Kinas demografi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olika former av talad kinesiskan.
Andel av olika religioner i Kina år 2010.

Kinas demografi handlar om Kinas befolkning. Det bor 1 379 302 771 invånare i Kina (2017).[1]

Den dominerande etniska gruppen i Kina är hankineser, som omfattar cirka 92 procent av befolkningen.[1] Den näst största gruppen är zhuang, som är 1,3 % av befolkningen.[1] Kinas regering erkänner officiellt 56 olika etniska grupper.[1] Alla etniska grupper är listade i artikeln Kinas nationaliteter.

Hankineser talar olika dialekter av kinesiska. Mandarin (standardkinesiska) är det officiella språket och det baserar sig i Beijings dialekt.[1] Dialekter av kinesiska som talas i Kina är kantonesiska (yue), wu (shanghainesiska), Min Bei, min (hokkien-taiwanesiska), xiang, gan och hakka.[1] De andra officiella språk i Kina är zhuang i Guangxi, yue i Guangdong, mongoliska i Inre Mongoliet, uiguriska och kirgiziska i Xinjiang samt tibetanska i Tibet.[1]

Landet är officiellt ateistisk och 52,2 procent av befolkningen övar ingen religion.[1] 18,2% av befolkningen är buddhister, 5,1% kristna, 1,8% muslimer och 21,9% tror på olika folkreligion, men det finns även hinduer, judar och daoister.[1] I Kina ser man konfucianism som filosofi och inte som religion, så det finns inte på listan.

Spädbarnsdödligheten är 12 barn per 1000 födda.[1] Medellivslängden är 73,6 år för män och 78 år för kvinnor samt 75,7 år för hela befolkningen.[1]

Regeringen började ettbarnspolitiken år 1979 för att hindra ökningen av befolkningsmängden.[2] År 2009 kom första signalerna om den nya lösare politiken: ämbetsmän i Shanghai rekommenderade att skaffa ett andra barn, eftersom befolkningen börjar bli äldre.[2] 2015 bestämde kommunistiska partiet att sluta ettbarnspolitiken.[2]

57,9 procent av befolkningen bor i städer (2017).[1] Det finns över 160 städer med över en miljon invånare och fem städer med över tio miljoner invånare.[3] De största städer är Shanghai med 23,7 miljoner invånare, huvudstaden Beijing 20,4 miljoner invånare, Chongqing 13,3 miljoner invånare, Guangdong 12,5 miljoner invånare, Tianjin 11,2 miljoner invånare och Shenzhen 10,7 miljoner invånare (2015).[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] CIA: The World Factbook (engelska)
  2. ^ [a b c] BBC: China profile - Timeline (engelska)
  3. ^ The Telegraph: China's mega city: the country's existing mega cities (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]