Ketil Bjørnstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ketil Bjørnstad
Ketil Bjørnstad.JPG
Född25 april 1952[1][2][3] (67 år)
Oslo
MedborgarskapNorsk
Utbildad vidOslo Waldorf School Blue pencil.svg
SysselsättningPianist, jazzmusiker, skribent[4], kompositör, biograf
UtmärkelserSpellemann Award for instrumental record of the year (1974)
Mads Wiel Nygaards legat (1989)
Riksmålsförbundets litteraturpris (1998)
Sarpsborgprisen (1978)
Webbplatsketilbjornstad.com
Redigera Wikidata

Ketil Bjørnstad, född 25 april 1952 i Oslo, är en norsk författare, kompositör och pianist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bjørnstad har sjuårig grundskola.[5] Han utbildades till klassisk pianist och studerade med bland andra Amalie Christie och Robert Riefling, förutom studier i London och Paris. Han visade sig tidigt vara en stor talang, och vann "Ungdommens Pianomester" både 1966 och 1968. Redan som 16-åring debuterade han som konsertpianist med Bela Bartoks tredje pianokonsert. Allt eftersom rörde sig Bjørnstad mot jazz och rockmusik, i nära samarbete med bland andra gitarristen Terje Rypdal, basisten Arild Andersen, trumslagaren Jon Christensen och den amerikanske cellisten David Darling. Han har spelat in mer än 50 grammofonskivor, bland annat på företagen Universal, Kirkelig Kulturverksted och ECM. Han är särskilt berömd för verket ’’Leve Patagonia’’ från 1978, där både Cornelis Vreeswijk och Lill Lindfors medverkar. Där finns också hans mest kända sång, ’’Sommernatt ved fjorden’’, sjungen av Ellen Westberg Andersen.

Bjørnstad har gett ut skivor med bland andra Anneli Drecker, Kristin Asbjørnsen, Kari Bremnes, Lill Lindfors, Randi Stene, Lynni Treekrem, Frøydis Armand, Stavangerensemblet, Anders Wyller, Per Vollestad och Ole Paus. Han är interntionellt känd för sina Universal- och ECM-utgåvor, däribland The Sea, duo-inspelningarna med David Darling respektive Terje Rypdal, Grace, med bland andra Anneli Drecker, Bendik Hofseth och Trilok Gurtu, Floating med bassisten Palle Danielsson och percussionisten Marilyn Mazur, som nådde toppen på jazz-listorna i Tyskland, solo-trippelalbumet Rainbow Sessions och ECM-albumet The Light, med Randi Stene och Lars Anders Tomter, som fick tidskriften Gramophone att jämföra Bjørnstads sånger med Leonard Cohens.

På senare år har han haft ett omfattande samarbete med den svenske cellisten Svante Henryson. Bjørnstad skrev prologen till både Molde International Jazzfestival, 2007, och Bjørnsonfestivalen, 2008. Han fick i uppdrag av Norge år 2000 att skriva tusenårsoratoriet Himmelrand, där han använde texter av lyrikern Stein Mehren. Han skrev beställningsverket ’’Coastlines’’ till Canal Street-festivalen i Arendal år 2007 och «Hvalenes Sang» till Vestfoldfestspillene år 2009. Hans musik används ofta av film-regissörer, bland annat av Ken Loach och Jean-Luc Godard.

Som pianist har han turnerat över hela världen, och gästat jazzfestivalerna i bland annat Montreal, Shanghai, Taipei, Rom, Nancy, Frankfurt, Leipzig, London, Molde och Kongsberg.

Som författare debuterade Bjørnstad 1972 med diktsamlingen Alene ut. Han har sedan gett ut omkring 30 böcker, bland annat dikter, romaner och biografier. Bland hans tidigaste romaner är Pavane och Bingo – en dyd av nødvendighet de mest kända. Hans roman Oda! om den kvinnliga målaren Oda Krohg räknas fortfarande som ett referensverk om denna Kristianiabohem, vid sidan av hans stora biografi om Hans Jæger. Historien om Edvard Munch fick mycket uppmärksamhet och erkännande i Danmark, England och Tyskland. Kritik fick emellertid hans dokumentärroman om Edvard Grieg, G-moll-balladen på grund av att Bjørnstad där bland annat spekulerade om outgivna brev.[6] Men boken blev samtidigt hyllad av Rüdiger Görner i Frankfurter Allgemeine Zeitung, som skrev att "Inget biografiskt ämne kunde ha blivit grundligare utforskat än i Bjørnstads roman" (citatet är här en översättning av en översättning). Och i den danska tidningen Politiken skrev Michael Bonnesen att boken var skriven med nesten uhyggelig presisjon i psykologisk innsikt og dessuten spennende som en kriminalroman.

