Kombinationston

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kombinationstoner (eller spöktoner) är de nya, svaga toner, som uppkommer genom samverkan av två starka toner av olika tonhöjd.

Kombinationstonerna är av två slag, differens- och summationstoner. Två toner med frekvenserna N₁ och N₂ ger en låg differenston, vars frekvens är N₁ – N₂, och en hög summationston med frekvensen N₁ + N₂.

Differenstonerna iakttogs redan 1744 av Georg Andreas Sorge i Hamburg och oberoende av honom tio år senare av Giuseppe Tartini i Padua, efter vilken de ibland kallas tartini-toner; summationstonerna upptäcktes först av Hermann von Helmholtz.

Källor[redigera | redigera wikitext]