Kommissionen von der Leyen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kommissionen von der Leyen
Europeiska kommissionen
Flag of Europe.svg
Nuvarande
(Ursula von der Leyen) 2019.07.16. Ursula von der Leyen presents her vision to MEPs 2 (cropped).jpg
Tillträde 1 december 2019
Sammansättning
Kommissionsordförande    Ursula von der Leyen
Första vice ordförande    Frans Timmermans
Antal kommissionsledamöter 28 (1 vakant[1])
Parlamentariskt stöd i Europaparlamentet
Election of the von der Leyen Commission by the European Parliament.svg
Omröstning i Europaparlamentet den 27 november 2019
   För (461)       Emot (209)       Avstod (67)
Parlamentariskt stöd vid tillträdandet    EPP-gruppen
   S&D-gruppen
   RE-gruppen
   ECR-gruppen
Opposition    G/EFA-gruppen
   ID-gruppen
   GUE/NGL-gruppen
Historik
Val 2019
Mandatperiod(er) 2019–2024
Företrädare Kommissionen Juncker

Kommissionen von der Leyen är den nuvarande europeiska kommission som leds av Ursula von der Leyen (EPP) sedan den 1 december 2019.

von der Leyen föreslogs som ny kommissionsordförande av Europeiska rådet den 2 juli 2019. Hon valdes till ny kommissionsordförande av en absolut majoritet i Europaparlamentet den 16 juli 2019.[2][3][4] De föreslagna kommissionsledamöterna genomgick utfrågningar och godkännande av parlamentet innan de gemensamt utsågs som ny kommission av Europeiska rådet i november 2019. Efter att ha utsetts av Europeiska rådet den 28 november 2019[5] kunde den nya kommissionen tillträda den 1 december 2019, en månad senare än det ursprungliga datumet då kommissionen Junckers mandatperiod skulle ta slut.[6][7]

Kommissionen von der Leyen är den europeiska kommissionen med hittills jämnast könsfördelning bland ledamöterna.

Utnämning[redigera | redigera wikitext]

Ursula von der Leyen skakar hand med Europaparlamentets talman David Sassoli inför debatten i parlamentet den 16 juli 2019 om den nya kommissionsordföranden.

För att bli kommissionsordförande var von der Leyen tvungen att erhålla en absolut majoritet i det nyvalda Europaparlamentet. De första veckorna i juli träffade hon de olika politiska grupperna i parlamentet för att diskutera sin kandidatur. EPP-gruppen ställde sig bakom hennes kandidatur trots att de tidigare krävt att Spitzenkandidat-systemet skulle följas. Den 9 juli 2019 mötte hon den konservativa ECR-gruppen.[8] Den 10 juli 2019 träffade von der Leyen de socialdemokratiska, liberala och gröna grupperna. Den gröna gruppen beslutade att inte stödja hennes kandidatur,[9] medan den socialdemokratiska respektive liberala gruppen uttryckte viss skepticism.[10] RE-gruppen krävde till exempel att Ursula von der Leyen lovar tuffare tag för att säkerställa rättssäkerhet och demokrati i hela unionen samt att ALDE:s toppkandidat Margrethe Vestager ges samma tyngd i den nya kommissionen som socialdemokraternas Frans Timmermans.[11] Vänstergruppen GUE/NGL röstade emot henne.[12] För att bli vald av en absolut majoritet behövde von der Leyen stöd från åtminstone stora delar av EPP-, S&D-, ECR- och RE-grupperna.[13][14] En omröstning hölls den 16 juli 2019,[15] efter att hon hade presenterat sitt politiska program.[16][17] I omröstningen fick hon 383 röster, vilket var tillräckligt för att uppnå absolut majoritet. Hon erhöll detta efter att ha lovat socialdemokratiska och liberala gruppen omfattande reformer, bland annat kring klimatpolitik, arbetsmarknadspolitik, säkerställandet av rättsstatens principer och jämställdhet.[18][19][20]

Den 10 september 2019 antog rådet den fullständiga förteckningen över föreslagna kommissionsledamöter.[21] Samtidigt annonserade von der Leyen den föreslagna ansvarsfördelningen i hennes förslag till kommission.[22] Totalt föreslogs 8 vice ordförande i kommissionen, varav tre "verkställande" med mer långtgående makt än övriga kommissionsledamöter. Medan de övriga vice ordförande koordinerar arbetet mellan kommissionsledamöterna, har de verkställande kommissionsledamöterna även ansvar för egna politikområden, såsom klimat- och konkurrensfrågor. Mot bakgrund av utfrågningarna i Europaparlamentet antog rådet den 25 november 2019 en uppdaterad lista över kommissionsledamöterna.[23]

Utfrågningar i Europaparlamentet[redigera | redigera wikitext]

Utfrågningen av Finlands föreslagna kommissionsledamot Jutta Urpilainen i Europaparlamentet.

