Kitesurf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Draksurfning.
Draksurfning i San Diego i Kalifornien.
Draksurfare vid småbåtshamnen i Ystad.

Draksurfning[1] (-ing, kitesurfning eller kitesurfing[2]) är en form av segling för en person, stående på bräda, där ekipaget drivs framåt av vinden med hjälp av kraftdrake. Sporten har beskrivits som en kombination av segling och wakeboarding.[3] I Stockholmsområdet har draksurfning i organiserad form utövats sedan första halvan av 00-talet.

Översikt över draksurfning[redigera | redigera wikitext]

Kraftdraken består av en friflygande vinge som kontrolleras med två eller flera linor, oftast 4. Vanligast är att man draksurfar stående på en wakeboard (jämför med surfbräda, kiteboard). Drakarna finns i olika storlekar som väljs utefter hur mycket det blåser och sin egen vikt. Det finns allt 2 till 21 kvadratmeter stora drakar, och man kan draksurfa året runt i Sverige så länge man använder rätt utrustning.

Teknikutvecklingen har gått snabbt framåt för draksurfningen under de cirka 10 år som den funnits i större skala. Tidiga pionjärer var bland andra Lou Wainman och Robbie Naish. Båda med bas på Hawaii har med åren också utvecklat sina egna respektive utrustningsmärken.

Snökite (även snowkite, kiteskiing, kitesnowboarding) kallas draksurfning när utövaren står på antingen skidor eller snowboard[2] på öppna fjäll, isbelagda sjöar eller öppna ängar. Även terrainboard, buggyboard och skridskor är möjliga hjälpmedel vid draksurfning.

Vid draksurfning åker man normalt sett stående på en draksurfningsbräda, med vinden i ryggen. Man kör vanligtvis vinkelrätt mot vindens riktning, och växlar riktning med jämna mellanrum så att man först åker utåt från land med vänsterfoten främst, sedan inåt mot land med högerfoten först. Det bakre benet ska vara lätt böjt och det främre benet rakt. På så sätt lägger man större tyngd på det bakre samtidigt som framkanten av brädan pekar lite uppåt för att skära bättre genom vågorna. Man kör samtidigt med brädan vinklad så att man skär med hälsidan i vattnet och tårna vinklade uppåt, precis som på en snowboard. Man kan dock även köra på tårna, och hälarna vinklade uppåt. Detta är dock inte alls lika naturligt för en nybörjare eftersom draken då i princip hamnar bakom ryggen.

Att ta höjd[redigera | redigera wikitext]

I varje skär försöker man vanligtvis röra sig lite upp mot vinden; detta kallas att man tar höjd. Man kan jämföra det med en segelbåt som kryssar fram och tillbaka för att få en nettorörelse i motsatt riktning mot vinden. Att ta höjd är ibland ett problem för nybörjare, som då istället måste köra in till land och tillbaka till startpunkten.

Man tar vanligtvis höjd för att kunna göra olika typer av trick. Vid de flesta typerna av trick rör man sig nämligen lite nedvinds, det vill säga man tappar höjd; denna tappade höjd måste sedan hämtas igen genom att ta ny höjd (om man vill kunna ta sig tillbaka till startpunkten).

Att hoppa[redigera | redigera wikitext]

En duktig draksurfare kan göra höga och långa hopp även på helt platt sjö utan vågor. Detta görs genom att åka i hög fart åt ena hållet, och snabbt svänga över kiten till motsatt sida. Vad som då händer är att åkarens fart framåt istället omvandlas till en pendelrörelse som kan lyfta åkaren flera meter upp i luften. För att få riktigt höga och långa hopp ska draken styras från sida till sida medan åkaren hänger i luften. Till slut sjunker åkaren ner på vattnet och kan då omedelbart fortsätta åka i endera riktning om timingen är rätt.

Drakmodeller[redigera | redigera wikitext]

Det finns 2 grundläggande typer av surfdrake: tube och foil. En tube-drake (även kallad LEI; förkortning av engelskans Leading Edge Inflatable) består av uppblåsbara tuber ("struttar", efter engelskans strut = stag) som ger draken dess form. En 'foilkite (foildrake) består av dubbla tyg med inbyggda kanaler som luftfylls av vinden och ger den dess form (denna typ av drake liknar den som används vid fallskärmshoppning). Båda drakmodellerna har utvecklats avsevärt de senaste åren, där man framför allt kan lyfta fram säkerhetssystem och depower-möjlighet (möjlighet att trimma hur mycket kraft som draken ska utveckla). Detta har gjort draksurfning till en mycket bredare sport.

Tube-drakar har blivit den vanligaste typen, och har bland annat fördelen att de är lättare att starta igen om de kraschat i vattnet.

Varianter av tube-drakar[redigera | redigera wikitext]

C-drake[redigera | redigera wikitext]

Styr- och kraftlinor fästs direkt i kitens vingspets. C-draken har en tydlig C-form. Detta är en stabil drakmodell som har ett relativt smalt vindområde.

SLE[redigera | redigera wikitext]

På SLE fästs styrlinorna vanligtvis i drakens vingspetsar och power-linorna fästs i en "bridle"-konstruktion som sitter i framkanten (LE) på draken.

Hybrid[redigera | redigera wikitext]

Styrlinorna fästs i vingspetsen, medan kraftlinorna fästs en bit upp på LE. En modell med lite mer depower än C-draken.

Varianter av foil-drake[redigera | redigera wikitext]

Closed cell[redigera | redigera wikitext]

Denna variant har stängda celler, med vanligtvis två eller fler ventiler som släpper in luft i kiten. Denna modell kan användas vid draksurfning (i vatten). Closed cell kan sedan delas in i två subkategorier: Arc och Bridlefoil. En bridlefoil behåller sin vingprofil med hjälp av tunna linor likt en klassisk fallskärm. Styrlinor och kraftlinor kopplas sedan till dessa tunna linor som har samlingsnamnet bridle. En arc har en styv stav i vingspetsen, medan styrlinor och kraftlinor kopplas i stavens ändar.

Open cell[redigera | redigera wikitext]

Denna modell har helt öppna celler i framkanten av draken och lämpar sig bäst för snödraksurfning eller landbaserad draksurfning (exempelvis via buggy). De är mindre lämpliga för användning på vatten (draksurfning) eftersom cellerna riskerar att vattenfyllas om draken hamnar i vattnet; draken blir då mycket svår att få upp i luften igen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ P4 Halland (2005-05-12): "Ornitologer kräver stopp av draksurfning". sverigesradio.se. Läst 14 juni 2015.
  2. ^ [a b] Sandström, Anders (2010-04-04): "Habo Ljungs draksurfare tjuvstartade sitt 5-årsjubileum". lokaltidningen.se. Läst 14 juni 2015.
  3. ^ "Kitesurfare vallfärdar till Hangö". yle.fi, 2013-08-08. Läst 14 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]