Kinakridonpigment
Kinakridonpigmenten är en grupp syntetiska, organiska pigment som utgörs av kinakridon, närmare bestämt linjärt trans-kinakridon, och derivat därav.
Kinakridonpigmenten omfattar nyanser från lila, via rött, till gult orange, är färgstarka, ofta transparenta och uppvisar i flera fall utmärkt ljusäkthet.[1][2][3]
Kinakridoner i olika fom har varit kända sedan förra sekelskiftet. Det kinakridon som bildar bas för den här pigmentgruppen upptäcktes 1935 och har producerats som pigment sedan 1958.[4][5]
Bland de mest använda kinakridonpigmenten är Pigment Violet 19 (kinakridon) och Pigment Violet 122, exempel på både ljusäkta, värmetåliga och kemiskt beständiga pigment använda i flera olika sammanhang, såsom inom industri och hantverk, inom tryckeri, i bläckskrivare och i konstnärsfärger.[6][7][4] PV19 och PR122 är två av de pigment som normalt ingår i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.[8]
| Några vanliga kinakridonpigment | |||||
| Colour Index (C.I.) | Kemisk beteckning |
Nyans | Bild | Ref. | |
|---|---|---|---|---|---|
| Namn | Nummer | ||||
| Pigment Violet 19 | 73900 / 46500 |
Kinakridon, i β-kristallform |
Rödviolett, magenta | 
|
[4][5][9] |
| Kinakridon, i γ-kristallform |
Rött (Kinakridonrött) |
| |||
| Pigment Red 122 | 73915 | 2,9-dimetylkinakridon | Rödviolett, magenta | 
|
[6][7] |
| Pigment Red 202 | 73907 | 2,9-diklorkinakridon | Rödviolett, magenta | 
|
[6][10] |
| Pigment Red 207 | 73900 + 73920 |
Blandkristall av kinakridon och 4,11-diklorkinakridon |
Orange, korall | 
|
[3][10] |
| Pigment Red 209 | 73905 | 3,10-diklorkinakridon | Rött åt orange | 
|
[6][10] |
Se även
Källor
- ^ Lomax, SQ et al. The Identification of Synthetic Organic Pigments by FTIR and DTMS I: Tom Learner (red.), Modern Paints Uncovered: Proceedings from the Modern Paints Uncovered Symposium. The Getty Conservation Institute, 2007. ISBN 978-0-89236-906-5 Läst 17 mars 2016. Arkiverad 18 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Tony Johansen. Quinacridone Red/Rose/Magenta paintmaking,com, läst 17 mars 2016.
- ^ [a b] Bruce McEvoy. Synthetic organic pigments: Quinacridone handprint.com, läst 17 mars 2016. Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Erich F. Paulus, Frank J. J. Leusen, Martin U. Schmidt (2006). Crystal structures of quinacridones CiteSeerX, Pennsylvania State University. Läst 26 mars 2016.
- ^ [a b] J. Lenoir. Organic Pigments I: K. Venkataraman. The Chemistry Of Synthetic Dyes, Volume V. Academic Press, 1971. ISBN 9780323142953 Läst 26 mars 2016. Arkiverad 26 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Peter A. Lewis. Organic Colorants I: Robert A. Charvat (red.). Coloring of Plastics: Fundamentals. John Wiley & Sons, 2004. ISBN 9780471721567 Läst 17 mars 2016. Arkiverad 18 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Quinacridone Magenta 122 Lansco Colors. Läst 18 mars 2016.
- ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke; Wannfors, Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger. Material och användning. Stockholm: Arkus. sid. 42. ISBN 9789197895705
- ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment Violet artiscreation.com, David Myers. Läst 31 mars 2016. Arkiverad 20 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] The Color of Art Pigment Database: Pigment Red artiscreation.com, David Myers. Läst 23 mars 2016. Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kinakridonpigment.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||