Kerstin Thorvall

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kerstin Thorwall)
Hoppa till: navigering, sök
Kerstin Thorvall
Född 12 augusti 1925
Klosters församling, Eskilstuna, Södermanland
Död 9 april 2010 (84 år)
Högalids församling, Södermalm, Stockholm
Yrke Författare, illustratör, journalist
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Framstående verk Det mest förbjudna, När man skjuter arbetare...
Make/maka Lars Erik Falk
(g. 1948–59; skild)
Per Engström
(g. 1961–71; (skild)
James Walsh
(g. 1974–1978; skild)
Släktingar Hans Falk (son)
Gunnar Falk (son)
Mårten Falk (sonson)
Dagny Thorvall (faster)

Kerstin Hilma Margareta Thorvall, född 12 augusti 1925 i Eskilstuna, död 9 april 2010 i Stockholm,[1] var en svensk författare, illustratör och journalist. Hon debuterade som skönlitterär författare med tonårsboken Boken till dig 1959 och skrev därefter barn-, ungdoms- och vuxenböcker, där de mest uppmärksammade kan nämnas Det mest förbjudna och När man skjuter arbetare, där den senare belönades med Moa Martinson-priset. Parallellt med sitt författarskap var hon verksam som illustratör av barnböcker, egna och andras, och i veckopress. Thorvall var även en debattör och kåsör som gjorde sin röst hörd inom såväl veckopress som dagspress.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kerstin Thorvall föddes i Eskilstuna 1925 och växte upp i Sollefteå, Eskilstuna och Uppsala. Hon var dotter till läroverksadjunkten Åke Thorvall (1889–1936)[1] och småskolläraren Thora, ogift Christiansson,[2] (1898–1980)[1] samt halvbrors dotter till Dagny Thorvall. Farfadern Hans Oskar Thorvall, som var kyrkoherde Fläckebo församling i Västmanland, antog namnet Thorvall på 1800-talet. Efter sin manodepressive fars död (av en hjärtinfarkt) 1936, när Kerstin Thorvall var 11 år, kom hon att leva ensam tillsammans med sin mor, till vilken hon kom att utveckla ett konfliktfyllt förhållande.

Efter studentexamen flyttade hon till Stockholm och utbildade sig 1945–47 till modetecknare på Beckmans. På 1950-talet var hon yrkesverksam som illustratör och arbetade därefter som skribent och kåsör i veckopressen (Veckorevyn och Damernas Värld med flera) för vars räkning hon även bevakade filmfestivalen i Cannes årligen. Under 2000-talet var Thorvall verksam som kolumnist i tidningen Aftonbladet.[3] På äldre dar drabbades hon av demens och levde sina sista år på ett äldreboende. Hon dog 2010 efter en kort tids sjukdom, och ligger begravd i Fläckebo i Västmanland där även hennes föräldrar vilar.[4]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Thorvall debuterade skönlitterärt på uppdrag av Bonniers 1959 med ungdomsboken Boken till dig, och hon skrev därefter böcker riktade till såväl barn och tonåringar som vuxna. Av de böcker Thorvall illustrerat åt andra författare kan nämnas Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Rasmus (1953).

Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, framför allt i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna (1976), som också var en offentlig uppgörelse med modern, väckte hon på 1970-talet moralpanik och hon blev en av Sveriges mest utskällda, men samtidigt mest lästa, författare.[5]

Jag har ett gediget socialt kulturellt komplex. En modetecknerska som blir veckotidningsskribent och barnboksförfattare, redan där blir det konstigt… Men på kultursidorna var dom mer toleranta och jag fick mycket beröm för mina insiktsfulla och välskrivna barnböcker... 1976 kom Det mest förbjudna och den anspråkslösa respektabilitet som jag ändå hade gick sönder på en natt och sen har det varit det, sönder, menar jag. … Sammanfattning: I bildade kulturella sällskap känner jag mig som ett ogräs som av misstag kommit in i blomstertäppan.
— Kerstin Thorvall, odaterat brev[5]

Det mest förbjudna kom även att ge namn åt en hel genre, den så kallade bekännelselitteraturen. Hennes skildring av kvinnans sexuella frigörelse till trots vann hon ingen framgång hos den feministiska vänstern, då hon ansågs sakna politiskt perspektiv.[6]

Uppskattningen av Thorvalls egenartade författarskap ökade emellertid med åren, inte minst genom en memoarliknande romantrilogi, där den första delen, När man skjuter arbetare... (1993), behandlade föräldrarnas äktenskap; för denna erhöll hon också Moa-priset 1994. Den andra delen, I skuggan av oron (1995), berättar om hennes förhållande till sin mor efter faderns död, och den avslutande delen, Från Signe till Alberte (1998), handlar om hennes liv som maka och mor (hon gift med konstnären Lars Erik Falk), då hon i perioder var frånvarande från familjelivet på grund av depressioner och andra psykiska problem.

Thorvalls sista bok blev Upptäckten (2003), som har beskrivits som en lägesrapport från dagens åldringsvård[7], och centrerades kring erfarenheterna av att vara ett av hemtjänstens "ärenden".

2005 utgavs en samlingsvolym med Thorvalls poesi, Jag är en grön bänk i Paris.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Första gången var hon gift 1948–1959 med konstnären Lars Erik Falk[2] (född 1922) och fick tre söner: författaren Hans Falk (född 1949), Johan Falk (född 1953) och konstnären Gunnar Falk (född 1955).[8][9] Genom sonen Hans blev hon farmor till gitarristen Mårten Falk. Under denna tid kallade hon sig Thorvall-Falk. Falk har i sin bok ”Liv/Konst” (2008) skildrat deras äktenskap.

