Klogalagoer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klogalagoer
OtogalePallidaWolf.jpg
Nordlig klogalago (Euoticus pallidus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningStrepsirrhini
FamiljGalagoer
Galagonidae
SläkteKlogalagoer
Euoticus
Vetenskapligt namn
§ Euoticus
AuktorGray, 1863
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Klogalagoer (Euoticus) är ett släkte i familjen galagoer (Galagonidae) som tillhör ordningen primater. I släktet finns två arter som lever i ett litet område i centrala Afrika.

Arterna är:[1]

De skiljer sig i pälsens färg och i byggnaden av hannarnas penis.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd mellan 18 och 21 centimeter, en svanslängd från 28 till 31 centimeter och en vikt mellan 270 och 360 gram är de jämförelsevis stora medlemmar i familjen. Den täta och mjuka pälsen har en kanelbrun-grå till kanelbrun-orange färg och buken är något ljusare. Bara första fingret har tillplattade naglar, alla andra naglar är spetsiga och påminner om klor.[3] Dessa naglar, de breda händerna och den speciella tanduppsättningen är anpassningar till födan som består av trädens vätskor.[3] De övre framtänderna är riktade framåt, de nedre framtänderna är förstorade och djurens främre premolarer är spetsiga liksom hörntänder. Ögonen och öronen är liksom hos andra galagoer stora.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arternas utbredningsområde sträcker sig från sydöstra Nigeria till Gabon och Kongo-Kinshasa. Floden Sanaga i Kamerun är gränsen mellan bägge arter. Habitatet utgörs av tropisk regnskog.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater lever bara på träd. De är aktiva på natten och vilar på dagen ihoprullad och gömd bland större lövansamlingar. Individerna vistas i höder mellan 5 och 50 meter över marken och kommer så gott som aldrig ner till marken. Födan utgörs främst av trädens vätskor och naturgummi.[3] De håller sig fast på den lodrätta trädstammen med sina breda händer och spetsiga naglar samt öppnar barken med tänderna. I mindre mått äter de insekter och i undantagsfall även frukter.[3] Västlig klogalago kan hoppa över en 2,5 meter lång horisontal sträcka och från en gren vid trädets topp till en lägre gren över 8 meter.[3]

På viloplatsen hittas ofta två till sju individer men de letar ensam efter föda. Varje individ har ett revir som markeras med urin.[3] Honan föder en unge per kull och några exemplar levde i fångenskap 15 år.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 3 juni 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Euoticus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ Sean Flannery (19 maj 2007). Euoticus pallidus (på engelska). Primate Fact Sheets. http://www.theprimata.com/euoticus_pallidus.html. Läst 16 oktober 2013. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) sid.500

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]