Klusterammunition

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En amerikansk Rockwell B-1 Lancer släpper multipelbomber.
Kemiskstridsspets till MGR-1 Honest John med M134 GB sarin sub-stridsdelarna

Klusterammunition, även kallat multipelvapen[1], är flygbomber, artillerigranater eller robotar[2] där verkansdelen delas upp i ett antal mindre delar, så kallade substridsdelar, som kan beskrivas som minibomber eller minigranater och som var och en ofta väger mindre än 20 kg. Substridsdelarna sprids ut från huvudstridsdelen innan denna når målet och exploderar var och en på ett område som kan uppnå 300 kvadratmeter eller mer. Klusterammunition ger större yttäckning än en konventionell bomb eller granat som enbart gör en enda stor explosion.[3]

Klustervapen används främst mot oskyddade eller lätt bepansrade mål, till exempel trupp, uppställda flygplan och fordonskolonner.[3]


Multipelstridsdelar[redigera | redigera wikitext]

Stridsdelen i multipelvapen med stridsdel kallas för multipelstridsdel och kan monteras i allt från granater till attackrobotar och attackraketer. Multipelstridsdelar är relativt avancerade och dyra för bekämpning av trupp och används därför mest mot fientliga fordon för att orsaka mest ekonomisk skada på fienden.

Multipelbomber[redigera | redigera wikitext]

Multipelvapen som släpps från flygplan kallas multipelbomber men benämns ofta CBU vilket står för den internationella termen Cluster Bomb Units.[3] De kallas ofta för klusterbomber. Multipelbomber är lite mer specialiserade än multipelstridsdelar då hela bomben är från grunden uppbyggd för att enbart vara ett multipelvapen (till skillnad från multipelstridsdelar som kan monteras på befintliga ammunitionsplattformer).

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Multipelbomber har använts i Sverige sedan andra världskriget och benämns bombkapslar istället för multipelbomber i det svenska flygvapnet. Typen har använts på ett flertal svenska stridsflygplan som till exempel Saab 18, Saab 21, Saab 37 och Saab 39.[4] Det första planet i det svenska flygvapnet som kunde släppa bombkapslar var B 18A som kunde bära upp till arton stycken bombkapsel m/43. Denna bombkapslel innehöll tre stycken 12-kilos sprängbomber eller tre stycken 6-kilos brandbomber. Alltså kunde Saab 18 släppa totalt femtiofyra mindre bomber.[5][6] I modern tid har Sverige använt bombkapseln Bombkapsel 90 som har använts på AJS 37 Viggen och JAS 39 Gripen. Denna bombkapsel har precisionsstyrning och glidbombanordning vilket gör att den kan fällas på långt avstånd från målet och träffa målet träffsäkert.

Substridsdelar[redigera | redigera wikitext]

Multipelvapen kan ofta beväpnas med flera olika typer av substridsdelar för att kunna användas mot flera olika typer av mål. Den vanligaste typen är förfragmenterade substridsdelar med splitterhölje, det vill säga splittergranater fyllda med extra splitter i behållare innanför höljet. Detta för att täcka den bekämpade ytan med splitter som ger optimal verkan mot den avsedda måltypen, som oftast består av oskyddade och lätt bepansrade mål som till exempel uppställda flygplan. Andra typer är substridsdelar med en verkansdel som består av en RSV-laddning mot pansrade mål, som till exempel stridsfordon och stridsvagnar eller substridsdelar med brandsats (till exempel zirkoniumpulver) mot icke bepansrade mål som militärbaser och hus (till exempel den amerikanska substridsdelen BLU-97/B).

Vissa substridsdelar är precisionsstyrda för att effektivt kunna slå ut mål som rör på sig (till exempel den svenska Bofors BONUS).

Förr i tiden användes även substridsdelar som spred kemiska stridsmedel men dessa är bannlysta idag sedan 1993 av Konventionen om förbud mot kemiska vapen.

Vissa typer av multipelbomber använder inte konventionella substridsdelar utan sprider andra saker som till exempel olika typer av minor (vissa för att sabotera landningsbanor), sprida flygblad eller sabotera elektronisk utrustning (framförallt i elcentraler) genom att sprida ut fiber och därmed skapa kortslutning (sådana användes av USA i Kosovo 1999).

Användning[redigera | redigera wikitext]

Multipelvapen används främst mot fientliga fordon, oskyddade eller lätt bepansrade, som till exempel uppställda flygplan, helikoptrar eller markfordon, men kan även användas mot fordonskolonner om vapnet är välriktat eller har precisionsstyrning. Multipelvapen kan även användas mot fientliga trupper men som tidigare nämnt är detta ofta inte värt på en ekonomisk nivå.

Användandet av multipelvapen är mycket kontroversiellt, bland annat på grund av att cirka tio procent av substridsdelarna inte detonerar, utan ligger kvar som blindgångare vilket försvårar återuppbyggnaden av ett bombat område och kan leda till stora civila förluster årtionden efter konfliktens slut. Det främsta exemplet är Vietnamkriget som efterlämnade en mängd blindgångare från amerikanska multipelbomber i Laos och Vietnam.

The New York Times rapporterade 21 oktober 2014 att den ukrainska armén har använt multipelbomber vid flera tillfällen. Detta upptäcktes efter att människorättsgruppen Human Rights Watch gjort en reportageresa till området. Ukraina har dock inte skrivit på internationella avtal som förbjuder multipelbomber. Även proryska rebeller misstänkts ha använt bomberna.[7]

Konventionen om klusterammunition[redigera | redigera wikitext]

I maj 2008 enades 107 länder i Dublin om en konvention mot klusterammunition. Denna konvention var öppen för signering i början av december 2008 och blir juridiskt bindande då 20 stater ratificerat innehållet. Sverige ville ha ett undantag för bombkapsel 90 som fanns på Saab 39 Gripen, detta då tändrören i substridsdelarna är batteridrivna av självförstörande batterier som gör substridsdelarna helt ofarliga snabbt efter landning om antändning inte sker, men detta medges inte av konventionens innehåll vilket innebar skrotning av vapensystemet. Sverige väntade länge men ratificerade till slut konventionen den 23 april 2012.[8][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.fmv.se/Global/Dokument/Verksamhet/Systems%C3%A4kerhet/H%20VAS%202012.pdf
  2. ^ ”Teknisk Und informerar”. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180825074358/https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1148889/FULLTEXT01.pdf. Läst 25 augusti 2018. 
  3. ^ [a b c] Försvarshögskolans lärobok i Militärteknik, vol. 4: Verkan och skydd. sid. 244 
  4. ^ [a b] ”Bombkapsel M90”. Arboga robotmuseum. 28 april 2015. http://www.robotmuseum.se/Mappar/Robothistorik/13_Bombk/ARM_bk.htm. 
  5. ^ Beskrivning över fpl typ B 18B, häfte 6 kap L. Beväpning
  6. ^ ”Utdrag från Beskrivning fpl 18, beväpning”. https://i.imgur.com/hQZjF8B.jpg. 
  7. ^ Klusterbomber använda i Ukraina - SVT.se
  8. ^ Svenska organisationer välkomnar Sveriges ratificering av klustervapenförbudet Arkiverad 1 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine., Pressmeddelande från Svenska Freds, 25 april 2012.