Kinesisk dvärguv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kinesisk dvärguv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Otus lettia, Taipei, Taiwan.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteOtus
ArtKinesisk dvärguv
O. lettia
Vetenskapligt namn
§ Otus lettia
AuktorHodgson, 1836
Synonymer
Kinesisk kragdvärguv
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kinesisk dvärguv[2] (Otus lettia) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk dvärguv är en 23-25 cm lång uggla som förekommer i en gråbrun och en rostfärgad form, men även mellanformer finns. Karakteristiskt är kombinationen av tätt streckad och marmorerad fjäderdräkt, tydligt vit- eller beigefärgad på ögonbryn och i nacken, tydliga örontofsar och mörka ögon. Näbben är sotgul till hornfärgad. Den är i stort sett identisk med övriga arter i komplexet. Jämfört med indisk dvärguv är den kraftigare tecknad både under och ovan, med korta och breda streck istället för tunna och längre. Den saknar även den indiska dvärguvens mörka näbbspets.[4][5][6]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Revirlätet är ett rätt mjukt, klart och fallande "bouu", upprepat ungefär var tolfte sekund, jämfört med indiska dvärguvens mer staccato och stigande läte "whuk?". Ibland hörs även ett påstridigt "kuuk-kuuk-kuuk" och ett tystlåtet klagande "weyoo".[6][5]

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk dvärguv tillhör ett komplex med mycket nära besläktade dvärguvar där även sundadvärguv, japansk dvärguv och indisk dvärguv ingår. Tidigare behandlades de som en och samma art, Otus bakkamoena, och vissa gör det fortfarande.[7] De urskiljs dock idag oftast som egna arter, främst baserat på skillnader i läten.

Kinesisk dvärguv delas in i fem underarter med följande underarter:[3]

  • Otus lettia plumipes – västra Himalaya (norra Pakistan till västra Nepal)
  • Otus lettia lettia – östra Nepal, nordöstra Indien (söderut till Odisha och nordöstra Ghats), Bangladesh, Myanmar, Thailand och Indokina
  • Otus lettia erythrocampe – sydöstra Kina
  • Otus lettia glabripesTaiwan
  • Otus lettia umbratilisHainan utanför södra Kina

Taxonet plumipes fördes tidigare till indisk skrikuv, men har flyttats till kinesisk dvärguv på utseendemässiga grunder.[8] Å andra sidan behandlas ussuriensis, tidigare ansedd som underart till kinesisk dvärguv, förs numera till japansk dvärguv efter studier.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk dvärguv hittas i olika sorters skog, gärna med inslag av Shorea robusta, men även trädgårdar, dungar i odlingsbygd och plantage upp till 2200 meters höjd. Den lever mestadels av insekter, framför allt gräshoppor och skalbaggar. Fågeln häckar mellan februari och april/maj, i Thailand möjligen från januari. Den lägger två till fem rätt glansiga ägg i ett hål i ett träd två till fem meter ovan mark, ofta i ett gammalt hackspettsbo eller barbettbo.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och lokalt vanlig.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Otus lettia Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 15 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2019). Collared Scops-owl (Otus lettia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54948 12 februari 2019).
  5. ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, ISBN 978-1-84330-746-4
  6. ^ [a b] Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  9. ^ Miranda, H.C. Jr., Brooks, D.M. & Kennedy, R.S. (2011) Phylogeny and taxonomic review of Philippine lowland scops owls (Strigiformes): parallel diversification of highland and lowland clades. Wilson J. Orn. 123(3): 441–453.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]