I slutet av september påbörjades Europaparlamentets utfrågningar av de föreslagna kandidaterna. Den 26 september 2019 röstade en majoritet i utskottet för rättsliga frågor emot den rumänska kandidaten Rovana Plumb och den ungerska kandidaten László Trócsányi.[24] von der Leyen uppmanade därefter regeringarna i Rumänien och Ungern att föreslå nya kandidater.[25][26] Övriga 24 kandidater godkändes, vilket innebar att de kunde gå vidare till utfrågningar i sina respektive sakutskott i parlamentet.[27]

Den 1 oktober 2019 nominerade den ungerska regeringen Ungerns EU-ambassadör Olivér Várhelyi som ny kandidat.[28] Rumäniens regering nominerade Dan Nica som ny kandidat,[29] men von der Leyen accepterade inte denna nominering. Den 10 oktober 2019 förlorade den rumänska regeringen en misstroendeomröstning i det rumänska parlamentet och det är därför oklart när en ersättare kan nomineras.

Den 10 oktober 2019 röstade Europaparlamentets ansvariga utskott även ner den franska kandidaten Sylvie Goulard, vilket tvingade Emmanuel Macron till att nominera en ny kandidat.[30][31]

Europaparlamentet godkände förslaget till kommission den 27 november 2019.[32][33]

Kommissionsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Europeiskt parti Juncker von der Leyen
Europeiska folkpartiet (EPP) 14 9
Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) 8 9
Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) 5 5
Europeiska konservativa och reformister (ECR) 0 1
Partilösa 1 3
Totalt 28 27

Nedan redovisas kommissionsledamöterna i kommissionen von der Leyen.

von der Leyen uppmanade de nationella regeringarna att nominera två kandidater, en man och en kvinna, så att en jämn könsfördelning skulle kunna uppnås. Endast Rumäniens regering gjorde dock det i slutändan. Däremot har ovanligt många regeringar nominerat kvinnliga kandidater, vilket innebär att kommissionen är den mest könsbalanserade någonsin.

Storbritanniens regering har valt att inte nominera någon kommissionsledamot på grund av brexit och nyvalet i december 2019.[34][35]

Medlemsstat Kommissionen Juncker Kommissionen von der Leyen Önskat ansvarsområde i kommissionen von der Leyen
Tyskland Tyskland Günther Oettinger Ursula von der Leyen Ordförande
Nederländerna Nederländerna Frans Timmermans Frans Timmermans[36] Verkställande förste vice ordförande; samordna arbetet med den europeiska gröna given; klimatpolitik
Danmark Danmark Margrethe Vestager Margrethe Vestager Verkställande vice ordförande; samordning för ett EU rustat för den digitala tidsåldern; konkurrenspolitik
Spanien Spanien Miguel Arias Cañete Josep Borrell[36] Vice ordförande; Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
Lettland Lettland Valdis Dombrovskis Valdis Dombrovskis[36] Verkställande vice ordförande; samordna arbetet med en ekonomi för människor; finansiella tjänster
Grekland Grekland Dimitris Avramopoulos Margaritis Schinas[37][38] Vice ordförande; skydd av den europeiska livsstilen
Kroatien Kroatien Neven Mimica Dubravka Šuica Vice ordförande; demokrati och demografi
Slovakien Slovakien Maroš Šefčovič Maroš Šefčovič[36] Vice ordförande; kontakter mellan institutionerna och prognoser
Tjeckien Tjeckien Věra Jourová Věra Jourová[36] Vice ordförande; värderingar och öppenhet
Belgien Belgien Marianne Thyssen Didier Reynders[39] Rättsliga frågor
Bulgarien Bulgarien Mariya Gabriel Mariya Gabriel Innovation och ungdom
Cypern Cypern Christos Stylianides Stella Kyriakidou Hälsa
Estland Estland Andrus Ansip Kadri Simson[36] Energi
Finland Finland Jyrki Katainen Jutta Urpilainen[36] Internationella partnerskap
Frankrike Frankrike Pierre Moscovici Thierry Breton
Sylvie Goulard[40]
Inre marknaden
Irland Irland Phil Hogan Phil Hogan[36] Handel
Italien Italien Federica Mogherini Paolo Gentiloni[41] Ekonomi
Litauen Litauen Vytenis Andriukaitis Virginijus Sinkevičius[42] Miljö och hav
Luxemburg Luxemburg Jean-Claude Juncker Nicolas Schmit Sysselsättning
Malta Malta Karmenu Vella Helena Dalli[43] Jämlikhet
Polen Polen Elżbieta Bieńkowska Janusz Wojciechowski[44]
Krzysztof Szczerski[45]
Jordbrukspolitik[45]
Portugal Portugal Carlos Moedas Elisa Ferreira[46] Sammanhållning och reformer
Rumänien Rumänien Corina Crețu Adina-Ioana Vălean[47]
Siegfried Mureșan[48]
Dan Nica
Rovana Plumb[49]
Transportpolitik
Slovenien Slovenien Violeta Bulc Janez Lenarčič[50] Krishantering
Sverige Sverige Cecilia Malmström Ylva Johansson[51] Inrikes frågor
Ungern Ungern Tibor Navracsics Olivér Várhelyi
László Trócsányi[36]
Grannskap och utvidgning
Österrike Österrike Johannes Hahn Johannes Hahn[52] Budget och administration
Storbritannien Storbritannien Julian King

