Kokang
| Kokang | |||
| 果敢 Guǒgǎn (kinesiska) | |||
| 1739–1959 | |||
| Huvudstad | Laogai | ||
|---|---|---|---|
| Språk | shan, kinesiska | ||
| Statsskick | monarki | ||
| Sista saopha | Sao Edward Yang Kyein Tsai | ||
| Bildades | 5 januari 1739 | ||
| – bildades genom | Yang Shien Tsais grundande | ||
| – bildades ur | tidigare shanstater | ||
| Upphörde | 1886, 1974 | ||
| – upphörde genom | kolonisering (1886), unionsbildning (1974) | ||
| – uppgick i | Brittiska Burma, Myanmar | ||
| Areal | 2 700 km² | ||
| |||
Kokang var en shanstat i nuvarande Shanstaten i Myanmar, grundad av en kinesisk, mingtrogen militärklan 1739.[1] Området bebos fortfarande av en majoritet etniska kineser, och har ett visst självstyre inom sin provins i Burma. Kokang gränsar till Yunnan i Kina.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kokang var ett av en stor mängd småriken som utgjorde de så kallade Shanstaterna östra Burma. Efter andra världskriget fick riket högre status i den brittiska kolonialadministrationen, och härskaren kunde ta sig titeln saopha. 1969 uppgick Kokang tillsammans med övriga shanstater i unionen Burma. Efter kommunistregimens fall 1989 gavs området åter en viss autonomi.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Kratoska, Paul H. (13 May 2013). Southeast Asian Minorities in the Wartime Japanese Empire. Routledge. p. 40. ISBN 978-1-136-12514-0.