Kenge

För territoriet, se Kenge (territorium).
Kenge
Stad
Land Kongo-Kinshasa Kongo-Kinshasa
Provins Kwango
Koordinater 4°48′20″S 17°02′30″Ö / 4.805556°S 17.041667°Ö / -4.805556; 17.041667
Tidszon WAT (UTC+1)

Kenge, ibland kallad Kenge I för att skilja orten från Kenge II några kilometer västerut, är en stad (franska: ville) i Kongo-Kinshasa, huvudstad i provinsen Kwango.[1] Staden är indelad i stadsdelarna (franska: communes) Cinq Mai, Laurent Désiré Kabila, Manonga, Masikita och Mavula, och omges av territoriet Kenge.[2]

En kolonial postering upprättades på platsen 1890. Kenge blev huvudort i vad som då var distriktet Kwango 1954 men blev inte småstad (franska: cité) förrän 1982. Ett BB byggdes i samband med Kwangos första period som provins (1962–1966) och utvecklades senare till ett allmänt sjukhus. Vid samma tid (1963) upprättades Kenges stift i romersk-katolska kyrkan.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Loi organique nº 15/006 du 25 mars 2015 portant fixation des limites des provinces et celles de la ville de Kinshasa” (på franska) (PDF). Journal officiel de la République Démocratique du Congo 56 (Special): sid. 38. 28 mars 2015. Arkiverad från originalet den 17 april 2020. https://web.archive.org/web/20200417184917/http://www.leganet.cd/Legislation/JO/2015/Numeros/JOS.28.03.2015.pdf. Läst 8 juli 2021. 
  2. ^ Shulungu Runika, Roger, red (2019). ”Tableau 1.4: Organisation administrative du Kwango” (på franska) (PDF). Annuaire statistique RDC 2017. Kinshasa-Gombe: Institut National de la Statistique. sid. 6. https://web.archive.org/web/20200614222103/http://ins.mkbco.pro/Portals/0/OpenContent/Files/19172/ANNUAIRE_STATISTIQUE_2017_.pdf. Läst 8 juli 2021 
  3. ^ Omasombo Tshonda, Jean, red (2012) (på franska) (PDF). Kwango: Le pays des Bana Lunda. Monographies des provinces de la RD Congo. Tervuren: Musée royal de l’Afrique centrale. sid. 129, 214–216. ISBN 978-2-8710-6605-7. https://www.africamuseum.be/sites/default/files/media/docs/research/publications/rmca/online/monographies-provinces/kwango_2.pdf. Läst 8 juli 2021