Kejsarpalatset i Tokyo

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karta över Kejsarpalatset och dess omgivande trädgårdar
Flygfoto av Kejsarplatset

Kejsarpalatset i Tokyo (皇居 Kōkyo) är residenset för Kejsaren av Japan. År 1868 flyttade kejsare Meiji från Kyoto, som tidigare hade varit kejserlig huvudstad i mer än 1000 år, och gjorde istället Tokyo till Japans huvudstad.[1]

Kejsarpalatset är ett stort parkliknande område som ligger i Chiyoda i Tokyo nära Tokyo Station. Utöver det huvudsakliga palatset (Kyūden 宮殿) rymmer det flera byggnader inklusive privata bostäder för den kejserliga familjen, ett arkiv, museum och administrativa kontor. Det är byggt på platsen för det gamla Edoslottet.[1] Den totala arean inklusive trädgårdarna är 3,41 kvadratkilometer. Inne i palatsområdet finns också Tokagakudo konserthall.[1] Det gjordes till det största slottet i världen, men nu återstår bara den inre cirkeln av det kejserliga palatset. Den del av palatset där kejsaren nu bor ligger på ägornas västra sida. Mycket av palatset blev söderbombat under andra världskriget, men en del har blivit återuppbyggt sedan dess.[2]

Området[redigera | redigera wikitext]

Mest känd på palatsområdet är Nijubashi, en stenbro med dubbla bågar som ligger öster om själva palatset. Bron var färdig 1888 och blev då den stora inkörsporten till palatset. Innan Nijubashi byggdes var den mycket stora porten Otemon den viktigaste entrén till området. Den blev förstörd under andra världskriget, men återuppfördes 1967. Numera är den entré för palatsets östra trädgård, där konstmuseet Sannomaru Shozokan finns. En bit från trädgården finns Hyakunin Basho. Där bodde 100 samurajer medan de vaktade palatset i skift. Bakom Hyakunin Basho finns det stora tornet Honmaru, som numera bara är kraftiga stenmurar.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”The Imperial Palace” (på engelska). https://sankan.kunaicho.go.jp/english/guide/koukyo.html. Läst 2 april 2019. 
  2. ^ [a b] Simmons, Jane (2016). Japan. Stockholm: Reseförlaget. sid. 75. ISBN 99-2094271-5 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]