Kerstin Hesselgren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kerstin Hesselgren
Kerstin Hesselgren-1925.jpeg
Kerstin Hesselgren 1925.
Född4 januari 1872[1][2][3]
Torsåkers församlingSverige[1][4][2]
Död19 augusti 1962 (90 år)
Kungsholms församlingSverige[1][3][5]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningPolitiker
Befattning
Förstakammarledamot (1922–1926)[1][3][6]
Förstakammarledamot (1927–1934)
Andrakammarledamot (1937–1944)[3]
Politiskt partiLiberala samlingspartiet ()[3], partilös () och Folkpartiet ()
Makaogift[1]
Namnteckning
Kerstin Hesselgren Riksdagen 1924 (cropped).png
Redigera Wikidata
Fogelstadgruppen med stående från vänster Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin och Elin Wägner. Sittande: Kerstin Hesselgren.

Kerstin Hesselgren, även känd som Kerstin den Första[7], född 4 januari 1872 i Hofors i Torsåkers församling i Gästrikland, död 19 augusti 1962 i Kungsholms församling i Stockholm,[8] var en framstående svensk politiker (liberal). Hon var den första kvinnan i riksdagens första kammare[9], Sveriges första bostadsinspektris, skolköksinspektris och yrkesinspektris, samt en framstående internationell politiker i bl.a. Nationernas Förbund, ILO och ICW[10].

Kerstin Hesselgren var även ordförande för Frisinnade kvinnor och en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. I riksdagen arbetade hon framför allt med socialpolitik och för jämställda arbetsvillkor mellan män och kvinnor, men hon var även engagerad i utrikespolitiska frågor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndomen och ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Kerstin Hesselgren föddes 1872 som äldsta barn[10] till läkaren Gustaf Hesselgren (1832–1897) och Maria Margareta Wærn[förtydliga] (1848–1910).[11][12]. Sammanlagt bestod syskonskaran av tre pojkar och tre flickor[13]. Familjen Hesselgren var relativt förmögen och umgicks ofta med herrgårdsfamiljen Lilliehöök under gemensamma utflykter, skidturer med mera.[a] Det bidrog till att Kerstin Hesselgren vid tidig ålder lärde sig att simma och åka skidor. Flickorna i familjerna, där fruarna var systrar och barnen kusiner, fick precis som pojkarna leka fritt och klä sig mer praktiskt än vad dåtida kvinnoideal föreskrev. Hennes bröder tog henne i försvar mot andra pojkar som ifrågasatte att hon skulle delta i deras lek, något hon senare i livet tänkte tillbaka på och uppskattade. Hon reflekterade även över de klasskillnader som fanns i och runt bruksorten Hofors, där familjerna Hesselgren och Lilliehöök hade en privilegierad ställning som i mångt och mycket "vilade på 'den villiga och billiga arbetskraften som inte räknade arbetstid' "[14].

Kerstin Hesselgren undervisades i hemmet. Hennes mor lärde henne att läsa och fram till 16 års ålder hade hon en guvernant. Dessutom undervisades hon i engelska av en moster och fick lära sig latin och matematik av brödernas informatorer. Det fanns gott om litteratur från alla nordiska länder i hemmet och fadern läste tidningar på franska och tyska. Sitt sociala engagemang fick Hesselgren till stor del från sin far när hon följde med honom på sjukbesök. I sitt arbete som läkare träffade han människor från alla samhällsskikt och genom honom fick även hon se hur människor i bygden hade det.[15]. Kerstin ville gärna bli läkare som sin far, men stötte på hårt motstånd från omgivningen som ansåg att yrket var opassande för en kvinna och att det skulle bli för ansträngande för henne att ta studenten och sedan studera vidare, eftersom hon var sjuklig och därmed riskerade att få tuberkulos i högre utsträckning än andra ungdomar.[16]

Studier utomlands och yrkesliv[redigera | redigera wikitext]