Bland Bjørnstads viktigaste skönlitterära böcker bör nämnas de kritikerrosade Villa Europa och Victor-Alveberg-trilogin, som består av romanerna Drift, Drømmen om havet och Veien til Dhaka. Med Nåde från 1998 vann han Riksmålspriset. Samma år skrev han den satiriska fotbolls-boken Reisen til Gallia tillsammans med Ole Paus. Nämnas bör också millennium-trilogin Fall, Ludvig Hassel Tusenårsskifte och Tesman. Bjørnstad har dessutom skrivit de psykologiska thrillersarna Det Personlige Motiv och Skumringsmulighetene. Den senare utspelar sig i skärgården utanför Tvedestrand, där Bjørnstad också bodde på sjutti- och åttitalen, innan han flyttade till Paris och därefter tillbaka till Oslo.

Från de senaste åren står den prisbelönade trilogin om den unge pianisten Aksel Vinding fram som ett huvudverk. Den består av romanerna Til Musikken, Elven och Damen i Dalen. Bjørnstad fick sitt skönlitterära genombrott i Tyskland på förlaget Suhrkamp/Insel med Vindings Spiel (på norska Til Musikken) år 2006. När Tysklands mest inflytelserika kritiker, Elke Heidenreich beskrev romanen som en perfekt bok i sitt berömda TV-program Lesen! för ZDF, gick den rakt in på Der Spiegels bästsäljarlista. Boken blev också Bjørnstads litterära genombrott i Frankrike, och tilldelades Prix des Lecteurs för 2008. Trilogin om Aksel Vinding har fått strålande kritik i många länder, och Til Musikken lanserades på engelska år 2009, och nominerades år 2010 till The Independent Foreign Fiction Prize.

I de tre romanerna De Udødelige, Verdens Ende och Ensomheten går Bjørnstad tematiskt vidare från Millennium-trilogin och behandlar den moderna människans förutsättningar i samtiden. Frankfurter Allgemeine Zeitungs recensent Klaus Birnstiel skrev i en begeistrad recension att De Udødelige var en stor roman som skulle växa i minnet. I Norge åstadkom boken debatt och trycktes i flera upplagor.

Drømmemesteren (2011) är en biografi om målaren Bendik Riis, som gjordes omyndig och levde stora delar av sitt liv på olika institutioner. Å 2014 kom Veien til Mozart som förutom att vara en empirisk Mozart-biografi också är en självbiografi om författarens uppväxt i Oslo på sexti- och sjuttiotalen. Boken fick unisont positiva recensioner i norsk press och har sålts till förlagshuset Suhrkamp/Insel i Berlin.

På senare år har Bjørnstad, förutom att ge ut ECM-albumen Life in Leipzig (med Terje Rypdal), Remembrance (med Tore Brunborg och Jon Christensen), Night Song (med Svante Henryson), Vindings Music och La Notte, komponerat två större verk för kör, solist och ensemble. Solopggang/Sunrise uruppfördes i en fullsatt Universitetets Aula i Oslo år 2011 och spelades också flera gånger av olika ensembler i samband med Munch-jubileet år 2013. A Passion For John Donne, med texter av John Donne, uruppfördes på Oslo Internasjonale Kirkemusikkfestival år 2012, och inledde Bjørnstads samarbete med saxofonisten och sångaren Håkon Kornstad, som Bjørnstad också använde som solist i oratoriet Sanger om tilhørighet. Verket uruppfördes i Nidarosdomen sommaren 2014, under Olavsfestdagarna. Senare samma år spelade Bjørnstad tillsammans med Terje Rypdal för över 50 000 åhörare utomhus, på Jarasums Internationella Jazzfestival i Korea.

