Asiatisk blåvaktel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kinesisk dvärgvaktel)
Hoppa till: navigering, sök
Asiatisk blåvaktel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Excalfactoria chinensis (aka).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hönsfåglar
Galliformes
Familj Fasanfåglar
Phasianidae
Släkte Synoicus
Art Asiatisk blåvaktel
S. chinensis
Vetenskapligt namn
§ Synoicus chinensis
Auktor Linné, 1766
Synonymer
  • Kinesisk dvärgvaktel
  • Excalfactoria chinensis
  • Coturnix chinensis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Asiatisk blåvaktel[2] (Synoicus chinensis) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer i orientaliska- och australiska regionen i Indien, Sri Lanka, Sydostasien, sydöstra Kina, Australien och öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Det finns en mängd urskiljbara populationer och man brukar dela upp den i ett tiotal underarter:[3]

Vissa auktoriteter placerar den istället i släktet Excalfactoria.[4] Då ersätts underarten victoriae av australis. Underarterna novaeguineae och papuensis inkluderas ofta i lepidus.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En asiatisk blåvaktel-kyckling

Den är ca 13-20 cm lång. Tuppen ståtar med blyertsgrå och kastanjebrun fjäderdräkt med en svartvit haklapp. Honan är oansenligt tecknad i ljust beige och gulbrunt med vattrat bröst och kroppssidor. Kycklingarna är brun- och svartfläckiga. Ungfåglarna liknar hönan.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Caille de Chine MHNT.jpg

Hönan formar ett grunt bo och värper 6-10 olivgröna/begiebruna ägg, första kullen kan vara mindre. Många hönor lägger ett ägg varje dag och ruvningen varar i ca 16 dygn. Kycklingarna pickar själva så snart de kan gå och följa hönan.

Uppfödning[redigera | redigera wikitext]

Asiatisk blåvaktel förekommer som burfågel.

Foder[redigera | redigera wikitext]

Som basfoder kan man välja mellan att ge undulatfröblandning eller finkfröblandning. På vintern kan man ge grodda hirskolvar, gurkskivor och äppelbitar. Dock inte för mycket gurka då det innehåller väldigt mycket vatten. På sommaren kan man istället ge maskrosfrön, och obegränsat med halvmoget gräsfrö, exempelvis vitgröe. Man kan också ge våtarv, maskrosblad, kattgräs och körvel[förtydliga]. Vaktlarna måste alltid ha färskt dricksvatten och tunnskaligt snäckskal. De behöver också insekter som foder Då kan man till exempel ge ituklippta mjölmaskar eller tinade frysta myrpuppor. Att ge vaktlarna fri tillgång till insektsfoder är att rekommendera, exempelvis så kallad "insect paté" som innehåller olika döda insekter.

Häckningsproblem för burfåglar[redigera | redigera wikitext]

Då det varit vanligt att ta äggen från vaktlarna har detta resulterat i att vissa hönor inte ruvar medan andra hönor ruvar utan problem. På grund av detta får uppfödare ofta använda kläckare eller värmelampa för att äggen ska kläckas.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Högberg, Jan & Lindgren, Britta (2011), Fåglar som sällskap och hobby, Sivart Förlag, ISBN: 9789163391583
  • Wettergren, Mats (1996), Tropiska fåglar som sällskapsdjur, ICA bokförlag, ISBN: 9153416961
  • vaktelhobby.html
  • www.cyberquail.com
  • www.zoonen.com

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2014 Synoicus chinensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.