Kinesisk pungmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kinesisk pungmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Remiz consobrinus southern Japan (cropped).jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPungmesar
Remizidae
SläkteRemiz
ArtKinesisk pungmes
R. consobrinus
Vetenskapligt namn
§ Remiz consobrinus
Auktor(Swinhoe, 1870)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kinesisk pungmes[2] (Remiz consobrinus) är en liten, vasslevande östasiatisk fågel i familjen pungmesar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk pungmes är en typisk medlem av släktet. Den väger 7,5–12 gram och mäter 9–12 cm, med kort stjärt och ganska smal, konisk och spetsig grå näbb. Arten är ganska blek, men den adulta hanen har grå hjässa och nacke som kontrasterar med svart ögonmask som sträcker sig till örontäckarna och som omges av vitt. Ovansidan är varmt rostbrun övergående mot gråbrun rygg och övergump. Vingarna är svarta med kastanjebruna vingtäckare som syns som ett vingband i flykten. Även stjärten är svart. Undersidan är gräddvit på haka och strupe, mot buken smutsvitt och beige. Honan är dovare färgad, saknar de rostbruna tonerna och har en smalare brun ögonmask.[4][5] Iris är svart och likaså tarsen.[6]

Illustration av två adulta hanar.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätena är generellt mycket lika pungmesens. Locklätet är ett mycket tunt och högfrekvent, fallande "tseeooo" medan sången återges i engelsk litteratur som "chiichuri chuichuii".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar lokalt i sydöstra Sibirien och nordöstra Kina, från södra Ningxia och östra Inre Mongoliet österut till Heilongjiang. Vintertid flyttar den huvudsakligen till östra och södra Kina i mellersta och nedre Yangtzedalen, men även Yunnan, Guangxi, Guangdong och Hong Kong. Den ses även i Sydkorea och södra Japan, främst Kyushu och Honshu.[4]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Vissa inkluderar vitkronad pungmes (R. coronatus) som en underart.[7] En DNA-studie från 2017 visar dock att både kinesisk och vitkronad pungmes utgör väl skilda evolutionära utvecklingslinjer, både från varandra och från komplexet pungmes-svarthuvad pungmes.[8] Studier visar också på tydliga skillnader i utseende, läten och häckningsbeteende.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk pungmes är bunden till våtmarker, framför allt till vassbälten kantade av buskar och träd. Den lever av mindre ryggradslösa djur, men vintertid även stora mängder frön. Dess häckningsbiologi är inte välstuderad, men den häckar troligen från slutet av maj till mitten av juni i Kina.[4]

Honfärgad individ.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig i Kina, vanlig i Mai Po i Hongkong och ovanlig till ganska vanlig vintertid i västra Japan.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Remiz consobrinus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Madge, S. (2018). Chinese Penduline-tit (Remiz consobrinus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59958 25 december 2018).
  5. ^ [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  6. ^ Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, sid:318-319, ISBN 978-0-7136-7040-0
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Barani‐Beiranvand H et al. 2017. Phylogeny of penduline tits inferred from mitochondrial and microsatellite genotyping. Journal of Avian Biology 48 (7): 932-940.
  9. ^ Bot, S., Brinkhuizen, D., Pogány, Á., Székely, T. & van Dijk, R. (2011) Penduline tits in Eurasia: distribution, identification and systematics. Dutch Birding 33(3): 177–187.
  10. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]