Klassikerskyddet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Klassikerskyddet avser förbudet mot opassande förvanskning av äldre verk som inte längre skyddas av upphovsrätten. Skyddet finns i flera av de nordiska länderna.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

"Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt
på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen,
äger domstol på talan av myndighet som regeringen
bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet.
Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under
upphovsmannens livstid. Lag (1978:488)."
— 51 §, Lag (1960:729)[1]

"Rätt att föra talan enligt 51 § upphovsrättslagen har
Svenska Akademien, Musikaliska akademien och
Akademien för de fria konsterna, var och en för sitt
område. Förordning (2014:883)."
— 6 §, Lag (1993:1212)[2]

Klassikerskyddet, 51 § i den svenska upphovsrättslagen, innebär i princip ett generellt förbud mot opassande förvanskning av äldre verk som inte längre skyddas av upphovsrätten men som har ett särskilt konstnärligt värde.[3] Den medger myndigheter att väcka talan om ett verk återgivs offentligt på ett kränkande sätt även efter att verksskyddet har gått ut.

Det är först efter att ett vitesförbud har meddelats som det är förbjudet att framföra bearbetningen.[4]

Klassikerskyddet är förbehållet verk som anses spela en särskild roll för kulturen som helhet, i motsats till den ideella upphovsrätten som i princip är tillämplig på allt som uppnår verkshöjd. Med det innebär klassikerskyddet en kvalitetsgradering av skyddsobjekt trots att det strider mot den allmänna upphovsrättsliga principen om att verkshöjd inte har något med konstnärlig kvalitet att göra.[3]

För att klassikerskyddet ska kunna tillämpas krävs att återgivningen av verket framstår som "grovt stötande även för den som inte besitter särskilda litteraturhistoriska insikter eller har motsvarande kunskaper på andra områden."[4] Första lagutskottet underströk att det "under inga omständigheter bör ifrågakomma att inskrida mot konstnärligt syftande eller eljest ambitiösa bearbetningar av äldre verk, även om resultatet är omstritt eller kanske på sina håll starkt kritiseras".[5]

Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Konstakademien, var och en för sitt område, har ensamma rätt att väcka talan i enlighet med denna paragraf.[6]

Lagens tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Klassikerskyddet skapades efter att bland annat ett verk av Honoré de Balzac hade förkortats och använts som reklam för preventivmedel.

Vid Brysselkonferensen 1948 föreslogs Bernkonventionen anta en "droit au respect" för att skydda kulturella mästerverk när skyddstiden hade löpt ut.[3]

I Sverige tillkom klassikerskyddet som en del i arbetet med att harmonisera de nordiska ländernas rättssystem, ett arbete som även kom att omfatta att anpassa svensk lag till Bernkonventionen (1948) och Världskonventionen om upphovsrätt (Genève, 1952).[3] Vid den svenska lagens införande, 1960, fanns liknande bestämmelser i Danmark, Finland och Italien.[3]

Enligt artikel 6 i Bernkonventionen var Sverige förpliktigade att upprätta ett "droit moral"-skydd (ideell upphovsrätt) för verk från andra unionsländer. Däremot fanns inget krav på att ett sådant skydd skulle vara evigt, och det är inte heller vanligt med ett evigt skydd i andra länder.[7]

Kommittén som lade fram lagförslaget gav inte någon tydlig definition av vad som kunde betraktas som en kränkning av den "andliga odlingens intressen", men gjorde klart att lagen inte var avsedd att riktas mot undermåliga framställningar, utan bara mot tolkningar som medvetet innebar "ett grovt åsidosättande av konstnärlig pietet och ansvarskänsla". Ett exempel på sådana bearbettningar var klassiska musikverk[förtydliga] som hade blivit föremål för "jazzparafraser och andra förvanskningar". Ett annat exempel var en dansk utgåva av romanen Esther (Splendeurs et misères des courtisanes) av Honoré de Balzac där verket hade förkortats från 352 till 32 sidor, fått ekivoka underrubriker, tvivelaktiga illustrationer och reklam för preventivmedel.[3]

Att Svenska Akademien tilldelades en tillsynsuppgift, trots att den inte är någon myndighet, trodde akademien 2005 kunde vara en följd av den historiska roll som den spelade vid rättsfigurens tillkomst.[8]

