Kinesisk monal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kinesisk monal
Status i världen: Sårbar[1]
Lvwhzh.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteMonaler
Lophophorus
ArtKinesisk monal
L. lhuysii
Vetenskapligt namn
§ Lophophorus lhuysii
AuktorGeoffroy Saint-Hilaire, 1866
Synonymer
  • Kinesisk glansfasan
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kinesisk monal[2] (Lophophorus lhuysii) är en hotad, bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar, endemisk för Kina.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk monal är en stor (75-80 cm) och färgglad monal med buskig tofs. Hanen har en glittrande fjäderdräkt bestående av grönt huvud, purpurfärgad tofs, koppar- eller guldglänsande nacke och övre mantel, purpurgrön ovansida och stjärt samt vitaktig nedre rygg. Vidare är undersidan svartaktig och i ansiktet syns blå bar hud.[1]

Den mindre honan har mindre tydlig tofs och intrikat tecknad mörkgrå och rostbrun kropp. Undersidan är streckad, ryggen vit och stjärten rostfärgad, finbandad i svart.[1]

Hane av liknande arten vitstjärtad monal (Lophophorus sclateri) saknar tofs och har mer vitt på ryggen, medan honan är bandad under och blek (ej vit) på ryggen. Båda könen har vitspetsad stjärt.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk monal förekommer i Kinas bergsregioner i södra Gansu, nordvästra Sichuan och Yunnan.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk monal hittas i buskmarker med rhododendron och på alpängar med exponerade klippor ovan trädgränsen, men rör sig ibland ner i barrskogsbältet. Den har påträffats mellan 28000 och 4900 meters höjd, men ses normalt mellan 3300 och 4500. Fågeln lever av rötter, rotknölar, löv och blommor. Den häckar mellan mars och juni, det vill säga tidigare än andra bergslevande fasanfåglar. Undersökningar i Baoxing i Sichuan visar att det möjligen kan ta fågeln ett antal år att bli könsmogen. Vidare häckar den möjligen inte varje år.[1][4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk monal har en liten världspopulation på uppskattningsvis högst 10.000 vuxna indiider. Den tros dessutom minska i antal till följd av habitatförlust och jakt inom ett redan fragmenterat utbredningsområde. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Artens vetenskapliga namn är uppkallat efter den franske diplomaten och politikern Édouard Drouyn de Lhuys.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Lophophorus lhuysii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Chinese Monal (Lophophorus lhuysii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53484 8 december 2018).
  5. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]