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Precis som tidigare kommissioner är kommissionen von der Leyen organiserad i olika generaldirektorat. Ett nytt generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor planeras inrättas.[53]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Storbritannien har avstått tills vidare att nominera en kommissionsledamot. Kommissionen består därför endast av 27 ledamöter, inklusive ordföranden.
  2. ^ [1]
  3. ^ [2]
  4. ^ [3]
  5. ^ [4]
  6. ^ ”New EU Commission delayed for at least a month” (på engelska). EurActiv.com. 17 oktober 2019. https://www.euractiv.com/section/eu-elections-2019/news/new-eu-commission-delayed-for-at-least-a-month/. Läst 17 oktober 2019. 
  7. ^ ”Start of new European Commission likely delayed to December 1” (på engelska). Politico. 17 oktober 2019. https://www.politico.eu/article/european-commission-start-likely-delayed-to-december-1. Läst 17 oktober 2019. 
  8. ^ [5]
  9. ^ [6]
  10. ^ [7]
  11. ^ [8]
  12. ^ [9]
  13. ^ [10]
  14. ^ [11]
  15. ^ [12]
  16. ^ [13]
  17. ^ [14]
  18. ^ [15]
  19. ^ [16]
  20. ^ [17]
  21. ^ [18]
  22. ^ [19]
  23. ^ [20]
  24. ^ [21]
  25. ^ [22]
  26. ^ [23]
  27. ^ [24]
  28. ^ [25]
  29. ^ [26]
  30. ^ [27]
  31. ^ [28]
  32. ^ [29]
  33. ^ [30]
  34. ^ [31]
  35. ^ [32]
  36. ^ [a b c d e f g h i] ”The next European Commission: What we know so far” (på en). Politico. 10 juli 2019. https://www.politico.eu/article/new-european-commission-what-we-know/. 
  37. ^ ”Commission spokesperson nominated as next Greek European commissioner” (på en). Politico. 18 juli 2019. https://www.politico.eu/article/commission-spokesperson-nominated-as-next-greek-european-commissioner-margaritis-schinas/. 
  38. ^ ”Greek government picks Margaritis Schinas for EU Commissioner” (på en). EURACTIVE. 18 juli 2019. https://www.euractiv.com/section/eu-elections-2019/news/greek-government-picks-margaritis-schinas-for-eu-commissioner/. 
  39. ^ [33]
  40. ^ [34]
  41. ^ [35]
  42. ^ ”Lithuania puts forward economy minister for European Commission” (på en). Politico. 7 augusti 2019. https://www.politico.eu/article/virginijus-sinkevicius-lithuania-economy-minister-european-commission/. 
  43. ^ Bayer, Lili (24 juli 2019). ”Malta nominates Helena Dalli as its next commissione”. Politico Europe. https://www.politico.eu/article/malta-nominates-helena-dalli-as-its-next-commissioner/. Läst 24 juli 2019. 
  44. ^ [36]
  45. ^ [a b] [37]
  46. ^ [38]
  47. ^ [39]
  48. ^ [40]
  49. ^ [41]
  50. ^ ”Von der Leyen’s tough (gender) balancing act” (på en). Politico. 19 juli 2019. https://www.politico.eu/article/von-der-leyens-tough-gender-balancing-act/. 
  51. ^ ”Sverige nominerar Ylva Johansson till ny EU-kommissionär”. Sveriges regering. 8 augusti 2019. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/08/sverige-nominerar-ylva-johansson-till-ny-eu-kommissionar/. 
  52. ^ ”Austria to nominate Johannes Hahn to stay at Commission” (på en). Politico. 11 juli 2019. https://www.politico.eu/article/austria-to-nominate-johannes-hahn-to-stay-at-european-commission/. 
  53. ^ [42]
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.