Klassikerskyddets tillämpning[redigera | redigera wikitext]

År 2009, 49 år efter dess tillkomst, hade klassikerskyddet ännu aldrig tillämpats, men kan ändå vara ett medel för påtryckningar i enskilda fall.[3] Svenska Akademiens juridiska rådgivare kommenterade 2005 att klassikerskyddet vore mycket svårt att tillämpa bland annat på grund av de höga beviskrav som skulle ställas. Att det vore svårt att bevisa att en part har kränkt den "andliga odlingens intressen" när knappast någon kan förklara innebörden i uttrycket "andlig odling".[8]

Klassikerskyddet har använts som ett medel för påtryckningar av alla tre akademier: Musikaliska Akademien, Konstakademien och Svenska Akademien.

Musikaliska Akademien[redigera | redigera wikitext]

Duke Ellington drog tillbaka skivor med jazzversioner av stycken ur Edvard Griegs Peer Gynt efter ett uttalande av Musikaliska Akademien att de var "kränkande för den nordiska musikkulturen".

Musikaliska Akademien gjorde ett uttalande[förtydliga] om att amerikanen Duke Ellingtons jazzversioner av Edvard Griegs stycken ur Peer Gynt på skivan Swinging Suites by Edward E. and Edward G. från 1960 var "kränkande för den nordiska musikkulturen".[7] Duke Ellington drog tillbaka skivorna och fallet togs aldrig upp i domstol.[9]

Svenska jazzmusikern Bengt Hallberg gjorde[förtydliga] jazzarrangemang på både den norska nationalsången "Ja, vi elsker dette landet" och den svenska "Du gamla, du fria". 1986 valdes Hallberg in som ledamot av Musikaliska Akademien.

Gunnar Karnell gjorde en anmälan till Musikaliska Akademien av den tyska musikgruppen Enigmas bearbetning av gregoriansk munksång[7] med singeln "Sadeness (Part I)"[10] släppt i november 1990; han menade att gregoriansk munksång skall vara fri från ackompanjemang och hävdade att "Sadeness (Part I)" innehåller sexuella eller sadistiska anspelningar.[10] Anmälarna menade att sången hade bearbetats till en så kallad djävulsmässa.[10] Musikaliska Akademien uttalade olust rörande kombinationen av gregoriansk mässa och antydda samlagsljud, men menade samtidigt att sådant ändå fick anses allmänt accepterat vid tidpunkten för bedömningen.[10] Anmälan ledde inte till någon åtgärd från akademien.[7]

Musikaliska Akademien mottog en anmälan mot Folkoperans uppsättning av Tosca då anmälaren menade att uppsättningen var "nedsättande för upphovsmännens talang och karaktär". Akademien valde 2004 att inte gå vidare med ärendet och noterade att klassikerskyddet aldrig hade tillämpats.[11]

Konstakademien[redigera | redigera wikitext]

Skiss av Leda av Leonardo da Vinci.

Konstakademien åberopade klassikerskyddet i samband med att den svenska hamburgerkedjan Clock under sommaren 1995[12] marknadsförde sig med Leonardo da Vincis målning Nattvarden vilket bidrog till att kampanjen, som väckt anstöt hos kristna[12], drogs tillbaka.[13]

Konstakademien har dock inte offentligt haft synpunkter på att da Vincis skiss av Leda används som etikett på svenska alkoholhaltiga drycker.[14][15]

Svenska Akademien[redigera | redigera wikitext]

Paragrafen åberopades efter att TV4 i augusti 2004 hade sänt enaktspjäsen Den starkare av August Strindberg och hade gjort ett avbrott i sändningen för reklam. Sveriges Dramatikerförbund skickade en skrivelse till Svenska Akademien[8] då förbundet ansåg att utsändningen innebar "en tydlig kränkning av såväl dramatikerns konstnärliga integritet som av publikens rätt till sin konstnärliga upplevelse."[16] Dramatikerförbundet bad Akademien agera, men Akademiens juridiska rådgivare menade att paragrafen skulle vara mycket svår att tillämpa och Akademien valde istället att anmäla sändningen till Granskningsnämnden.[8] Sändningen fälldes av nämnden, vilket gladde Akademien,[8] och TV4 ålades att böta 50 000 kronor.[17]

