Kerguelentärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kerguelentärna
Status i världen: Nära hotad[1]
Sterne de Kerguelen.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSterna
ArtKerguelentärna
S. virgata
Vetenskapligt namn
§ Sterna virgata
AuktorCabanis, 1875
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kerguelentärna[2] (Sterna virgata) är en måsfågel med mycket begränsad utbredning på några öar i södra Indiska oceanen.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kerguelentärnan är en liten, 31 centimeter lång och relativt mörk tärna. Adulta fåglar i häckningsdräkt är generellt mörkt grå med svart hätta och nedanför en smal vit kil på kinden som skiljer hättan från den grå nacken. Utanför häckningstid är pannan vitfläckad och undersidan blekare. Ungfågeln är kraftigt brunbandad på manteln med brun hätta. Från antarktistärna som förekommer i samma område skiljer den sig genom att vara mörkare, och ha kortare vinge och stjärt samt tunnare och spetsigare näbb.[1]

Sub-Antarctic bird - the Kerguelen Tern - Frank Hurley (15610549481).jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i södra Indiska oceanen på öarna Marion Island, Crozetöarna och Kerguelen.[3] Tidigare häckade den även på Prince Edward Island men är där utgången sedan 2011.[4]

Kerguelentärnan behandlas antingen som monotypisk[3] eller delas in i två underarter, där nominatformen virgata förekommer på Kerguelen och mercuri på Crozet och i Prins Edwardöarna[5].

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten är stannfågel och rör sig även utanför häckningstid endast i närområdet.[6] Den häckar på sparsamt bevuxna klippavsatser eller i floddalar[7] mellan mitten av oktober till januari. Fågeln lägger ett till två ägg som ruvas i 24 dagar.[8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Kerguelentärnan lever av fisk och skaldjur som den hittar i kelpfält, i bränningszonen och i grunt vatten nära strand. Den kan också ses leta efter ryggradslösa djur på land.[9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Kerguelentärnans population anses vara stabil men mycket liten, endast 3.500-6.500 individer, varav den stora merparten häckar på Kerguelen. Det får internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera arten som nära hotad.[1] Det största hotet mot arten är extremt väder som hindrar den att födosöka och tvingar den att överge häckningskolonier.[7][9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sterna virgata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Taylor, MR and Wanless, RM. 2015. Kerguelen Tern Sterna virgata. In: The 2015 Eskom Red Data Book of birds of Southern Africa, Lesotho and Swaziland. Taylor, MR; Peacock, F; Wanless RM (eds). 2015. BirdLife South Africa. Johannesburg, South Africa.
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Harrison, P. 1985. Seabirds: an identification guide. Christopher Helm, London.
  7. ^ [a b] Weimerskirch, H.; Stahl, J. -C. 1988. The breeding and feeding ecology of the Kerguelen Tern Sterna virgata. Ornis Scandinavica 19: 199-204.
  8. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  9. ^ [a b] Sagar, P. M. 1991. Aspects of the breeding and feeding of the Kerguelean and Antarctic Terns at the Kerguelean Islands. Notornis 38: 191-198.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]