Andra gången var hon gift 1961–1971 med art director Per Engström[2] (född 1920) och fick sonen Anders Engström (född 1962),[8] som är ordförande i bolaget Det mest förbjudna AB som förvaltar rättigheterna till Thorvalls författarskap.[10] Thorvalls söner skänkte sin mors samtliga manuskript, dagböcker, fotografier och pressklipp, med mera, till Kungliga Biblioteket.[5] Under denna period använde hon namnet Thorvall-Engström.

Tredje gången var hon gift 1974–1978 med James Walsh[9] (född 1950).[11]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Boken Lilla du och jävla jag av Johan Wensheim (född 1977) handlar om författarens romans med Thorvall.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1957Förstå mig (tillsammans med Gustaf Jonsson)
  • 1959Boken till dig
  • 1960Kvinnoglädje
  • 1960För henne
  • 1961Flicka i april
  • 1962Någon att tycka om
  • 1963Flicka i Paris
  • 1964Flickan i verkligheten
  • 1965Den nya kvinnan
  • 1965Dubbelroll
  • 1965Porträtt av ett mycket litet barn
  • 1965Andra boken till dig
  • 1966Jag vill dansa
  • 1966Gunnar gör mål
  • 1966Anders och hans stora bror
  • 1967Fula ord är så sköna
  • 1967Det var inte meningen
  • 1967När Gunnar ville spela ishockey
  • 1967Thomas – En vecka i maj
  • 1968Kvinnor och barn
  • 1968Gunnar vill inte klippa håret
  • 1969”Vart ska du gå?" "Ut"
  • 1970Anders leker kurragömma
  • 1970Peter möter Cecilia
  • 1970Nämen Gunnar!
  • 1971Följetong i skärt och svart
  • 1971I min trotsålder
  • 1971Resan till Italien
  • 1971I stället för en pappa
  • 1972Jag vet hur det känns-
  • 1972Mamma, var är du?
  • 1972Hur blir det sen då?
  • 1973Men akta dig, så att du inte blir kär
  • 1973Tala mera om det
  • 1973Sergio i Chile
  • 1973Jag vill också vara med
  • 1974Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse
  • 1974Godnattsagor om Anders, nästan 4
  • 1975Sara
  • 1975Vart ska du gå? Vet inte
  • 1976Det ska vara en farmor i år
  • 1976Att älska Sussy
  • 1976Det mest förbjudna
  • 1977Den lyckliga kärleken
  • 1977Oskuldens död, en skildring av en kvinnas liv från tonåren till medelåldern, författad i "jagform" och ska ha många likheter med författarinnans eget liv.
  • 1977Mer om Sara
  • 1978Anders hittar en kattunge
  • 1979Ensam dam reser ensam
  • 1980Doften av pion
  • 1980Jonas och kärleken
  • 1981Din lycka är min
  • 1982Tänk om det är klimakteriet
  • 1984Ett fönster på glänt
  • 1985Kärleksdikter
  • 1985Den försvunna mamman
  • 1985Johanna
  • 1987Tacka och ta emot och andra berättelser om kärlekens förvillelser
  • 1987Svart resa
  • 1991Nedstigen ängel
  • 1993När man skjuter arbetare...
  • 1995I skuggan av oron
  • 1998Från Signe till Alberte
  • 1999Berättelsen om Signe
  • 1999Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint
  • 2000Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig
  • 2001Nödvändigheten i att dansa
  • 2003Upptäckten
  • 2005Jag är en grön bänk i Paris – Dikter 1965–1991

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1975Maria (manus, efter de egna böckerna I stället för en pappa och Hur blir det sen då)

TV[redigera | redigera wikitext]

TV-serie om Thorvall[redigera | redigera wikitext]

Våren 2016 visade SVT Tova Magnussons tv-dramaserie Det mest förbjudna i tre delar om Kerstin Thorvalls liv i arbete, relationer och familj.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ [a b c] Thorvall, Kerstin H M, journalist, författare, Lidingö i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 1103.
  3. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinthorvall, hämtad 2010-04-10
  4. ^ Carin Ståhlberg (12 mars 2016). ”Kerstin Thorvall var aldrig lagom”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/kerstin-thorvall-var-aldrig-lagom/. Läst 2 april 2016. 
  5. ^ [a b c] Thunberg, Karin. ”Thorvalls sista önskan”. SvD.se. http://www.svd.se/thorvalls-sista-onskan. Läst 28 mars 2016. 
  6. ^ Ann-Louise Jonsson, "Får man skriva så här? En feministisk undersökning av mottagandet i recensioner i svensk dagspress av fyra romaner med bekännelsekaraktär. Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan", Borås 2005, s. 31, hämtad 2010-05-01
  7. ^ "Thorvall gör litteratur av sin kamp mot förfallet", Svenska Dagbladet 2003-04-04, hämtad 2010-05-01
  8. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  9. ^ [a b] Hon dämpade sin ångest med sex Expressen 14 oktober 2013. Åtkomst 25 mars 2016.
  10. ^ Det mest förbjudna Allabolag.se. Åtkomst 27 mars 2016.
  11. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg Feather.svg Denna biografiska artikel om en författare behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.