Kindpåsråttor

Från Wikipedia
Kindpåsråttor
art i släktet Thomomys
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningCastorimorpha
FamiljKindpåsråttor
Geomyidae
Vetenskapligt namn
§ Geomyidae
AuktorBonaparte, 1845
Hitta fler artiklar om djur med

Kindpåsråttor (Geomyidae) är en familj i ordningen gnagare som förekommer i Nord- och Centralamerika.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kindpåsråttor har särskilt små ögon och öron samt korta ben vid kroppen. Den korta svansen är naken och mycket känslig för beröring.[1] Framtänderna ligger framför läpparna och de senare går att sluta utan mellanrum. Därför kan dessa djur använda tänderna för att gräva. Vid de främre extremiteterna finns fem robusta klor. Djurens längd ligger mellan 9 och 30 cm och svansen är 4 till 14 cm lång. Pälsen är vanligen svart-, grå- eller vitaktig.[2]

Kindpåsråttor har stora fickor täckta av päls vid kinderna där de förvarar födan. Vikten varierar mellan 100 och 1000 g. Arterna har i varje käkhalva en framtand, ingen hörntand, en premolar och tre molarer.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Kanada över USA och Mexiko till Panamas södra gräns.[2] De flesta arter finns i Mexiko.

Arten Orthogeomys dariensis når dessutom norra Colombia.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kindpåsråttor lever så gott som hela livet under markytan. Bara i undantagsfall letar de på marken efter föda. Vid behov har de bra simförmåga. De gräver två olika sorters tunnlar. Tunnlar där de hittar föda ligger nära markytan och tunnlar där de bor och lagrar födan ligger djupt och har större utsträckning. Vid boets utgångar skapas jordhögar. Kindpåsråttor går inte i ide. I norra delen av utbredningsområdet gräver de tunnlar i snön under vintern. Flera arter kan springa bakåt i tunnlarna.[2]

Födan består av underjordiska växtdelar som rötter och plugg. Dessa djur transporterar födan med kindpåsarna till olika förvaringsrummen. Deras fiender utgörs av grävande rovdjur som skunkar och nordamerikansk grävling. Olika snokar av släktet Pituophis följer kindpåsråttorna i deras tunnlar. På markytan kan de även falla offer för prärievargen eller för rovlevande fåglar.[2]

Kindpåsråttor lever ensamma och förekommer bara under parningstiden i grupp. Träffas två vuxna individer utanför parningstiden strider de mot varandra. Honan föder per kull två till tio ungar. Ungarna stannar cirka två månader i moderns bo.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

I äldre verk listades kindpåsråttor ofta i underordningen råttartade gnagare (Myomorpha) och nyare taxonomiska avhandlingar infogar familjen i underordningen Castorimorpha.[4] De flesta zoologer räknar kindpåsråttor som självständig familj men McKenna och Bell klassificerar dem som underfamilj i familjen påsmöss (Heteromyidae). Allmänt erkänd är teorin att dessa två familjer är nära släkt med varandra och de sammanfogas därför i överfamiljen Geomyoidea.[1] Den andra överfamiljen i underordningen Castorimorpha är bävrar. De tidigaste fossil härstammar från oligocen.[2]

Familjen delas in i följande släkten:[4][5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Malcolm C. McKenna, Susan K. Bell: Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press, 2000 ISBN 0-231-11013-8
  • Bernhard Grzimek: Grzimeks Tierleben, (13 Bände) ISBN 3-8289-1603-1

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Patton, Pardiñas & D’Elía, red (2015). ”Geomyoidea” (på engelska). Mammals of South America, Volume 2. University of Chicago Press. sid. 48-49. ISBN 0-226-28240-6 
  2. ^ [a b c d e f] Nowak R. M. (1999) sid.1309-1311
  3. ^ OrthogeomysIUCN:s rödlista, besökt 25 januari 2019.
  4. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Geomyidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ svenska namn enligt: Bonniers stora verk om jordens djur, 1996, band 5 - gnagare, S. Ulfstrand (huvudgranskare), s. 44, ISBN 91-632-0079-1

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.