Kleopatra VII av Egypten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet Kleopatra omdirigerar hit. För andra betydelser, se Kleopatra (olika betydelser).
Kleopatra VII av Egypten
Företrädare Ptolemaios XII
Barn Caesarion (Ptolemaios XV)
Kleopatra Selene II
Alexander Helios
Ptolemaios Filadelfos
Ätt Ptolemaierna
Föräldrar Ptolemaios XII,
okänd mor
Född 69 f.Kr.
Död 12 augusti 30 f.Kr.

Kleopatra VII Thea Filopator (grekiska Κλεοπάτρα Θεά Φιλοπάτωρ), född 69 f.Kr., död 12 augusti 30 f.Kr. (självmord), var drottning av det ptolemeiska riket (ett hellenistiskt rike uppkallat efter Alexander den stores general Ptolemaios) och den sista härskaren som tillhörde det ptolemeiska kungahuset. Tillsammans med Gaius Julius Caesar hade hon sonen Ptolemaios XV, kallad Caesarion, född år 47 f.Kr. Hon fick också tre barn med Marcus Antonius, varav ett var Kleopatra Selene II.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Kleopatra var dotter till kung Ptolemaios XII, men hennes mor är okänd. Faderns enda kända hustru är hans första maka Kleopatra V, som var mor till Berenike IV och den möjligen fiktiva systern Kleopatra VI. Kleopatra V försvinner dock ur inskriptionerna år 69 f.Kr, och det antas därför att fadern gifte om sig med en okänd kvinna. Kleopatra själv och hennes yngre syskon har därför en okänd mor. År 58 f.Kr avsattes hennes far av hennes äldre syster Berenike IV och flydde till Rom. Han kunde återta makten tre år senare. Det är inte känt om Kleopatra följde fadern till Rom eller stannade i Egypten under sin syster regeringstid. Då han återvände år 55 f.Kr., utnämnde han Kleopatra till sin efterträdare.

Faderns död[redigera | redigera wikitext]

När Kleopatra var 18 år dog hennes far Ptolemaios XII (Ptolemaios Auletes) 51 f.Kr. Tillsammans med sin yngre bror och tillika make Ptolemaios XIII (Ptolemaios Dionysos) var det tänkt att hon skulle styra den egyptiska regeringen. I själva verket styrdes dock regeringen av ministern Potheinos, som var den unge kungens förmyndare. Potheinos fördrev snabbt Kleopatra från makten, eftersom han fruktade hennes inflytande.

Mötet med Caesar[redigera | redigera wikitext]

Kleopatra VII och sonen Caesarion vid Denderatemplet.

Efter en tids landsflykt, då Kleopatra från Syrien försökte återvinna sin makt, fick hon till slut hjälp från romarna. Julius Caesar anlände till Alexandria, och han bestämde, att de båda syskonen åter skulle regera gemensamt. Men underblåst av kungens rådgivare uppstod motstånd och Caesar belägrades i den kungliga borgen. Efter en tid befriades han genom undsättning från sina trupper i Mindre Asien. Efter ett mindre krig dränktes Ptolemaios XIII i Nilen. Kleopatra blev då på nytt insatt som regent tillsammans med en annan yngre broder, Ptolemaios XIV. Under Caesars vistelse i Alexandria hade han blivit förförd av Kleopatras skönhet och de inledde ett förhållande. Hon lyckades däremot inte få något inflytande på hans romerska politik. I sin förbindelse med Caesar födde hon 47 f.Kr. sonen Ptolemaios XV, kallad Caesarion. Sonen erkändes av Caesar, men tilläts inte bli hans efterträdare. Kleopatra följde 46 f.Kr. med Caesar till Rom, där hon stannade fram till attentatet (den 15 mars år 44 f.Kr.) då han mördades.

Mötet med Antonius[redigera | redigera wikitext]

Kleopatra VII av Egypten klädd som farao offrar till Isis, 51 f.Kr. Stele där Kleopatras fullständiga namn kan utläsas, grekiska: Κλεοπάτρα Θεά Φιλοπάτωρ

Efter Caesars död tvingades hon återvända till Egypten. Strax innan hon återvände dog dock hennes medhärskare, tillika yngre bror, under mystiska omständigheter. I Alexandria fick hon några år senare spela en viktig roll med Marcus Antonius, den ena av de två nya romerska imperatorerna. Vid Antonius triumftåg genom Mindre Asien efter slaget vid Filippi (41 f.Kr.), blev Kleopatra kallad till Tarsos för att stå till svars, för att hon inte tillräckligt aktivt stött romarna. Drottningen kunde dock rättfärdiga sig, eftersom hennes hållning mot Caesars mördare alltid varit fientlig. Vid deras första möte kom Kleopatra, smyckad som Afrodite, på ett förgyllt fartyg med segel av purpurtyg och åror av silver och mötte Antonius på floden Cydnus. Liksom Caesar lät Antonius sig förföras av Kleopatra.

