Klotbergarter

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Klotgranit)
Hoppa till: navigering, sök
Klotgranit på finländskt frimärke från 1986
Klotbergart norr om Caldera i norra Chile
Klotbergart i Noux i Esbo, Finland

Klotbergarter, ofta kallade ögondiorit, klotgranit och orbikulär granit (efter latinska "orbis" = cirkulär), är sällsynt förekommnde djupbergarter, vilka innehåller sfäriska former av stelnad magma. Dessa avviker från den omgivande stenen till vilken de är så starkt bundna, att de inte – eller endast med stor svårighet – kan separeras från denna.[1] Dessa "ögon" kan variera i storlek från några få centimeter upp till 20 centimeter, i undantagsfall upp till 40 centimeter. Den mörkare magman har delats upp i droppar och omges av den ljusare magman. Ögonen består av olika lager av olika material i koncentriska ringar, som till exempel i den nya zeeländska ögondioriten från Kampea magnetit, glimmer, fältspat och kvarts.[2]

Klotbergarter antas ha bildats genom förening av, men ej blandning av, två olika magmor.[3] Exakt hur den bildats är inte klarlagt, men de består ofta av en sfärisk eller fyrkantig kärna antingen isolerad eller med en eller flera koncentriska skal. Kärnan är i princip plagioklasfältspat, ofta i en radiellt orienterad mosaik. Ögonen kan vara deformerade, eller till och med fragmenterade, vilket antyder en orolig omgivning i magman under bildningsperioden.

Klotbertarter är mycket sällsynt förekommande, och de enskilda förekomsterna är små i storlek. Förekomster har upptäckts på kanske ett hundratal platser runt om i världen, ofta i gränszoner mellan granit, gnejs och diorit. De är regelmässigt skyddade från exploatering, och förekomsterna har endast i undantagsfall exploaterats i mycket begränsad skala. Många av de klotbergartsprover, som finns i samlingar, kommer från flyttblock. En stor del av världens kända förekomster finns i mellersta och södra Finland.

Förekomster[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Exempel på lokaler är Virvik i Borgå kommun[4], nära Nouxändan i Noux nationalpark och vid Pengonpohja i Kuru i Birkaland.

I Savitaipale i Södra Karelen finns också en förekomst på ungefär 50 x 20 meter, där det sker en begränsad brytning. Ögon i savitaipaleklotgraniten har en diameter på 15–18 centimeter.[5]

Vid Kuohenmaa i Kangasala hittades 1915 ett berömt block med mycket vackert mönster och 1922 hittades några ytterligare block vid vägarbeten. Moderklyftet har inte hittats trots ivriga försök. Denna klotgranit dokumenterades första gången av Jakob Johannes Sederholm 1928.[6]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Slättemossa söder om Järnforsen är enda lokaliserade förekomsten av ögondiorit i fast klyft i Sverige.(57°22′54.40″N 15°36′09″Ö / 57.3817778°N 15.60250°Ö / 57.3817778; 15.60250).[7] Där har den senaste inlandsisen slipat ned berget så att tvärsnitt av granitbollarna har blivit synliga på två berghällar, som ligger 50 meter från varandra och var och en är mindre 20 kvadratmeter. Detta gör att berget ser ut som att tusentals ögon stirrar på besökaren. Förekomsten publicerades av geologen Helge Bäckström 1884 samt Nils Olof Holst och Fredrik Eichstädt 1894.

Flertalet fynd i Sverige är i form av flyttblock. I Kortfors sydväst om Nora påträffades 1891 ett större block av väl utbildad ögondiorit, vars moderklyft ej är känd. Stenblocket finns numera på Granbergsdals hytta norr i Karlskoga.[8] Ett flyttblock finns strax norr om Hammarbacken i Ludvika.[9] Stycken av ögondiorit finns också att beskåda i Minneslunden på Järeda kyrkogård[10], i Virserums hembygdspark och i Evolutionsmuseet Paleontologi i Uppsala.