Åren 1889–1891 var Hesselgren i Schweiz och studerade engelska, tyska och franska samt konst i en flickpension i Neuchâtel.[17][b] Hon upplevde tiden där som tråkig och pensionens regler som inskränkande och förlegade, men språkkunskaperna skulle hon ha stor nytta av när hon senare arbetade internationellt. Det kalla pensionsrummet gav henne frostknölar och inflammation i halskörtlarna, som opererades och efterlämnade stora ärr, vilka hon alltid dolde med en scarf eller halskrås.[18] När hon kom hem till Sverige igen utbildade hon sig till sjuksköterska vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och tog även examen som fältskär.[19] Efter det gick hon på inrådan av sin morbror barnläkaren Jonas Wærn en pionjärkurs i huslig ekonomi, vilket visade sig vara teoretisk matlagning, på Högre lärarinneseminariet i Stockholm[20], där en annan morbror, Leonard Magnus Wærn, var rektor. Den kursen byggde hon sedan vidare på i Tyskland hos Augusta Förster, som utbildade tyska kvinnor för att få ut dem från "Kinder, Küche, Kirche"[21]. Kursen avslutades med praktik på en ny lanthushållsskola där hon fick undervisa i kemi och hygien.[22]

När Hesselgrens far blev sjuk och dog 1897 måste hon hem till Sverige igen. Samma år fick hon en tjänst som föreståndarinna för Högre folkskolan för flickors hushållsskola, där hon blev kvar i åtta år.[23] Under den tiden fick hon kontakt med och engagerade sig i Centralförbundet för Socialt Arbete samtidigt som hon utvidgade sitt verksamhetsfält genom stipendieresor till Belgien, Skottland och England för att studera hygien och hälsovård.[24] 1902 reste hon till London på Fredrika Bremer-stipendium för att under tre terminer studera till yrkes- och bostadsinspektris, ett yrke som England och Frankrike var först med att öppna för kvinnor.[25] De engelska inspektrisernas viktigaste uppgift var att kontrollera att arbetsmiljö- och arbetsskyddslagar efterlevdes och under sin praktik fick Hesselgren bevittna bedrövliga arbetsförhållanden i fabrikerna, särskilt för kvinnorna, som slet hårt under dålig belysning och vidriga hygieniska villkor. Inspektriserna fick även utstå mycket ilska från arbetsgivare som ansåg att kvinnor inte skulle komma och ha synpunkter på deras fabriker.[26] Kerstin Hesselgren återvände till Sverige med en Sanitary inspector-examen från Bedford College och var fast besluten att bygga upp en fungerande yrkesinspektion för att förbättra arbetsmiljön även för de svenska fabriksarbeterskorna.[27]. I Londons slum hade Hesselgren lärt känna filantropen Octavia Hill, som genom att överta hus och låta de fattiga hyresgästerna reparera dem frångick den traditionella passiviserande välgörenheten för hjälp till självhjälp. Genom Hill blev Hesselgren även bekant med settlementrörelsen, som kom att inspirera henne i hennes framtida sociala arbete och verksamhet vid den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad.[28]

Bostads- och yrkesinspektion[redigera | redigera wikitext]

År 1906 blev Kerstin Hesselgren Sveriges första bostadsinspektris med uppdrag att rensa upp bland de undermåliga bostäderna i Stockholm. Hon ville döma ut hela kvarter som människoovärdiga, men fick nöja sig med att som självutnämnd hälsoapostel försöka lära folk hur de skulle hålla fukt, mögel och löss ifrån sig. Hon blev inte alltid väl mottagen av dem hon ville hjälpa, men hennes råd ledde ofta till förbättrade förhållanden.[11] Som Sveriges första skolköksinspektris från 1909 förbättrade hon hygienen i skolorna, ordnade barnbespisningar och arbetade för att förbättra skolkökslärarinnornas löner och arbetsvillkor.[29]

År 1913 antog hon erbjudandet att bli Sveriges första kvinnliga yrkesinspektris med hela landet som arbetsfält för att förbättra de kvinnliga arbetarnas hårda levnadsvillkor och omsätta lagstiftarnas intentioner på arbetslivets område. Hon använde sig framgångsrikt av det hon lärt sig under utbildningen i England för att övervinna den ofta skeptiska inställningen hos dem hon ville hjälpa. Ett sätt var att överföra settlementrörelsen till svenska förhållanden genom att tillsammans med bland andra Nathanael Beskow grunda så kallade hemgårdar, där många kurser, föredrag och diskussioner ägde rum. Hesselgren anammade även nyheter från Amerika som intressekontor för de anställda och fick Tobaksmonopolet att anställa en personalkonsulent, vilket gjorde att fler företag följde efter. På Hesselgrens initiativ sammanslöt sig sedan personalkonsulenterna till föreningen Socialarbetare inom industri- och affärsvärld - SAIA, och Hesselgren blev dess första ordförande.[11]

