Kilstjärtad grönduva

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kilstjärtad grönduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Treron sphenurus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteTreron
ArtKilstjärtad grönduva
T. sphenurus
Vetenskapligt namn
§ Treron sphenurus
Auktor(Vigors, 1832)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kilstjärtad grönduva[2] (Treron sphenurus) är en asiatisk fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kilstjärtad grönduva är en 33 cm stor, grön duva med karakteristiskt lång och kilformad stjärt. Den har jämfört med andra grönduvor i regionen rätt otydliga gula kanter på vingtäckare och tertialer samt mörkgrön övergump och stjärt. Hanen har en rödbrun fläck på ovansidan, mindre utbredd än i pompadora-artkomplexet, samt orange anstrykning på hjässa och bröst. Honan har enfärgat grönt huvud.[4]

Kilstjärtad grönduva i Chopta, Uttarakhand, Indien.

Fåglar i Vietnam och på Malackahalvön är något mindre och mörkare. De har även hos hanen mindre eller ingen orange anstrykning på bröstet samt den rödbruna fläcken på ovansidan begränsad till skuldrorna.[5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Den kilstjärtade grönduvans sång består av en lång och ljus serie, ofta med en rullande inledning.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kilstjärtad grönduva delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Ofta urskiljs även underarterna etorques och delacouri med utbredning på Sumatra respekive i centrala Vietnam.[6] Den är närmast släkt med vitbukig grönduva (T. sieboldii) och taiwangrönduva (T. formosae).[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kilstjärtad grönduva förekommer i städsegrön lövskog och skogsbryn, framför allt med inslag av ek, alm, lager och rhododendron. I Sydostasien ses den på mellan 770 och 2565 meters höjd. Den lever av olika sorters frukt och bär, bland annat fikon, mullbär och pors. Fågeln häckar mellan april och augusti i norra Indien, i vissa områden som Assam med två kullar. Den bygger ett bräckligt bo i ett träd, sex till tolv meter ovan mark, där den lägger två vita ägg. Arten är huvudsakligen stannfågel, med vissa rörelser i höjdled vintertid, framför allt i norra delen av utbredningsområdet.[5][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till ovanlig.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Treron sphenurus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ [a b] Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., Boesman, P. & Garcia, E.F.J. (2019). Wedge-tailed Green-pigeon (Treron sphenurus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54306 20 februari 2019).
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]