Korsika[redigera | redigera wikitext]

Ögondiorit från Sainte-Lucie-de-Tallano på Korsika (napoleonit)

År 1785 upptäcktes ett stort block av klotbergart vid Sainte-Lucie-de-Tallano i SarteneKorsika, av vilket bitar skickades till Paris. Klotbergarter blev först allmänt känt som fenomen efter det att den franske artillerikaptenen M. Mathieu 1809 hittat moderklyften och rapporterat om sin upptäckt.[11] Stenen därifrån kallas också för napoleonit eller korsit. Den har använts som ornamentssten i Napolens grav i Hôtel des Invalides i Paris och i Medicikapellet i Florens i Italien.

Polen[redigera | redigera wikitext]

I Polen upptäcktes i slutet av 1700-talet några små förekomster i Karkonosze (Riesengebirge), som publicerades 1802 av Leopold von Buch. [12]

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Det finns två kända förekomster i Sydafrika, varav den mest kända finns i Orbicule koppie ("Wonderkoppie") strax väster om staden Concordia i Namaqualand i Norra Kapprovinsen.

Australien[redigera | redigera wikitext]

Ögondiorit från Boogardie Station i Australien

Australien har en förekomst i Boogardie Station 35 kilometer väster om Mount Magnet i Western Australia. Den är 40 meter bred och minst 55 meter lång och är 11,4 meter som djupast.

Chile[redigera | redigera wikitext]

I Chile finns en förekomst elva kilometer norr om staden Caldera i Región de Atacama i norra Chile. Den finns över en yta på omkring 375 kvadratmeter och är ett naturskyddsområde ("sanctuario de la naturaleza").

Nya Zeeland[redigera | redigera wikitext]

Ögondiorit från flyttblock från Karamea i Nya Zeeland

I Nya Zeeland hittades flyttblock av klotbergart på 1930- och 1940-talen i närheten av KarameaSydön, men inte moderklyften.[13]

USA[redigera | redigera wikitext]

Två platser med förekomster upptäcktes i Sandiabergen öster om Alburquerque, respektive Zunibergen sydväst om Grants, i New Mexico i USA i slutet av 1970-talet.[14]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Lindh och Helena Näsström: Crystallization of orbicular rocks exemplified by the Slättemossa occurrence, southeastern Sweden i Geological Magazine 143, 2005:5, 2006, sidorna 713–722

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orbicular granites på more-water.ch
  2. ^ Orbicular granite i uppslagsverket Te Ara
  3. ^ Om klotgranit på Evolutionsmuseets webbplats
  4. ^ Om mark- och berggrunden på Borgå stads webbplats
  5. ^ First orbicular granite quarry opened in Finland på www.graniteland.com, odaterad, läst 2017-05-25]
  6. ^ www.kristallin.de
  7. ^ Om klotgraniten i Slättemossa på www.kristallin.de
  8. ^ Visit Karlskoga Degerfors på Instagram, odaterat, läst 2017-05-24
  9. ^ Om klotgranit på Hammarbacken på Västerbergslagens geologiska förenings webbplats, maj 2017
  10. ^ Kyrkfönstret. Församlingsblad för Aspelands pastorat nr 1 2014
  11. ^ Alain Gauthier och F. de Lanfranchi: La diorite orbiculaire –histoire d'une découverte i Bulletin de la Société préhistorique française, volym 77 1980:9. sidorna 280–282
  12. ^ Pádhraig S. Kennan och Marek W. Lorenc: Orbicular granite near Jelenia Góra in southwestern Poland: the first outcrops i Mineralogia – The Journal of Mineralogical Society of Poland nummer 39, 2008
  13. ^ Orbicular granite i uppslagsverket Te Ara
  14. ^ |https://nmgs.nmt.edu/publications/guidebooks/downloads/33/33_p0225_p0232.pdf K. A. Affholter och E.E. Lambert: Newly descibed occurances of obicular rock in precambian granite, Sandia and Zuni Mountains, New Mexico i New Mexico Geological Society Guidebook, Albuquerque Country II, 1982, sidan 225]]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]