Under sitt idoga arbete med att förbättra levnadsförhållandena för framförallt kvinnor och barn, hälso- och sjukvård, och att utveckla spar-, understöds- och försäkringsväsende lyckades hon inte med allt, men uträttade mycket innan hon gick i yrkespension 1934. Hennes politiska gärning fortsatte långt efter att hon hade gått i pension. [30][c]

Politiskt engagemang och riksdagsarbete[redigera | redigera wikitext]

Val, partitillhörighet och frisinnad vilde[redigera | redigera wikitext]

I början av 1900-talet deltog Kerstin Hesselgren först inte aktivt i politiken och rösträttsrörelsen utan var fullt upptagen av sitt yrkesliv[11] men kandiderade år 1910 för de frisinnade i valet till stadsfullmäktige i Stockholm utan att komma in.[31][32]

Hon var aktiv i föreningen Frisinnade kvinnor från 1917 och när den ombildades till riksförbund 1921 valdes hon till ordföranden.[11]

Inför riksdagsvalet 1921, det första riksdagsval då kvinnor fick rösta och kandidera på nationell nivå, tillfrågades Hesselgren av Liberala samlingspartiet i Stockholm om hon ville bli deras kvinnliga kandidat till andra kammaren, som en ”gest mot den nya tiden” och inte för att bli vald. Efter viss tvekan tackade hon ja.[33] Det var dock inte nomineringen från Stockholm som fick henne vald till riksdagen, utan en nominering från Göteborgs-Postens redaktör Edvard Alkman till första kammaren för Göteborgs räkning. Det var Hesselgrens rykte som erfaren yrkeskvinna med omfattande sociala kunskaper och erfarenheter, som gjorde att hon vid 50 års ålder nominerades och valdes in till första kammaren. Detta skedde med hjälp av både frisinnade och socialdemokratiska röster. När elektorerna i Göteborg den 12 september 1921 hade lagt sina röster stod det lika mellan Hesselgren och en annan kandidat, vilket ledde till en lottdragning som föll ut till fördel för Hesselgren. Själv var hon helt omedveten om nomineringen från Göteborg och fick först reda på resultatet när hon satt på tåget från Lysekil och läste i tidningen att hon valts till den första kvinnan till Sveriges riksdag.[34] Även om hon valts på frisinnade och socialdemokratiska röster så tog hon sig beteckningen "frisinnad vilde" (fv), som hon behöll till 1934, då hon anslöt sig till Folkpartiet.[11]

1934 fick Hesselgren lämna första kammaren, då socialdemokraterna i Örebro inte ville återvälja en borgerlig politiker. Hon saknade riksdagsuppdraget, och 1936 erbjöd hon sig att ställa upp i valet till andra kammaren på Folkpartiets lista och kom in. I kommunalvalen i Stockholm 1938 kom hon även in i stadsfullmäktige, lanserad av Kommittén för ökad kvinnorepresentation.[35]

Inför valet 1940 ansågs Hesselgren vara för gammal av Folkpartiet. En mindre och radikalare grupp inom partiet, Stockholms frisinnade medborgarförening, satte dock upp Hesselgren på en särlista utan partiets stöd. Därefter valdes hon in på ytterligare fyra år i andra kammaren och stannade då kvar till 72 års ålder.[36][d][11]

Under sin tid i riksdagen satt Hesselgren 1921–1926 i första kammaren för Göteborgs stads valkrets, 1927–1934 för Örebro läns valkrets, för att mellan 1937 och 1944 sitta i andra kammaren för Stockholms stads valkrets. 1922–1923 representerade hon Liberala samlingspartiet, mellan 1924 och 1934 samt i början av 1937 beskrevs hon som frisinnad vilde för att 1938 bli ledamot för folkpartiet fram till 1944. I riksdagen var hon mellan 1939 och 1944 vice ordförande i andra lagutskottet i riksdagen, vilket gjorde henne till den första kvinnan i ett utskottspresidium i Sveriges riksdag.

