Gonionemus vertens
| Gonionemus vertens | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Nässeldjur Cnidaria |
| Klass | Hydrozoer Hydrozoa |
| Ordning | Limnomedusae |
| Familj | Olindiasidae |
| Släkte | Gonionemus |
| Art | Gonionemus vertens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gonionemus vertens | |
| Auktor | Agassiz, 1862 |
| Synonymer | |
Gonionemus oshoro Uchida 1929
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gonionemus vertens[1], ofta kallad klängmanet[2], är en manet som beskrevs av Alexander Agassiz 1862. Gonionemus vertens ingår i släktet Gonionemus och familjen Olindiasidae.[1][3][4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Maneten förekommer ursprungligen över stora delar av subtropiska Stilla Havet.
Förekomst i Norden[redigera | redigera wikitext]
Det är osäkert om arten är etablerad i Sverige[4] men den har observerats 2018 och 2019 i Skåpesund mellan Orust och Tjörn.[5][6] I Sverige observerades den även år 1930. Klängmanet har även observerats i Norge och Danmark.[7]
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Det har spekulerats i att Gonionemus vertens utgör ett artkomplex snarare än en enskild art eftersom den inom vissa områden, exempelvis i den asiatiska Stillahavsregionen bränns kraftfullt medan andra populationer, exempelvis den i nordöstra Stilla havet, inklusive amerikanska västkusten, anses harmlös. Även på den amerikanska östkusten har den tidigare ansetts harmlös, men brännande exemplar har förekommit på senare år. Dessa antas kunna tillhöra den asiatiska populationen. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[1]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Gonionemus vertens blir cirka 2-3 cm stora och har upp till 80 tentakler som i topparna är böjda i vinkel. De är genomskinliga och klockformade med ett tydlig kryss på klockan som bildas av könsorganen.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
De återfinns ofta i grunt och lugnt vatten, klängande på ålgräs och alger, men kan också simma korta sträckor för att fånga föda och förflytta sig.[8]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Arten saknar än så länge ett vedertaget svenskt trivialnamn men vanligtvis refereras den till som klängmanet.[6] Den har även kallats för "den fastklamrande maneten"[7] På engelska kallas den för ”clinging jellyfish”.[7]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gonionemus+vertens/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/arter-och-naturtyper/klangmanet.html
- ^ URMO: UNESCO-IOC Register of Marine Organisms. Land J. van der (ed), 2008-11-18
- ^ [a b] Dyntaxa Gonionemus vertens
- ^ Olofsson, Anna; Göteborg, P4 (31 juli 2018). ”Ny manet upptäckt: Väldigt kraftiga brännceller”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=7010634. Läst 31 juli 2018.
- ^ [a b] Jusufi, Leotrim (20 maj 2019). ”Varningen – för mini-maneten: ”Kan förlora hörseln och synen””. Expressen. https://www.expressen.se/gt/varningen-for-mini-maneten-kan-forlora-horseln-och-synen/. Läst 6 juni 2019.
- ^ [a b c] Ny brännmanet förökar sig på Västkusten, Sveriges Television. Publicerat den 20 maj 2019. Läst den 6 juni 2019.
- ^ ”Frequently Asked Questions About Clinging Jellyfish”. Woods Hole Oceanographic Institution. Juni 2017. https://greatpondfoundation.org/wp-content/uploads/ClingingJellyFAQsheetMasterFile-June2017.pdf.