Kolmårdsmarmor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Golv av kolmårdsmarmor i entréhallen till Stockholms stadshus torn.

Kolmårdsmarmor är en metamorf kalksten från området kring Kolmården i nordöstra Östergötland. Marmorn återfinns med några meters tjocklek i den vita kalkstenen. Den är mycket rik på serpentin, ett vattenhaltigt magnesiumrikt silikatmineral, och kalksilikatmineral. Det är dessa mineral som ger kolmårdsmarmorn dess attraktiva utseende.[1]

Färgen på marmorn varierar från ljusgrön till grönsvart. Stenen har visat sig vittra om den används utomhus och har därför nästan uteslutande använts för inredningsarbeten.

Redan på 1200-talet tillverkade man föremål i kolmårdsmarmor, vilken dopfunten i Östra Eneby kyrka är ett exempel på. Marmorbruket fick sitt första privilegiebrev år 1673. På 1600-, 1700- och 1800-talen var denna marmor en attraktiv produkt som användes i exklusiva kretsar. Till exempel återfinns föremål av denna marmor vid Drottningholms slott, Stockholms slott, Kungliga Operan, Nationalmuseum och Uppsala universitet.[1]

Under första delen av 1900-talet ökade brytningen och kolmårdsmarmorn började marknadsföras internationellt, men under efterkrigstidens stora svenska byggnadsverksamhet minskade efterfrågan till förmån för billigare material.[2]

Brytningen skedde fram till 1978 under regi av Kolmårdens marmorbruk (från 1861 Marmorbruks AB) [2], vars byggnader ännu idag går att bese några kilometer från Krokek.[3] I Hantverksbyn i Kolmården tillverkas det fortfarande föremål i kolmårdsmarmor enligt de gamla hantverkstraditionerna. Idag bryter och förädlar Borghamns Stenförädling AB Kolmårdsmarmor från Oxåkerbrottet.[4] Den används främst till byggnadssten och är också väldigt populär bland arkitekter och inredare för sin kvalité och unika färg.

2016 blev Kolmårdsmarmorn utsett till Årets Sten av Sveriges Stenindustriförbund.[2]

Kolmårdsmarmor är Östergötlands landskapssten.[2]

Kolmårdsmarmor har varit en viktig förebild för målad marmorering, exempelvis i många kyrkoinredningar från 1700-talet och i det sena 1800-talets dekoration av offentliga byggnader och hyreshusens entréer och trapphallar.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Landskapsstenar i Götaland”. www.sgu.se. http://www.sgu.se/om-geologi/berg/sveriges-berggrund/landskapsstenar/landskapsstenar-i-gotaland/. Läst 2 juni 2016. 
  2. ^ [a b c d] ”Årets sten 2016”. http://media.sten.se/2016/03/STEN-1601_Arets_Sten_Kolmardsmarmor.pdf. Läst 2 juni 2016. 
  3. ^ ”KE 55 Fagervik Marmorbruket”. http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/KE55FAGERVIKMARMORBRUKET.pdf. Läst 2 juni 2016. 
  4. ^ ”Brytning av kolmårdsmarmor”. http://www.borghamns-stenforadling.se/produktion/. Läst 2 juni 2016. 
  5. ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid (3. [uppdaterade och utök.] utg.). Stockholm: Svensk Byggtjänst. Libris 18319192. ISBN 9789173336178  sid 324-326.

Bilder[redigera | redigera wikitext]