Kobolt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kobolt
Nummer
27
Tecken
Co
Grupp
9
Period
4
Block
d

Co

Rh
JärnKoboltNickel
   


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Ämnesklass      Övergångsmetall
Relativ atommassa 58,933200(9) u
Utseende Hård glänsande grå metall
Fysikaliska egenskaper
Densitet 8900[1] kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 1768 K ​(1495 °C)
Kokpunkt 3200 K ​(2927 °C)
Molvolym 6,67 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 17,2[2] kJ/mol
Ångbildningsvärme 390[3] kJ/mol
Specifik värmekapacitet 421[4] J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 24,81 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 1790 1960 2165 2423 2755 3198
Atomära egenskaper
Atomradie 135 (152) pm
Kovalent radie Low-spin: 126 ± 3 pm
High-spin: 150 ± 7 pm
Elektronaffinitet 63,7[5] kJ/mol
1:a jonisationspotential 760,4 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1648 kJ/mol
3:e jonisationspotential 3232 kJ/mol
4:e jonisationspotential 4950 kJ/mol
5:e jonisationspotential 7670 kJ/mol
6:e jonisationspotential 9840 kJ/mol
7:e jonisationspotential 12440 kJ/mol
8:e jonisationspotential 15230 kJ/mol
9:e jonisationspotential 17959 kJ/mol
10:e jonisationspotential 26570 kJ/mol
Arbetsfunktion 5[6] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d7 4s2
e per skal 2, 8, 15, 2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd −3, −1, +1, +2, +3, +4, +5[7] (amfoterisk)
Elektronegativitet 1,88 (Paulingskalan)
Normalpotential −0,28 V (Co2+ + 2 e → Co)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal tätpackad (hcp)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 4720 µm/(m × K) (25 °C)
Termisk expansion 13 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga 100 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet 16,7 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet 62,4 × m (20 °C)
Magnetism Ferromagnetisk
Youngs modul 209 GPa
Skjuvmodul 75 GPa
Kompressionsmodul 180 GPa
Poissons konstant 0,31
Mohs hårdhet 5
Vickers hårdhet 1043 MPa
Brinells hårdhet 470–3000 MPa
Identifikation
CAS-nummer 7440-48-4
Pubchem 104730
RTECS-nummer GF8750000
Historia
Namnursprung Från tyska Kobold, ”goblin”.[8][9]
Upptäckt Georg Brandt (1732)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Koboltisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
56Co syntetisk 77,27 år ε 4,566 56Fe
57Co syntetisk 271,79 dagar ε 0,836 57Fe
58Co syntetisk 70,86 dagar ε 2,307 58Fe
59Co 100 % 59Co, stabil isotop med 32 neutroner
60Co syntetisk 5,2714 år β 2,824 60Ni
Säkerhetsinformation
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)[11]
08 – Hälsofarlig





Hälsofarlig





H-fraser H334, H​317​, H​413
P-fraser P261, P​280​, P342+311[10]

EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)[11]
Hälsovådlig





Hälsovådlig
(Xn)





R-fraser R42/43​, R​53
S-fraser S(2), S​22, S24, S​37​, S​61

NFPA 704

NFPA 704.svg

0
2
3
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kobolt är ett hårt, silvergrått, magnetiskt, metalliskt grundämne med kemisk beteckning Co. Kobolt är ferromagnetiskt med en curiepunkt på 1388 K.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det tyska namnet Kobalt användes under medeltiden för vissa malmer som inte gav metaller, utan endast giftiga ångor vid reduktion. De ansågs vara förtrollade av bergtroll, s. k. Kobolde. [12]

Den svenske kemisten Georg Brandt (1694–1768) isolerade kobolt på 1730-talet och visade att kobolt är källan till den blå färgen i glas, som man tidigare trodde kom från vismut. Namnet kobolt kommer från kobold, ett väsen man förr trodde bodde i underjorden och kunde påverka malmen i gruvor.[13]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Metallindustri[redigera | redigera wikitext]

Kobolt förekommer i olika legeringar för att ge ökad brottstyrka, motstånd mot syreangrepp eller av dess magnetiska egenskaper. En vanlig legering är magnetiska alnico som bland annat används till magnet för mikrofoner och högtalare. Kobolt förekommer också i litiumjonackumulatorer.

Hårdmetall[redigera | redigera wikitext]

Kobolt är det vanligast förekommande ämne att användas som bindefas, då det tillsammans med volframkarbid bildar hårdmetall.[14]

Medicinsk strålningsterapi[redigera | redigera wikitext]

Isotopen kobolt 60 har använts inom medicinsk strålterapi.

Färgämne[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1900-talet var användningsområdet för kobolt främst som färgpigment för glas och keramik under namnet smalt och koboltblått.[15]

Vitamin B12[redigera | redigera wikitext]

Vitaminet B12 har fått sitt namn kobalamin efter kobolt som utgör en central atom i dess sammansättning.[13] Vitamin B12 är nödvändigt för kroppens produktion av röda blodkroppar och bildandet av myelin som bidrar till nervsystemets funktion.

Kärnvapen[redigera | redigera wikitext]

Kobolt används i och har gett namnet till den så kallade koboltbomben. Vid detonation utsätts kobolt för strålning och gör det radioaktivt med lång halveringstid.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kobolt förekommer i mineralerna kobaltit, smaltit och erytrit.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ N. N. Greenwood und A. Earnshaw: Chemie der Elemente, 1. Auflage, VCH, Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 1427.
  2. ^ J.D. Donaldson, D. Beyersmann: Cobalt and Cobalt Compounds in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, 2005 Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA, Weinheim, doi:10.1002/14356007.a07_281.pub2.
  3. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  4. ^ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  5. ^ ”Technical data for Cobalt” (på engelska). periodictable.com. http://periodictable.com/Elements/027/data.html. Läst 22 december 2015. 
  6. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005, ISBN 978-3-11-017485-4, S. 361.
  7. ^ Mall:Greenwood&Earnshaw2nd
  8. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  9. ^ – Online Etymological Dictionary
  10. ^ Mall:Sigma-Aldrich
  11. ^ [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-48-4 i IFA:s GESTIS-ämnesdatabas (Kräver JavaScript) (ty, en).
  12. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  13. ^ [a b] ”Södermanland, Kobolt - Co” (pdf). Kungliga vetenskapsakademien. http://www.landskapsgrundamnen.se/utskrift/sodermanl.pdf. Läst 2009-11-23. 
  14. ^ Pulvermetallurgi, Björn Uhrenius, Läromedel KTH, (2000), Läst 13 februari 2015
  15. ^ ”NE - Smalt”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/smalts. Läst 2009-11-23. 

Se även[redigera | redigera wikitext]