Motioner, debatter och politiska frågor i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Som yrkesinspektör var särskilt frågor om kvinnors arbetsliv och utbildning viktiga för henne att driva i riksdagen. Många av Hesselgrens motioner i riksdagen handlade om kvinnors rätt till lika lön för lika arbete och inte minst om tillgången till statliga tjänster. Hon var tillsammans med sina politiska mentor Emilia Broomé en nyckelperson i genomförandet av behörighetslagen 1923.[37] Lagen gav kvinnor tillgång till statliga tjänster på samma villkor som män, om än med vissa förbehåll. I praktiken kom dock behörighetslagen inte att tillämpas så som det var tänkt. Lagtexten uttryckte visserligen principen om "lika lön i samma befattning"[38], men lagen var i praktiken tandlös och medförde snarast att män och kvinnor fick olika yrkestitlar med olika lönegrader och att diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden togs sig ett nytt uttryck[39].

Utöver en mer jämlik arbetsrätt strävade Hesselgren även mot att förbättra och förnya svensk socialpolitik. Hon var mycket kritisk mot lösdriverilagen, som användes som ett vapen mot prostituerade och andra utsatta. Hesselgren argumenterade för att det var bättre att stötta frivilligorganisationer som arbetade med t.ex. prostitution eller alkoholmissbruk, snarare än att straffa alkoholister och prostituerade. 1910 kom preventivlagen, som förbjöd offentlig upplysning av preventivmedel. Som en reaktion på den lagen och de problem som bristande sexualupplysning medförde, skrev Hesselgren tillsammans med Olivia Nordgren och Agda Östlund 1929 en motion om att införa sexualupplysning, samt att revidera preventivlagen och straffen för abort[40].

När Hesselgren 1937 gick över till riksdagens andra kammare så fortsatte hon att vara en aktiv motionär som drev frågor om jämlika arbetsvillkor för män och kvinnor, sexualundervisning och hon drev även frågor som mödravård, barnbidrag och moderskapspenning som ligger till grund för dagens föräldraförsäkring. I och med andra världskrigets utbrott 1939 kritiserade Hesselgren och Ruth Gustafsson Sveriges flyktingpolitik, de ansåg att Sverige skulle ta emot fler än dåvarande 3000 flyktingar, särskilt de som var "raspolitiskt hotade". De argumenterade även för att de flyktingar som kom till Sverige skulle få yrkesundervisning och kuratorstöd.[41]

Internationell politik[redigera | redigera wikitext]

Kerstin Hesselgrens politiska gärning sträckte sig bortom Sveriges gränser då hon arbetade mycket med internationell politik och att försvara folkrätten. Hon medverkade som expert och delegat vid Internationella arbetsorganisationens konferenser samt som svensk delegat och sakkunnig i Nationernas förbund under 1930- och 1940-talen.[42] 1925 blev hon vald till ordförande i organisationen International Industrial Relations Institute (IRI). Det var en organisation som arbetade för mer humana villkor i industrin, men som gradvis förflyttade fokus mot att arbeta för planhushållning i ekonomin delvis inspirerat av Sovjetunionens samhällsekonomi.[43]

Kerstin Hesselgren, fotografi runt 1938.

Kerstin den Första[redigera | redigera wikitext]