I mars 2014 tillkännagav Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, att Akademien avsåg att väcka talan mot en reklambyrå för användandet av Karin Boyes dikt "I rörelse" uppläst av Lena Endre i en bilreklam för tyska Mercedes Benz.[18] Reklamfirman sade att man hade fått medgivande från Karin Boye-sällskapet,[19] men reklamfilmen slutade sändas och Mercedes Benz tog bort reklamfilmen från sitt YouTube-konto samt bad sina återförsäljare att inte bruka filmen i den lokala verksamheten.[20] Vissa drog paralleller till svenska Volvos reklamfilm tidigare samma år där Zlatan Ibrahimović läste texten till "Du gamla, du fria" av Richard Dybeck samt Volvos reklam 2013 där Mando Diao sjunger Gustaf Frödings Strövtåg i hembygden[a], och undrade varför Akademien inte hade agerat i de fallen.[21]

Klassikerskydd i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Liknande bestämmelser finns i Danmark, Finland och Italien.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ En cover av låten användes även 2017 av Wasabröd för produkten Wasa kanel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 51 § (1960:729)
  2. ^ 6 § (1993:1212)
  3. ^ [a b c d e f g h] Martin Fredriksson. "Skapandets rätt", 269ff., ISBN 978-91-7173-301-6. Hämtad den 15 april 2014.
  4. ^ [a b] Peter Adamsson et al. Lagarna inom immaterialrätten (s 119), 2008, Nordstedts Juridik. ISBN 978-91-39-01246-7.
  5. ^ Henry Olsson. Upphovsrättslagstiftningen (s 396-397), 2009, Nordstedts Juridik. Tredje upplagan. ISBN 978-91-39-01492-8.
  6. ^ 6 § (1993:1212)
  7. ^ [a b c d] Marianne Levin. Lärobok i immaterialrätt (s 167-168), 2011, Nordstedts Juridik. Tionde upplagan. ISBN 978-91-39-20550-0.
  8. ^ [a b c d e] "Högtidssammankomst 20 december 2005", Svenska Akademiens webbplats (arkiverad på Internet Archive från originalet). Åtkomst den 7 juli 2016.
  9. ^ Annette Österlund. "Upphovsmannens respekträtt", 18f. Hämtad den 17 april 2014.
  10. ^ [a b c d] Arkiverad 10 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. (Arkiverad på Internet Archive den 10 oktober 2016 från originalet)
  11. ^ Kalle Dixelius. "Folkoperans 'Tosca' strider inte mot svensk lag", Dagens Nyheter, 11 februari 2004. Läst den 15 april 2014.
  12. ^ [a b] TT (5 juli 1995). ”Clock stoppar da Vinci-reklam”. Göteborgs-Posten: s. 26. 
  13. ^ Martin Aagård. "Svenska Akademien hotar stämma Mercedes", Aftonbladet, 14 mars 2014. Läst den 14 april 2014.
  14. ^ "Livet efter 70", karinenglund.com, 18 november, 2014. Åtkomst den 7 juli 2016.
  15. ^ "Da Vinci 2,2%", kiviksmusteri.se. Åtkomst den 7 juli 2016.
  16. ^ Rolf Börjlind, Susin Lindblom. "Vem är 'Den starkare' - Strindberg eller TV 4? Arkiverad 14 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.", pressmeddelande av Sveriges Dramatikerförbund. Läst den 15 april 2014.
  17. ^ Linda Fagerlind. "TV 4 bötfälls för avbrott i Strindbergpjäs Arkiverad 23 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.", Resumé, 19 december 2007. Läst den 15 april 2014.
  18. ^ Englund, Peter (14 mars 2014). ”Gravplundring”. https://akademiblogg.wordpress.com/2014/03/14/gravplundring/. Läst 15 mars 2014. 
  19. ^ Sofia Benholm, Rebecka Ljung. "'Gravplundring' att använda Boyes dikter för bilreklam", svt.se, 14 mars 2014. Läst den 15 april 2014.
  20. ^ Englund, Peter (18 mars 2014). ”Uppföljning”. https://akademiblogg.wordpress.com/2014/03/18/uppfoljning/. Läst 14 april 2014. 
  21. ^ Kristina Alexanderson. "Varför ska Boye skyddas som en klassiker, men inte Dybeck? #blogg100", kristinaalexanderson.se, 9 april 2014. Läst den 15 april 2014.