Våren 2015 spelade Bjørnstad in ett nytt album med sin vän Ole Paus, som har fått titeln ’’Frolandia’’. Bjørnstad skriver också på första delen av roman-serien Verden som var min, som har fått titeln Sekstitallet. Avsikten är att skriva ett minnesverk i romanform om decennierna från sextitalet fram till idag.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Alene ut (diktsamling, 1972)
  • Nærmere (diktsamling, 1973)
  • Nattsvermere (roman, 1974)
  • Kråker og krigere (roman, 1975)
  • Pavane (roman, 1976)
  • Vinterbyen (roman, 1977)
  • Landet på andre siden (roman, 1979)
  • Bingo! eller: En Dyd av Nødvendighet (roman, 1983)
  • Oda! (dokumentärroman, 1983)
  • Det personlige motiv (roman, 1985)
  • Vi anklager! Treholtsaken og rettssikkerheten (artikelsamling, 1986)
  • G-moll-balladen (dokumentärroman, 1986)
  • Samtaler med Lill (porträttintervju, 1986)
  • Oppstigning fra det usynlige (roman, 1988)
  • Stormen (roman, 1989)
  • Skumringsmulighetene (roman, 1990)
  • Villa Europa (roman, 1992)
  • Historien om Edvard Munch dokumentärroman, 1993)
  • Barnevakt (roman, 1994)
  • Spill! Ole Bull og Myllarguten (skuespill i fem akter, 1995)
  • Blåmann. Musikk og tekster gjennom 20 år (1995)
  • Drift (roman, 1996)
  • Drømmen om havet (roman, 1996)
  • Veien til Dhaka (roman, 1997)
  • Nåde (roman, 1998)
  • Fall (roman, 1999)
  • Ludvig Hassels tusenårsskifte (roman, 2000)
  • Jæger (biografi över Hans Jæger, 2001)
  • Mannen som gikk på jorden (2002)
  • Tesmann (2003)
  • Dager og netter i Paris (2003)
  • Til musikken (2004)
  • Flammeslukeren. Ole Bull – en livshistorie.(2005)
  • Liv Ullmann- Livslinjer.(2005)
  • Historier om sårbarhet (Tillsammans med Catharina Jacobsen, 2007)
  • Elven (2007)
  • Kolbein Falkeid - et nærbilde (2008)
  • Damen i dalen (roman, 2009)
  • Drømmemesteren Bendik Riis (biografi, 2011)
  • De udødelige (roman, 2011)
  • Belonging (biografi, 2011)
  • Verdens ende (roman, 2012)
  • Ensomheten (roman, 2013)
  • Julefortellinger (barnebok, Aschehoug, 2013)
  • Veien til Mozart (biografi 2014)
  • Verden som var min. Bind 1: Sekstitallet (roman, Aschehoug, 2015)
  • Verden som var min. Bind 2: Syttitallet (roman, Aschehoug, 2016)
  • Verden som var min. Bind 3: Åttitallet (roman, Aschehoug, 2017)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Priser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 4 maj 2014, licens: CC0
  2. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6tq9zpg, omnämnd som: Ketil Bjørnstad, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Munzinger-Archiv, Munzinger person id: 00000026758, omnämnd som: Ketil Bjornstad, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0
  5. ^ ”Tiåret som forandret vidunderbarnet”. Aftenposten. 30 juli 2016. 
  6. ^ Literaturkritik – Fiktion und Fakten. Zu Ketil Bjørnstads Ballade in g-moll. I: Christensen, Mogens et al. (1997): Die Gratulanten kommen – Edvard Grieg zum 150. Geburtstag. Deutsche Hochschulschriften, bd. 814. Egelsbach Frankfurt/Main Washington: Verlag Hänsel-Hohenhausen. ISBN 3 89349 814 1, s. 73-76
  7. ^ ”Tekstforfatterfondets ærespris til Ketil Bjørnstad”. ballade.no. 15 november 2017. http://www.ballade.no/sak/tekstforfatterfondets-aerespris-til-ketil-bjornstad/. Läst 29 september 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]