i Kaunisvaarafältet under mitten av 2000-talets första årtionde. Det har genomförts omfattande prospekteringar för att fastställa malmförekomsternas storlek och järninnehåll.[11] Detta har inneburit att malmreserverna har ökat från det tidigare kända. I dagsläget uppgår dessa till cirka 250 miljoner ton.

Företaget öppnade 2012 den första gruvan, som dagbrott i Tapulivuoma. Planerna var därefter att öppna gruvan vid Stora Sahavaara och Pellivuoma. När företaget gick i konkurs 2014 var dagbrottet i Kaunisvaara 40 meter djup.[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Småorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Miljo/Markanvandning/Smaorter-arealer-befolkning. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Kaunisvaara kyrka”. Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=693517. Läst 27 december 2015. 
  3. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  4. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  5. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  6. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 56. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf 
  7. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf 
  8. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  9. ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. http://www2.foark.umu.se/folk/bd/Sok.asp?selarkbild=&txtfnamn=&txtenamn=&ns=exakt&fodd=&selar=Exakt&fodfors=&fscbkod=&hemort=Kaunisvaara&yrke=&selkon=&selciv=&sortering=&action=S%F6k. Läst 11 juli 2016. 
  10. ^ ”Historien bakom gruvan”. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/gruvan. Läst 27 december 2015. 
  11. ^ ”Järnvägsutredningen Pajalaprojektet”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/nara-dig/Norrbotten/projekt-i-norrbottens-lan/Pajalaprojektet/. Läst 27 december 2015. Publicerat den 13 december 2011. 
  12. ^ Spåren efter Northlands konkurs”. Svenska Dagbladet. 5 februari 2015. http://www.svd.se/sparen-efter-northlands-konkurs#sida-2. Läst 27 december 2015.