Knut Ekwall

Från Wikipedia
Knut Ekwall
FödelsenamnKnut Alfred Ekwall
Född3 april 1843
Säby församling[1]
Död15 april 1912 (69 år)
Säby församling[1]
NationalitetSverige Sverige
FöräldrarNils Fredrik Ekwall
Konstnärskap
FältMåleri
UtbildningKungliga Akademien för de fria konsterna
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Knut Alfred Ekwall, född 3 april 1843 på Gransbo[2] i Säby socken, Småland i Tranås, nuvarande Tranås kommun, död 15 april 1912 på Romanäs sanatorium dit han evakuerats efter att hans bostad hade brunnit,[3] var en svensk konstnär.

Ekwall var son till kronofogden Nils Fredrik Ekvall och Emelie Bernhardina Carolina Djurström och från 1871 gift med den tyska konsertsångerskan Johanna Maria Theresia Burkowitz-Pönitz och far till bland andra skulptören Runa Bülow-Hübe. Han var bror till Emma, Gustaf och Hugo Ekwall.[4]

Konstnärlig gärning[redigera | redigera wikitext]

Ekvall studerade konst för Marcus Larson 1858 och vid Konstakademien i Stockholm 1860–1866, med betoning på träsnitt. Han blev elev till målaren Ludwig Knaus i Berlin.

År 1870 verkade Knut Ekwall i München och senare i Leipzig. Under denna tid var hans arbete huvudsakligen illustrationer för tyska och svenska tidningar, reproducerade som kopparstick. Han har bland annat gjort illustrationer till Frithiofs saga av Esaias Tegnér.

Ekwall återvände till Sverige 1885 och bodde periodvis i sitt sommarhus på ön Romanö, men flyttade dit permanent 1889. Den 13 mars 1912 brann villan ner på Romanö och en stor mängd konst gick förlorad. Ekwall, som hade varit sjuklig en längre tid, låg på övervåningen men räddades och fördes till det närbelägna Romanäs sanatorium[5] där han avled några veckor senare.

I hans produktion finns porträtt, landskap och genremotiv, ofta med barn. Ekwall är representerad vid bland annat Nationalmuseum,[6] Norrköpings konstmuseum,[7] Nordiska museet[8] i Stockholm och på Kalmar konstmuseum.[9]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

  • Frieri.
    Frieri.
  • Fiskaren och sirenen.
    Fiskaren och sirenen.
  • Frieriet.
    Frieriet.
  • Läsundervisningen.
    Läsundervisningen.
  • Flickan med brevet
    Flickan med brevet
  • Bonde och bondfru vid Hardangerfjorden.
    Bonde och bondfru vid Hardangerfjorden.
  • Körsbären är mogna!
    Körsbären är mogna!
  • I vassen.
    I vassen.
  • Emigranterna.
    Emigranterna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Ekvall, Knut Alfred, läst: 22 december 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Knut Ekwall”. Nationalmuseum. http://emp-web-84.zetcom.ch/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=7439. Läst 13 november 2021. 
  3. ^ Svenska Dagbladet, 17 april 1912, sid. 10
  4. ^ Svenskt konstnärslexikon del II sid 122, Allhems Förlag, Malmö.
  5. ^ ”Kalmar – tidningen för Kalmar stad och län, 16 mars 1912”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524224521/http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?id=kb:186779&recordNumber=54&totalRecordNumber=72. Läst 24 maj 2012. 
  6. ^ Nationalmuseum
  7. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000). Norrköpings konstmuseum: katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 29 mars 2020 
  8. ^ ”Oljemålning”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011023767893/oljemalning. Läst 14 april 2018. 
  9. ^ på Kalmar konstmuseum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Knut_Ekwall&oldid=51668365”