Smeknamnet "Kerstin den Första" fick Hesselgren för att hon var en föregångare på många områden. Hon var den första kvinnan i Sveriges riksdag (första kammaren), den första kvinnan i Sveriges delegation till Internationella arbetsorganisationen(ILO), samt en av de första svenska kvinnorna i Nationernas Förbund (NF). Hon var en av de första kvinnorna att åtnjuta nya utbildningsmöjligheter för flickor, den första kvinnan som arbetade som yrkesinspektör och bostadsinspektör i Sverige. Hon var även mycket framstående i olika sociala rörelser och kvinnoorganisationer, såsom föreningen Frisinnade kvinnor (Svenska Kvinnors Vänsterförbund) och medborgarskolan vid Fogelstad.[44]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kerstin Hesselgren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12947, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Torsåkers kyrkoarkiv, Gävleborgs län, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010208/C/8 (1862-1874), bildid: A0014819_00179, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 5 april 2018, ”5,(jan),4,,1,Kerstin 1,,1.....Herr Doktor Gustaf Alfred Hesselrean Hu(stru) Maria Margareta Waern”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Kerstin Hesselgren 1872-01-04 — 1962-08-19 Yrkesinspektör, feminist, riksdagsledamot, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: KerstinHesselgren, läst: 13 september 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Hesselgren, Kerstin, f. 1872 i Torsåker Gävleborgs län, Skolköksinspektris, läs onlineläs online, läst: 5 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, omnämnd som: Hesselgren, Kerstin, läst: 12 september 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 40, omnämnd som: Kerstin Hesselgren (V), läs onlineläs online, läst: 14 september 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Lene Buchert (2004). ”Kerstin Hesselgren (1872–1964)”. Prospects 34 (1). 
  8. ^ ”Göteborgs universitetsbibliotek: Kerstin Hesselgren”. www2.ub.gu.se. http://www2.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/biografier/hesselgren.xml. Läst 9 mars 2020. 
  9. ^ Sundevall, Fia (4 juni 2019). ”De första kvinnorna i riksdagen”. Demokrati100.se. https://demokrati100.se/de-forsta-kvinnorna-i-riksdagen/. Läst 9 mars 2020. 
  10. ^ [a b] Frangeur, Renée. 2012. Kerstin Hesselgren - den gränsöverskridande politikern.
  11. ^ [a b c d e f g] Kerstin Hesselgren i Svenskt biografiskt lexikon hämtdatum 2020-03-24
  12. ^ ”Maria Margareta Vaern, Född 1848-02-26 Bergsjö (X)”. www.kakerberg.se. https://www.kakerberg.se/Hoforsbors/p32b0dce3.html. Läst 10 april 2020. [död länk]
  13. ^ Frangeur, s. 52
  14. ^ Frangeur, s. 52-53
  15. ^ Frangeur, s. 54
  16. ^ Frangeur, s. 55
  17. ^ Buchert, s.128.
  18. ^ Frangeur, s. 58
  19. ^ Frangeur, s. 58
  20. ^ Frangeur, s. 59
  21. ^ Frangeur, s. 59
  22. ^ Frangeur, s. 60
  23. ^ Frangeur, s. 60
  24. ^ Frangeur, s. 61
  25. ^ Frangeur, s. 61
  26. ^ Frangeur, s. 61-62
  27. ^ Frangeur, s.62
  28. ^ Frangeur, s.62-63
  29. ^ Kerstin Hesselgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ruth Hamrin-Thorell), hämtad 2020-09-21.
  30. ^ Kerstin Hesselgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ruth Hamrin-Thorell), hämtad 2020-09-21.
  31. ^ Frangeur, s. 71
  32. ^ Johnson, s. 82
  33. ^ Frangeur, s. 71
  34. ^ Wedel, Kristian (5 september 2021). ”Göteborgskan som blev den första riksdagskvinnan”. gp.se. http://www.gp.se/1.53915314. Läst 21 september 2021. 
  35. ^ Frangeur, s. 74-75
  36. ^ Frangeur, s. 75-76
  37. ^ ”skbl.se - Emilia Augusta Clementina Broomé”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/EmiliaBroome. Läst 9 augusti 2021. 
  38. ^ Motion till Riksdagens första kammare 1925:161 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/motioner-i-forsta-kammaren-nr-ltll_DM2C161
  39. ^ Frangeur, s. 77
  40. ^ Frangeur, s.79f
  41. ^ Frangeur, s. 81
  42. ^ Bonniers Lexikon 6, AB Nordiska uppslagsböcker 
  43. ^ Carlsson, Benny. 2006. Hesselgren, van Kleeck och IRI – från industri till planekonomi, Historisk Tidsskrift
  44. ^ Buchert, s.127f

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mödrarna i familjerna var systrar och fäderna var gamla vänner. Frangeur, s. 52.
  2. ^ Enligt Frangeurs bok var Hesselgren på pension i Neuville i Schweiz under ett år i slutet av 1880-talet. Frangeur, s. 57-58.
  3. ^ Enligt Frangeur gick hon i pension 1936. Frangeur, s. 75.
  4. ^ Då hade Kerstin Hesselgren suttit sammanlagt 20 år i riksdagen. I första kammaren 1922–1934 och i andra kammaren 1936–1944.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Renée Frangeur. 2012. Kerstin Hesselgren: den gränsöverskridande politikern.
  • Hamrin-Thorell, RuthKerstin Hesselgren i Svenskt biografiskt lexikon (1969–1971)
  • Renée FrangeurKerstin Hesselgren i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 96–97
  • De gjorde skillnad. Liberala kvinnor från Anna Maria Lenngren till Marit Paulsen. En krönika till Folkpartiets 75-årsjubileum 2009, Anders Johnson. Stockholm 2009.
  • Boken om Kerstin Hesselgren. En vänstudie, Ruth Hamrin-Thorell, Ingrid Gärde Widemar, Alva Myrdal och Malin Bergman, Kungl. Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner 1968.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]