Kibbutz
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kibbutz (hebreiska: קיבוץ; plural: kibbutzim: קיבוצים; "samling" eller "gemensamt") är ett israeliskt kollektivt samhälle. En person som lever i en kibbutz kallas "kibbutznik". Även om andra länder har haft liknande kommunala organisationer har få frivilliga kollektiv spelat en så viktig roll som i Israel. Kollektiven präglas ofta av någon sorts utopisk socialism, men det finns även kibbutzer med en religiös ideologi.
På landets sammanlagt 267 kibbutzer bor 1,7 procent av Israels befolkning.[1] En annan sorts kollektivjordbruk i Israel kallas moshav. Tillsammans står kibbutzer och moshaver för 80% av Israels jordbruksproduktion.
Bakgrunden till kibbutzrörelsen
Den andra vågen av invandring till dåvarande Palestina, den andra Aliya, bestod, till skillnad mot de första emigranterna, inte av i första hand strikt religiöst präglade och motiverade judar utan av östeuropeiska judar som i början av 1900-talet flydde ifrån de pogromer som ägde rum i Östeuropa. En stor del av nuvarande Israel var under denna tid obeboelig med träskmarker kring Galileiska sjön och ökenområde i söder. De nya emigranterna valde att organisera kollektiva jordbruk, s.k. kibbutzer. Den första kibbutzen blev Degania i norra delen av landet, grundad 1909. I takt med att antalet judar ökade blev antalet kibbutzer allt fler, inte bara i norra Palestina utan över hela landet. Efter Israels självständighet 1948 fick kibbutzerna en viktig roll i försvaret av staten Israel, eftersom de ofta låg i gränslandet mot eller uppfördes på de palestinska områdena eller nära de arabiska grannländerna.
Livet på en kibbutz
Livet på en kibbutz är präglat av den socialistiska devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Alla arbetare på en kibbutz får samma ersättning, oavsett vilken arbetsprestation de utför. Det fungerar även så att när ens arbetsdag var avslutad behövde man inte diska, laga mat, städa osv. Städare, diskare och kockar m.m. skötte allt det åt en. De var en del av kibbutzen och fick alltså samma ersättning som alla andra. Den största delen av arbetet är oftast förlagd till jordbruket, men efter hand har allt fler kibbutzer startat olika former av fabriker och satsningar på turism. Även det kollektiva livet har genomgått en stor förändring. Ursprungligen var kibbutzen ansvarig för alla barn, vilka uppfostrades i storfamiljer. Men kärnfamiljskonceptet präglar numera den moderna kibbutzen.
Till skillnad från 1800-talets kollektiv i USA (som Brook Farm, Utopia, med flera) så har kibbutzer haft ett väsentligt stöd från den israeliska befolkningen i stort.[2]
Källor
- ^ ”THE LAND: Rural Life” (på engelska). Israel Ministry of Foreign Affairs. Arkiverad från originalet den 8 april 2016. https://web.archive.org/web/20160408074753/http://mfa.gov.il/MFA/AboutIsrael/Land/Pages/THE%20LAND-%20Rural%20Life.aspx. Läst 29 juni 2016. ”Today 1.7 percent of the population lives in 267 kibbutzim.”
- ^ Nozick, Robert (maj 1978). ”Who Would Chose Socialism?” (på engelska). Reason: sid. 22-23. ”Unlike 19th-century utopian communities in America or 20th-century communes, membership in a kibbutz brought respect and support from the wider society, aiding members through difficulties”.