Kleopatra och Antonius fick tre barn tillsammans och den romerska generalen vistades oftare i Alexandria än i Rom. För att kunna ingå äktenskap med Kleopatra lät Antonius till sist förskjuta sin hustru Octavia, vilken han gift sig med för att bibehålla sämjan med den andre romerska imperatorn, Octavianus.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Men Antonius hade, genom sin hängivenhet till Kleopatra och det österländska, minskat sitt intresse för romarna, på samma gång som Octavianus samlade allt mer makt i Rom. Till slut kom en brytning (32 f.Kr.) mellan de båda imperatorerna och krig uppstod mellan Västra Romarriket med Octavianus på den ena sidan och det Östra Romarriket med Antonius och Kleopatra på den andra. I det avgörande sjöslaget vid Aktion (latin Actium) 2 september 31 f.Kr. förlorade Antonius och Kleopatra sin flotta och på våren 30 f.Kr. kunde segraren Octavianus komma till Egypten. Kleopatra påbörjade i hemlighet förhandlingar med Octavianus, beredd att offra Antonius.

Enligt myten ska Antonius falskeligen ha underrättats om att Kleopatra tagit sitt liv. Han ska därefter ha bestämt sig för att ta sitt eget. Vid sitt sista andetag ska han dock ha fått visshet om att underrättelsen om Kleopatras självmord var falsk. Kleopatra försökte få hjälp hos Octavianus, men misslyckades och tilläts inte heller medverka vid hans triumfatoriska intåg i Rom. Fem dagar efter Antonius död begick Kleopatra själv självmord. Enligt två olika legender ska hon antingen ha använt en giftfylld hårnål eller låtit sig bli biten av en giftorm med sina två tjänare men detta är ytterst osannolikt eftersom chansen att alla tre dödades av samma orm är mycket liten. Hennes son Caesarion (från förhållandet med Caesar) dödades på Octavianus befallning, liksom Marcus Antonius son med Fulvia Marcus Antonius Antyllus.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet Kleopatra betyder ungefär "faderns ära" eller "faderns berömmelse", och uttalas med betoning på det första a:et (i motsats till det i Sverige vanliga, men felaktiga, uttalet med betoning på o:et). Thea betyder "gudinna", och namnet Filopator betyder "fadersälskande".

Skildringar av Kleopatra[redigera | redigera wikitext]

Elizabeth Taylor som Kleopatra.

Kleopatras lidelsefulla karaktär har blivit skildrad i litteraturen, i konsten, på teater och på film. Bland annat av William Shakespeare i "Antonius och Cleopatra" och på Kronbergs målning "Kleopatras död" (1883). Elizabeth Taylor gestaltade Kleopatra i filmen med samma namn från 1963. Kleopatra var den sista Farao och det har varit vissa problem i fråga om hennes liv. Även om de flesta tecken pekar på hennes etnicitet som grekiska, finns det de som tror att hon var av svart afrikanskt ursprung, även om det finns lite bevis på detta. Frågor har också ökat om hennes skönhet, som kanske har överdrivits av Hollywoodfilmer. Debatt har också uppstått över hennes relationer med Caesar och Antonius, huruvida hon var en omoraliskt förförerska som använde kärlek och sex som ett politiskt verktyg eller om hon verkligen var en hjältinna som fann lyckan med två män som av en ren händelse kom att vara kraftfulla och kopplas till Egypten överlevnad och oberoende. Historiskt sett kommer Kleopatra att bli ihågkommen som en kvinna som tog varje tillfälle i akt att utnyttja de situationer som uppstod i hennes väg. Hon var en aggressiv kvinna som ignorerade sin brors maktanspråk. Kleopatra använde hårda medel för att uppnå sina mål och för att skydda sitt älskade Egypten. Trots att hennes användning av förförelsekonst i sina förhållanden med Caesar och Marcus Antonius har blivit legendariska i det vanliga samhället, får man inte glömma de sociala och politiska begränsningar hon som kvinna led av för att behålla sin ställning som Farao.

Graven[redigera | redigera wikitext]

Mynt med Kleopatras ansikte.

Det är än inte fastställt exakt var hennes grav är belägen, men mycket tyder på att hon ligger begravd i ett tempel ca 30 km från Alexandria i Egypten. Anledningen till att man tror detta är att ett stort antal mynt med hennes ansikte på hittats där. Hennes utpekade grav ligger under vatten, vilket inneburit att den ej blivit undersökt. Det finns antaganden om att hon begravdes med sin älskare Marcus Antonius. [1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Arkeologer vill öppna Kleopatras grav", Historia, Illustrerad vetenskap, nr 12/2008, sida 6.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Granzow Busch, Niels-Peter (2009). ”Kleopatra : Egyptens sista farao”. Världens historia (nr. 8): sid. 14-21. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ptolemaios XII och Kleopatra VII
Ptolemaisk drottning av Egypten
med Ptolemaios XIII Ptolemaios XIV Ptolemaios XV
Efterträdare:
Romersk provins